Regnlängtan

Naturligtvis följer vi med vad som händer på väderfronten i Hemlandet. Eftersom just Portugals klimat är den viktigaste anledningen till att vi bor här, så styrkes vårt livsval av det förfärliga väderläget i Sverige. Nu finns det anledning för oss att att fråga om det verkligen var så här vi vill ha det. Vi behöver nämligen regn. Det föll en rejäl rotblöta på 41 mm mellan den 22-28 april. Sedan dess har det inte fallit en droppe. Dag efter dag med temperaturer alltid över + 20, har svept in landskapet i en sommarliknande gul ton. Hela naturen börjar nu gå ner i sitt sommaride. Vi kan inte klandra växtriket, för vem kan vara utan vatten i nästan en månad.

Grannarna var här för att se på våra bilder på getterna. De saknar själva inga djur och det finns ingen inom några kilometers omkrets som har getter. Det måste alltså vara fråga om djur som är på semester.

Nu fick vi reda på att kommunen skulle skrapa vägen ut från byn ned mot grannen Batista. Bara skrapa, utan att fylla på med någon form av slitlager. Det betyder att alla lerhål kommer att återuppstå under kommande vinter. Vi klarar oss eftersom vi inskränker våra utfärder till högst en gång i veckan. Men hur står våra farmargrannar ut med att färdas på vägen 2-4 ggr/dag. Visst är vägen bättre än då vi kom för 12 år sedan. Vi tycker dock att den ändå är vidrigt dålig.

Arbetet med muren mellan bakgården och gårdsplanen går nu in i sitt slutskede. Det är själva porten i muren som saknas. Men inte så länge till, eftersom den ligger färdigtillverkad till 90 % på västra altanen. Vid dagens stadsbesök köpte vi gångjärn. Det betyder att den skulle kunna hänga på plats i morgon eftermiddag. En klurig detalj återstår att lösa. Jag vet ännu inte hur jag ska fixa låsfunktionen. Här är jag dock full av självtillit. Då porten hänger där kommer jag självfallet att få en blixtrande insikt hur jag skall lösa problemet.

Här ska porten sitta. Låsfunktion eller icke är frågan

Här ska porten sitta. Hur låsfunktionen ska lösas är en öppen fråga.

Som jag skrev tidigare är det i dagarna 12 år sedan vi flyttade upp hit till vårt Monte. Tidpunkten har nu kommit då det ofrånkomligen är dags att riva vår gamla boplats och ta bort husvagnen Tjosan. Där bodde vi i 6,5 år. Ett leverne som fortfarande fyller oss med starka känslor då vi pratar om den tiden. Först hade vi tänkt oss att plocka sönder henne i smådelar och forsla dem till den stora sopstationen. Men grannen Diogo har visat intresse för Tjosan. Tanken är att använda henne till förvaring av säd och foder. Fast vår Hjältinna är över 40 år är hon fortfarande mustät. En egenskap som få uthus har i dessa trakter.

Här renoveras vår trotjänarinna i april 2005.

Här renoveras vår trotjänarinna i april 2005.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

8 Comments

  1. Nu har jag läst många inlägg som jag missat sen vi kom hem. Kul att se att det händer en hel del hos er!! Vi har kallt men skulle behöva regn här. Grundvattennivåerna är jättedåliga! Ha dé riktigt gott! Kramar

    • Hur klarar ni av att komma från värmen upp till kylan? Hua! Det där med grundvatten berör oss alla. Denna vinter har vi bara fått ca 360 mm regn. Inte bra! Inte en droppe sedan slutet av mars. Vi kan förvänta oss problem med vattentillgången i sept/okt.

    • Putsningen är vad vi kallar ”rustico”, Det betyder att jag inte gjort någon utjämning av påslaget. I stället har jag dragit en kvast över ytan. Därmed har jag skapat ett grovt och ojämnt utseende. Det är så man gör då man inte riktigt behärskar putsningens ädla konst. En fördel dock. Målningen fäster fantastiskt bra!/Jan

  2. Snygg mur! Och det blir säkert en vacker port med häftig låsanordning!
    Vi skulle också behöva lite mer regn, trots alla småskurar som faller över oss dagligen. Men man får ju ta det som det kommer…bara avvakta.
    Ha det gott i värmen!

    • Vi har fortfarande svårt att förstå att vi bodde så länge i Tjosan. Ingen vettig människa åker ut i vildmarken och säger att här ska jag campa i husvagn i 6,5 år! Det bara blev så. Vi ångrar inte något som vi gjorde. Eftersom vår plånbok var ganska mager, så var det den enda vägen vi kunde ta till ett hus. Det är nog därför som vi fortfarande tycker att vi är lyckligt lottade som har ett badrum inomhus!/Jan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *