Motorhaveri

Mården Måd har inte synts till på en 5-6 kvällar. Vi är säkra på att hon inte ens besökt oss under nätterna, eftersom maten har legat orörd kvar på Butters tak. Mycket tråkigt tycker vi. Det hade varit kul att få en tam mård efter alla dessa oblyga rävar. Men vi får trösta oss med småfåglarna tills något annat spännande rovdjur dyker upp.

Min uppgift i morse var att göra klar Frasse inför morgondagens bybesök. Vi har en mängd olika ärenden, förutom att försöka få en tid till Annas ryggröntgen. Vi fick nämligen ingen tid i fredags, utan då ombads vi återkomma denna vecka.

Jag lastade en tom gasflaska, tomma vattenflaskor och lite återvinningssopor. Medan jag höll på med Frasse, slog det mig att det var länge sedan jag hade kollat musstatuset under motorhuven. Mössen är nämligen mycket motorintresserade och de älskar att vistas bland alla dessa tekniska detaljer och gnaga på kablar och slangar. Jag öppnade motorhuven och såg genast något lurvigt som jag först trodde var en mus. Med en våg av äckel såg jag sedan att det var en halväten, ganska så stor, kaninunge som låg ovanpå den vänstra främre stötdämparen!

Det var bara att hämta Anna och kameran, samt att göra en närmare besiktning av slaktplatsen. Huvud och svans låg för sig bredvid den öppnade kroppen. Här slutar jag med beskrivningen av eländet. De av er som är kräsmagade, kanske ska låta bli att se på kaninbilderna.

Ibland blir vildmarken för närvarande

Ibland blir vildmarken för påträngande

Vi utgår från att det är Måd som dödat ungen och dragit med den upp i motorutrymmet. Vi använder inte Frasse särskilt ofta. Med tanke på Måds frånvaro, så tror vi att hon vistades under motorhuven förra onsdagen då vi åkte in till doktorn. Kanske lämnade hon det heta gömstället, då vi stannade vid den första kogrinden.

Inget roligt jobb

Inget roligt jobb

Annars kan vi denna vecka glädja oss åt att grannen Mattias är här för att vistas på sina marker. Han bor på hotell inne i Moura, men vi får träffa honom någon timme varje dag. Under åren har vi varnat Mattias för mössens huligana beteende. Vi tycker kanske att han tagit lite för lätt på våra visdomsord. Det var därför med en viss tillfredsställelse som vi kunde visa honom alla bilderna på livets grymhet i Frasse. Nu vet han att det gäller att akta sig för mårdar också!

Grannen Mattias vid en gemensam gränssten

Grannen Mattias vid en gemensam gränssten

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

4 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *