Innesittardagar

Under 3 dagar har regnen hållit oss inomhus. Nu accepterar vi det, eftersom det har kommit ner hela 52 mm, vilket är mycket tillfredsställande ur vattenförsörjningssynpunkt. Även om vi alltså, med visst jämnmod, går med på att inte kunna vara utomhus, så är det lite enahanda. Jag har visserligen alltid Sonjas eldning att roa mig med. Den damen kräver mycket finlir för att trivas optimalt.

Nu ser man verkligen floden. 52 mm har fått henna att svälla upp ordentligt.

Nu ser man verkligen floden. 52 mm har fått Ardila att svälla upp ordentligt.

Ta det här med tidtagningen. Nu är det inte fråga om någon form av tävling, utan mer en bestämning om brasan har varit tillräckligt stor. En inläggning bör spraka i 1-1,5 timme för att kunna skapa den eftertraktade uppvärmningen någon timme senare. Jag har en fantastisk förmåga att glömma vilken tid jag startar brasan. Därför har vi infört att Anna skall titta på klockan samt ropa ut tiden. Då kommer jag ihåg vid vilken tidpunkt brasan började flamma. Därpå anser jag att det är nödvändigt att pyssla om elden. Det blir gärna ett ständigt småpetande med dragluckorna. Då och då behöver jag dessutom fösa ihop veden i eldstaden, för att få en jämn förbränning. Så ni förstår att Sonja ger mig trivsam sysselsättning under långa regndagar.

Skulle ha blivit ved men vi får se om en hård beskärning kan återskapa livet. Ja, trädet alltså inte gubben.

Skulle ha blivit ved men vi får se om en hård beskärning kan återskapa livet. Ja, trädet alltså, inte gubben.

Annars sitter vi och läser och löser korsord. Filmtittandet får alltid vila, eftersom vi inte vill tära på batterierna då det är flera regndagar i rad. Efter ett längre filmuppehåll, sjunker våra kvalitetskrav. Det medför att vi alltid gillar den första filmen som vi ser efter en regnpaus.

Jag sitter oftast djupt försjunken i någon historisk lunta över paddan. Emellanåt stör jag Annas frid genom att berätta om någon fantastisk insikt som jag fått om 30-åriga kriget, eller något annat aktuellt. Min Hustru lägger vid dylika avbrott alltid sitt korsord åt sidan, samt lyssnar med tindrande ögon, på min upphetsande utläggning. Hon, å sin sida, ropar då och då ut något kryptiskt som ”skarpsill på 7 bokstäver”, vilket omedelbart får mig att lämna stridslarmet.

Gemensamt letar vi sedan på nätet efter fiskuslingen. Självfallet hittar vi lösningen, varpå vi berömmer varandra samt återvänder till våra olika världar. Så bryter jag tystnaden. ”Sökning, författare T. Wray, han har skrivit: Standing fast”. Anna går in på webben och börjar leta efter boken. De flesta sökningar misslyckas, men just denna hittade hon och laddade ner i vår droppbox. På så sätt har jag alltid ett 10-tal olästa böcker/utredningar liggandes i molnet. Vi håller oss alltså alltid sysselsatta, även då regndagarna står i rad!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

13 Comments

  1. Om ni läser eböcker bore ni fundera på en riktig eboksläsare. Jag tänkte på er elåtgång också. Jag laddar min läsare några få gånger om året! Beror självklart på hur mycket man använder den, är periodare med att läsa massor och sedan lite lagom, normalt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *