Viktualier

Min förtäringsdag är inrutat efter ett mycket strängt schema. Förutom den vanliga inrutningen med frukost, lunch och kvällsmat, så har Hustrun bestämt att jag skall äta mellanmål på för- och eftermiddag. Dessutom har hon börjat göra mycket mat vid lunchen. Avsikten är att det skall bli en portion över, som jag skall avnjuta som supé. Just kvällsätandet är lite krångligt, eftersom jag verkligen inte är hungrig runt 20/21-tiden. På sitt kärva kommandoramanér så säger hon åt mig att äta, för ”när du börjar tugga så kommer allt det andra”.

Därför kan jag numera avnjuta de läckraste måltider i min nattliga ensamhet. Ensam därför att Anna sedan länge har upphört med att äta någon kvällsmat. Nu är vi inte så långt från varandra, eftersom vi vistas i samma rum. Men lite konstigt är det att inte dela måltiden med henne.

Så i morse var det dags för veckovägningen. Vågens digitala siffror vistades där nere vid golvet i sängens skugga. Det var därför nödvändigt för Anna att som vanligt beväpna sig med en ficklampa inför den nervösa avläsningen. Lätt huttrande i sovrummets svalka, klev jag så upp på vågen. Ficklampan darrade lätt i Hustruns spända hand. Men det hindrade inte avläsningen. Hela 59 kg visade vågen!! Så kom Husmoderns kommentar ”så vackert”! Jag har aldrig tidigare förstått att siffror kan vara vackra. Men jag förstod vad hon menade. Efter min flunsa i julas låg jag på utmärglade 56,5 kg. Hennes slit under 2 månader har alltså lyckats. Jag tycker att hon gör en god, ja nästan läcker, arbetsinsats!

Annars har vi nu vinkat av grannen Mattias. Det där att kunna prata svenska med någon annan än med varandra, skulle kunna bli en kär vana. Nu lät vi inte ensamheten slå sina negativa klor i våra sinnen. I stället var det dags att börja med muren bakom uthuset. Den muren borde ha varit klar nu, men den förbenade flunsan klev i mellan och sköt allt in i frosttiden. Ingen murare i detta land tycks bry sig om att all härdning av bruk börjar upphöra då graderna sjunker under + 5. Vi har däremot tagit fasta på den svenska regelboken och gör inga murningsarbeten då risken för frost grasserar.

Viktuppgång

Så fort han lyckats lägga på sig några gram, springer han ut och arbetar bort dem.

Dagens lilla arbete var gjutningen av en armerad balk som muren skall vila på. Det räckte med en kärra betong. Cementen jag använde hade legat över 3 månader i en resväska. Där låg den skyddad mot fukten, vilket annars alltid snabbt förstör cementen. Murning och gjutning är annars inte mina favorit sysselsättningar. De är blöta, smutsiga och tunga. Men detta arbete är nog det sista som jag behöver göra i den branschen!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

12 Comments

  1. Ja, om du ska slita så där ont på dina magra ben Jan så måste det bli extra portion korngröt till kvällen ?. Vi är glada att vi nu har grannar att prata portugisiska med, svenskan behöver vi inte träna på. Det är väldigt socialt här i kvarteret.

  2. Jag är helt förstummad över hur snabbt Anna fått en röntgentid. Här i Sverige är det 6 månaders väntetid. Lycka till, hoppas ryggen blir bättre. Finns mycket som är bättre i Portugal:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *