Sållning

Bit för bit avverkar jag vårens arbetsuppgifter, Det som sporrar min arbetsiver är den väntande rivningen av vår första boplats. Husvagnen Tjosan står där med sin fula plåtveranda och väntar på tidens slut. Hon står just där vägen upp mot huset börjar. Hon är skabbig, mossbelupen och därmed en stor böld i den skönhetsupplevelse som utsikten erbjuder. Men jag får inte ta tag i Tjosan innan jag har byggt muren bakom uthuset. Och den arbetsinsatsen borde inte ta mer än en vecka.

Murarbasen i farten

Murarbasen i farten

Min arbetsiver fimpades omedelbart av att cementen som jag införskaffade i november, hade bildat ”stenar”. Det betyder att fukt startat härdningen i cementsäckarna. Men vi har bott länge i Alentejo och folket här har lärt oss hur man hanterar cementstenar. Cementen måste sållas genom ett fint nät. Den användbara cementen ramlar igenom nätets rutor, medan stenarna stannar kvar i sållet.

Det är anmärkningsvärt att en cementsäck som var nästan 2 månader äldre hade klarat sig. Men den hade förvarats i en samsonite resväska av den större modellen. Där i resväskan var det fuktfritt. Frågan infinner sig varför man inte skapar säckar som kan stå emot fukten bättre! Men så är livet i Alentejo. Frågornas antal växa med tiden vi bor här.

Efter en väl genomförd murningsdag satt vi i fikonträdets silade skugga och avnjöt ett av Portugals mustiga rödvin. Då hörde vi ljudet av en bil i vår omedelbara närhet! En uppskakande händelse som vi inte varit med om tidigare i år! Utan att skvimpa satte jag ned vinglaset samt störtade ut på gårdsplanen. Jag såg fronten på ett stort fordon som var på väg upp mot vårt hus. Som alltid i dylika sammanhang saknade jag ett hagelgevär eller något liknande pangverktyg!

Upp gå gårdsplanen svängde en stor bil från GNR. (Guarda National Republicana) är vår landsbygdspolis. De är organiserade under militären och behandlas med mycket stor respekt av lokalbefolkningen.) Eftersom jag har en polisiär bakgrund, tycker jag att det är mycket kul med uniformer och blänkande knappar av mässing.

Två glada män klev ut på gårdsplanen. De ville varken ha öl eller vin. Däremot önskade de veta var vår svenska granne Mattias höll hus. Nu var det inte fråga om något gripande eller så! Nej, nej. Mattias hade begärt hos skogsvårdsmyndigheten att få avverka några döda ekar. Ekar är fridlysta och de skyddas med blottade huggtänder av myndigheterna. Nu skulle GNR undersöka om ekarna verkligen var döda och klara för fällning! Vilken grej!

I tisdags var vi och hälsade på bloggvännerna BiKe (Birgitta och Kenneth). De hyr ett hus ett par veckor, på andra sidan dammen Alqueva. BiKe har väl utvecklade portugaltankar och nu var de på husspaning i Alentejo. Alltid lika roligt att få ta del av andra människors planer. Visst är det spännande att leta hus, men ack så tröttande.

På besök hos bloggvännerna Birgitta och Kenneth

På besök hos bloggvännerna Birgitta och Kenneth

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Please follow and like us:

13 Comments

  1. Hej Anna & Jan
    Jag brukar svepa in överblivna bruks och cementsäckar i täta plastsäckar så klara dom sig längre från att bilda klumpar.
    Kollar er blogg varje dag och är nog ganska avis på ert leverne, ser såå mysigt ut.
    Planerar att flytta ner till Algarve om två år men det känns lååångt dit.
    Må Gott

  2. Ja det där med att det är en klump som ligger där i stället för cement till mitt alster har jag också varit med om. Men gör de mer fuktisolerande säckar så blir det säker dyrare och så får de inte sälja lika mycket. Det senare är nog tillverkarnas starkaste argument.

  3. Mänskligheten är lite märklig. Vi planerar resa till Mars, men vi klarar inte att paketera cement korrekt?
    Ser ut som ett himla trevligt möte med blogg vännerna! Cement hit eller dit, ett gött liv verkar ni leva ändå!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *