Skattekampen

Ni kommer kanske ihåg att Portugals skattemas ville ha en rejäl dos med extrapengar av oss. Vi besökte deras kontor i Moura samt lämnade även in en skriftlig anmärkning. De tog emot vår skrift som om det var en julklapp. Alltså under stor glädje och munterhet. Trots att vi tyckte att läget var solklart så var myndigheten nog i regnväder då de avslog vårt överklagande.

De fick våra pengar, men vi kunde inte släppa tanken på att de hade fel. Ja till och med mycket fel. Anna gjorde en djupdykning i allt som hade att göra med skattefrågor mellan Hemlandet och Sollandet. Vi kontaktade skatteverkets utlänningskontor i Lisboa och fick där försäkringar som byggde upp våra argument.

Sålunda kom det sig att vi åter besökte skattekontoret i Moura i dag. Vårt mål var att få prata med glade senhor R som är kontorets stjärna inom det engelska språket. Det var dock ett litet problem att vårt ärende inte hade att dugg att göra med hans bord. Vi hoppades dock att han, i sin allmänna vänlighet, skulle gå med på att höra vår väl förberedda sakframställan.

Bara 2 besökare i kontoret då vi trängde in i lokalen. Senhor R satt ensam på sin plats och verkade ha tråkigt. Vi slog oss ner på hans besöksstolar på andra sidan den långa kommunala tjänstedisken. Så förklarade vi att vi visste att vårt ärende inte hade med honom att göra. Men han var den ende som vi kunde riktigt göra oss förstådda med. Självfallet fick vi prata med honom.

Vid alla möten med portugisiska potentater, är det jag som för vår talan. Anna sitter bredvid och förser mig med en jämn ström av sina förberedda dokument. Dessutom bromsar hon mig med små klappar på armen, då jag blir för ivrig. Det innebär att hon hela tiden sitter och bankar på mig. Kanske något som våra motparter upplever som en kärleksfull och stödjande behandling.

Nå! Efter en stunds samtal med senhor R, slog han sin välmanikyrerade högernäve på Annas dokumentsbunt. Detta är fel! Ni ska inte betala någon extraskatt! Stort tumult. Vi hoppade inte över disken för att komma åt att krama honom, men det var nära.

Han tog våra papper och gick iväg för att prata med sin chef. Just då var det inga andra besökare i lokalerna, Jag passade därför på att fråga om jag fick ta en bild på Anna där hon satt i glädjetårar vid disken. Då lämnade senhor A sin plats och kom ut i väntrummet. Gå du och sätt dig med Hustrun så ska jag ta några bilder. Betänk att det var hos skatteförvaltningen.

Lycka, det verkar som om allt kommer att lösa sig.

Lycka, det verkar som om allt kommer att lösa sig.

Nu hoppas vi bara att allt ska lösa sig. Återbesök torsdag kommande vecka för att skriva under några dokument. Undrar vad förvaltningen hittar på för kul då?

Knappt har regnen slutat förrän grönskan är där.

Knappt har regnen slutat förrän grönskan är där.

 

Och dessa förtjusande små vita blommor

Och dessa förtjusande små vita blommor

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

10 Comments

  1. I just love it. Ännu en av alla era underbara myndighetskontakter. Prydligt klädda för myndighetsbesök ser jag att ni är.
    Och vilken högoddsare. Ja, en skattemyndighet som tillstår att dom gjort fel.
    Dom där svenskarna som har en bil som heter Frasse sätter tydliga avtryck i den portugisiska myndighetsdjungeln. Ja, annorstädes oxå för den delen.

  2. Hej Anna o Jan,
    Må allt ordna sig på bästa sättet, så ni betalar rätt skatt och inget annat därutöver.
    Anna, fick ni mitt e-mail med info om inox behållarna för vatten, olivolja, m.m. ? Det är länge sedan.
    Njut av grönskan och dessa bedårande vackra blommor som följer i regnetsspår.
    Hälsningar/Aura

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *