Den gråa morgonen var obeveklig. Hur än vi försökte resonera fram en frukost på Markisen, var det bara att erkänna, att det var för kallt därute. Ganska upprörande faktiskt, eftersom gårdagskvällens + 25 grader verkligen hade lovat fortsatt ljuvligt väder. Nu är det så att naturen behöver regn efter nästan 14 dagars värmenjutning. Våra grönytor börjar behöva ett nytt namn med ordet gult i sig. Så det är nederbörd som vi vill ha i rikliga mängder. Däremot kan det mulna vädret gå och dra något gammalt över sig.

Jag behöver ett par blöta dagar för att våga elda upp mina rishögar. Det ingår i föreskrifterna vid tillståndsgivningen, att markerna skall städas efter trädvården. Regnskvättar är att vänta i slutet av veckan, så än har jag möjlighet att göra mina brasor.

Brasor är något som vi också måste återuppta i Sonja. Den tröga damen kräver en lång ineldningsperiod. Det är därför det kan höras ett blygt fladder bakom hennes eldstadsluckor just nu. Den allra första brasan efter en tids uppehåll har sina speciella prövningar. Rökrörets vindlingar framkallar inget naturligt drag. Skall den första brasan dessutom startas i byigt väder, då kan problemen stå på lur.

Nu hade vi tur i morse. Vindstilla och bara + 10 ute gjorde att det var ett litet självdrag i henne. Men det är väl bara att vräka på med en massa papper, tänker säkert någon irriterad läsare. Vi har prövat den tekniken och vet att det blir en för häftig värmeutveckling. Resultatet blir rök ut i rummet och en massa nedkylande vädring. Nu har vi lärt oss att en stillsam start med sakta brinnande olivoljepapper, är den bästa vägen att vandra.

Annars var vi och hälsade på bloggvännerna Maggan och Ingemar i lördags. De hade ställt upp husbilen i en grannbyn Luz, ca 1,5 mil bort. Som alltid då pensionärer samlas, hade vi många spännande sjukdomar/krämpor att berätta för varandra. Vi är vana med att kunna slå folk med häpnad över vår cubanska familjeläkare, Men denna gång räckte det inte långt. Ingemar hade varit med om att färdas mellan 2 spanska sjukhus i helikopter. Vilket trumfkort!

På soligt besök i Luz.

Som plåster på våra sår fick vi sedan två rejäla burkar med Maggans hemkörda lingonsylt! En fantastisk present med tanke på att de sista lingonen gick tillsammans med den senaste pannkakan. Nu kan inte Anna neka mig pannkaka minst 2 ggr/månad resten av året!

Vårt Johannesbrödsträd blommar för fullt.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna