Vintervård

Vi var in till byn och besökte sjukstugan/vårdcentralen i går. Målet var att åtgärda Annas rygg/ben, kanske med hjälp av en sjukgymnast. Vi hade beställt tid, vilket innebar att vi skulle infinna oss någon gång under tidig förmiddag. Det är inte god strategi att hänga på låset då de öppnar, eftersom ungar och gamlingar äga företräde. I detta sammanhang räknas jag INTE som gamling, eftersom jag är smärt och elegant (det tyckte i alla fall Handelsmannens hustru för några år sedan).

På denna läkarmottagning får man alltid behålla kläderna på. Därför var vi rustade inför väntrummets + 16 med flera lager. Vi skulle kunna påstå att vi hade kunnat deltaga i ett normalt svensk skidlopp. Självfallet hälsade vi artigt ”bom dia” då inträdde i väntrummet. Alla svarade artigt tillbaka och tittade på oss med ohöljt intresse.

Jag vinkade in till administratörsmannen (AM) som satt med täckjackan på inne i sitt lilla bås. Vinkningen var viktig, eftersom den meddelade honom att vi var på plats. Därpå slog vi oss ner i förrummet, som är kallare än stora väntrummet, men där finns nämligen 3 stolar med mjuka säten. Så på plats kunde vi gotta oss i föreställningen.

För att förklara mitt, Annas, synnerligen egendomliga beteende att fotografera en tom väntsal, fick Jan säga att jag var turist. Det förstod alla. De vet väl hur turister är.

För att förklara Annas synnerligen egendomliga beteende att fotografera ett tomt väntrum, fick jag säga att hon var en turist. Det förstod alla. De vet väl hur turister är.

Ingen av personalen hade någon form av vårdkläder. De var lika civilt påpälsade som alla vi andra. Doktorn tittade ut i väntrummet för att se vilka tidsbeställningar som fortfarande var kvar. Det var inte mer än hälften av de väntande. Resten var nog bara där för att ha varmt och trevligt. Så fick vi komma in till doktorn. Som ett led i förståelsearbetet, hade vi med oss en 6-sidigt pappersbunt med portugis-engelska medicinska termer.

Visst skulle Anna få en sjukgymnast. Först måste det emellertid ske en röntgen av ryggen, eftersom hon 2002 genomgått en operation för diskbråck. Med remiss i handen tågade vi ut till AM som inte var där. En annan patient som också sökte honom gick och tittade utanför ingången till vårdcentralen. AM brukar emellanåt stå där och ta ett bloss. Men inget napp där ute. Kvinnan ropade in till gänget som umgicks runt kaminen och fick svaret att AM gått till kaféet på andra sidan gatan. Det var bara att vänta en stund.

Kvinnan tittade ut genom dörren några gånger och då hon fick syn på AM, ropade hon högljutt in honom. Därpå blev vi snabbt omhändertagna. Annas röntgentid får vi reda på i morgon på mottagningen. Vi kan ringa, men då hotar språkförbistringen bakom luren. Vi åker in och tar det personligen i stället. Mycket krångligare men alltid det säkraste!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

8 Comments

Lämna ett svar till One Vikinggirl Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *