Ur gängorna

Personal från tankleverantören, skulle anlända vid 10-tiden i går. Eftersom vi är ena riktiga eremiter, var den annonserade ankomsten ett tungt störningsmoment flera dagar i förväg. Vi vill vara fria att göra som vi vill. Men den friheten dunstar bort likt morgondimman då hantverkare är i antågande.

Morgondimma slutar ofta med ...

Morgondimma slutar ofta med …

Kor har en naturlig aggressivitet mot hundar. Det bara är så i naturen. Byt ut kor och hundar mot oss och hantverkare, så förstår ni hur spelplanen låg inför gårdagens besök.

Vi fick en ny vattencistern för några veckor sedan. Så fort vi fyllde på med vatten upptäckte vi att kopplingen i själva tanken läckte. Inga plaskande vattenkaskader som i Fontana di Trevi. Men en liten läcka kan säkert bli en ilsken stråle vid full tank och ökande vattentryck. Därför reklamerade vi omgående de ivriga dropparna. Leverantören, en mycket vänlig man som vi har haft en affärsrelation med i över 10 år, tyckte att jag själv skulle prova att dra åt kopplingen. Vi är omgivna av rördragningar i de mest skiftande dimensioner här på Montet. Regelbundet byter jag packningar eller kopplingar. Det hör liksom till livet i ödemarken. Men man bör med försiktighet nalkas dyra och nyinskaffade installationer. Vill vi reklamera en vara, då är det bäst att överlämna alla problem till leverantören.

Hantverkarna anlände med typisk portugisisk frejdighet. Alltså med en onödigt hög hastighet. Handskakningar och hälsningsfraser. De slängde sig likt hyenor över ett afrikanskt buffelkadaver. Riv och slit! Rop och verktygsskrammel! (En hög röst inom mig, manade till lugn och besinning. Låt dem härja. Snart är de klara och ger sig iväg. Då återvänder friden!)

... i kvällssol.

… en ljuvlig kvällssol.

Läckan blottlades ganska omgående. De försökte dra åt kopplingen som satt i tankväggen. Visst gick det att snurra på kopplingen, men någon åtdragning skedde inte. Här fylldes jag av en djup tacksamhet till Anna som avrått mig från att själv försöka fixa droppandet. Om jag hade varit där och petat, då hade de kunnat påstå att jag förstört kopplingen. Det var uppenbart att de vid monteringen dragit sönder tankens gängor. Utan gängor, ingen tätning.

Då föreslog de käckt att de skulle svetsa igen den förstörda öppningen. I stället skulle de använda en bredvidliggande mindre öppning. Vänta nu! Betyder inte det att vår nya tank helt plötsligt får samma sorts lagning som den gamla? Då har vi helt plötsligt 2 lagade tankar. Var har då tryggheten med en ny tank tagit vägen?

Här förklarade jag för vilddjuren att jag inte gick med på att de skulle laga tanken. Detta var ingen penningfråga. Även om de gav bort tanken gratis, så skulle vår vattenförsörjning inte vara säkrad. De ringde upp chefen! Jag hörde hur de berättade att jag vägrat gå med på en reparation. Efter ett långt samtal förklarade chefen att de skulle byta ut tanken. Vi kommer på måndag, sade de. Men det gör de inte, eftersom vi vet att då väntas ett riktigt oväder då!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

10 Comments

  1. Ja, tänk att det alltid ska krångla! Och jag håller med, är det nytt så ska det inte lappas och lagas, en droppe gröper ur och till slut är det en störtflod. Och har man nu bestämt sig för nytt och fint, då ska det vara nytt och fint. Men visst är det lätt att gå med på en lagning, man vill inte krångla. Och så har man det där att suck, då ska man bindas upp en dag igen…

    Må det snart vara åtgärdat!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *