Den brittiska deckaren fladdrade oengagerat över vår tv-ruta. Plötsligt greppade Anna ett hårt tag om min vänstra arm, samt ropade ”DJURET, DJURET, DJURET. Vad hade jag missat i deckaren som var så uppskakande? Då fortsatte Hustrun med sina stridsrop DÖRREN, DÖRREN, DÖRREN!

Något rörde sig ute på terrassen. Det var en sorts jättelik diskställning som skapade randiga reflexer i glasdörrarna. Men så kunde jag fokusera blicken. En gigantisk fluffig svans rörde sig lojt på andra sidan glasytan. Ett djur! Ett stort flurrigt djur virvlade på ett ögonblick runt samt försvann ut i mörkret. Jag skyndade ut på Markisen för att försöka få en glimt av den spännande gästen. Men där utanför rådde bara midvinternattens mörker och stillhet.

Känns lite malplacerat att julpynta när vi har 28 grader inne mitt på dagen. Men det blir mysigt när solen gått ner och mörkret och kylan sänker sig.

Anna hade fått en lång och tydlig observation. Svansen hade varit svartrandig (därav diskställningen) och mycket yvig. Kroppen hade fullt med prickar och huvudet hade kattliknande drag, fast med en tydlig nos och stora öron! Det var bara att stänga av den meningslösa deckaren. Det var ändå nog butlern som var mördaren. Det brukar vara så! Nu hade vi ett verkligt mysterium att ta tag i.

Anna sökte på nätet och slog på ”mammals in Spain”. Nästan omedelbart hittade hon vår spännande besökare, Genett. Det är den som har kommit varje kväll och ätit ost uppe på Butters tak. Visst tyckte vi att tassavtrycken var i minsta laget för att komma från en räv. Men eftersom vi inte ett ögonblick hade kunnat inbilla oss att vi hade ett sådant fantastiskt djur i vår närhet, så var ”rävalternativet” något fullständigt självklart.

Vi har haft nattliga besök av Nettan (Ni vet att vi vill namnge vår värld. Namnet Nettan låg självklart på våra tungor då vi lärde oss det vetenskapliga namnet Genetta), under flera veckor. Insekterna som flockats till Markisens lampa, har naturligtvis varit det som lockat den. Då och då har vi sett något röra sig ute i svärtan. Några korta glimtar av en yvig päls var allt som tidigare hade bjudits oss. Nu måste vi lägga upp en strategi för att få det exotiska djuret lite tamare. Vi har haft en rad med, mer eller mindre, tama rävar. Det skulle verkligen vara spännande att få en närmare kontakt med detta vackra sagoväsen.

En God Jul
önskar
Anna, Jan och Nettan