Sentimentala

Det är faktiskt med en viss nedstämdhet som vi har börjat riva vår första boplats. Åren har inte farit hänsynsfullt fram med husvagnen Tjosan eller med den plåtutbyggnad, som vi kallar verandan. Först bodde vi där i 6,5 år. Då vi flyttade in i huset september 2011, använde vi fortfarande Tjosan som skafferi och allmän förvaring. Glasverandan omvandlades till en vedbod och gjorde sin plikt fram till förra hösten då den nya Vebo var klar.

Nu skall det bara till lite färg sedan är muren klar.

Nu skall det bara till lite färg sedan är muren klar.

Vi betraktar inte åren i Tjosan som något obehagligt. Det var tungt många gånger rent praktiskt, men det var nödvändigt att bo där under husbygget. Vi hade aldrig orkat pendla från någon lägenhet i Moura ut till bygget varje dag.

Nu ska så mycket som möjligt återanvändas. Takplåten kanske blir ett skjul på vår bakgård. Allt virke blir ved. Grannarna kan få ta plåt och fönster. Tjosan ska bli sädesförråd. Allt brännbart hamnar på kasen och resten forslar vi till den stora återvinningsstationen. Kanske allt är klart om en månad, eller så.

Glasverandan Miranda byggs. Fotot är taget den 14 oktober 2005.

Glasverandan Miranda byggs. Fotot är taget den 14 oktober 2005.

Dessutom är vi lite sentimentala över att vi tänker sluta med bloggandet. Det betyder att det här inläggen blir det sista som vi skriver. Bloggandet har varit mycket roligt under många år. Vi hade ett stort behov att få berätta om vårt liv och alla äventyr/krångligheter som vi upplevde. Bloggvänner har kommit och hälsat på och svenska tidningar har haft reportage om oss. Vilken grej!

Nu rivs Miranda den 1 maj 2017.

Nu rivs Miranda den 1 maj 2017.

Men nu är det slut. Vi känner att inspirationen har minskat. Vi har nu bott så länge i Portugal att vi inte längre tycker att vi har så mycket att berätta. Även ett nytt liv i ett främmande land blir till slut en vanlig vardag. Vår kärlek till Alentejo är dock fortfarande het som dess sommaren. Vi är fångade av ljuset och skönheten i Vale das Eguas (Stonas dal).

Själva bloggen ligger kvar och vi kommer fortfarande att besvara kommentarer och mejl.

Tack för att ni läste vår blogg.

Anna och Jan

49 Comments

  1. Åh nej vad tråkigt! Jag kommer verkligen att sakna era inlägg. Det är alltid lika roligt att läsa om era äventyr. Kanske kommer inspirationen åter…Jag håller tummarna för det.
    Må så gott!

  2. Så tråkigt ! Men allt har väl ett slut någongång. Vi kommer ett sakna era inlägg som vi följt under våra år i Portugal. Tack för alla roliga o underfundiga inlägg o fina bilder.
    Maria & Helmer

  3. ??? Men detta är ju inte möjligt? Hur ska jag nu klara mig utan Éguas Allehanda? Men jag kan förstå hur ni känner, och tänker. Tråkigt blir det, för att inte tänka på hur jobbigt det kommer att bli för er att resa hit till oss titt som tätt för att uppdatera oss om era förehavanden?

  4. Oj! Jag som alltid läser bloggen till frukost , gick just idag in redan på kvällen och läser om att ni nu tänker lägga ner bloggen.
    Kommer att sakna att få läsa om ert liv o levande på ert älskade Monte men hoppas att ” bloggvänner” består även utanför bloggen .
    Ett stort TACK för all glädje och underhållning som ” Man ser floden ” gett under så många år och inlägg. Förstår samtidigt, som skrivs här ovan, att man kommer till en punkt där man känner precis det… att nu vill man sätta punkt.
    Tacksam att ni under så många år hittat inspiration att skriva om er vardag med så många olika vinklingar, teman och humoristiska beskrivningar.
    Ate logo

  5. Det här blev en liten chock faktiskt! Kommer att sakna er, men förstår att var sak har sin tid och ibland är det dags att gå vidare. Jag är så glad att jag hittade er blogg efter en resa till Portugal. Har följt ert liv o leverne sedan dess och även haft den stora glädjen att besöka ert paradis i Alentejo.
    ???sköt om er och tack för alla härliga skildringar från ert nybyggarliv i Portugal

  6. Men detta kan inte vara möjligt??? Kommer sakna det STORT – ett ”måste” varje morgon att läsa Er blogg sedan många år ……Kommere sakna det väldigt och hoppas verkligen Ni ångrar Er.
    Kram o Tack iallafall

    • Nu har chocken börjat lägga sig, om man nu kan kalla det så ty jag har inte Jans breda ordförråd att elaborera med. I ett svep försvann en inte obetydlig andel av det jag läser på nätet, och en ännu större del av det innehåll som faktiskt andas positivism och därmed möjligheten till ett steg ur det svenska hönshuset och vardagsbyråkratin.

  7. Åh så tråkigt för det har varit min favoritblogg och så härliga inlägg! Men kan förstå samtidigt
    men kommer fortsätta titta in ifall ni har nått nytt på er Monte att förtälja.
    Lycka till om ni inte hörs av mer på denna sida Ni kommer att fattas mej!!!
    Bamsekram från Eva-Lena

  8. Det verkar som att fler och fler lägger ned sina bloggar. Tråkigt när man har hittat den och liksom fått en vardag med den. Men jag har förstått att ni tappat lite av lusten, det har inte varit lika mycket avrapporteringar.

    Jag kommer att sakna de vackra bilderna från ert paradis och det målande språket.

    All lycka!

  9. Tänk vad en rörspis kan göra. Det var tack vare uppförandet och om det bloggandet ifrån min sida, av vår rörspis, som Ni hittade mig och kommenterade på min blogg, som jag fick upp ögonen för Er blogg och oj vad jag kommer att sakna den (Er blogg, alltså). Jag hoppas att lusten kommer åter.

    Varma kramar ifrån Gåsvik

  10. Å, vad jag kommer att sakna era berättelser! Om andan nån gång framöver faller på kan ni ju bara haka i där ni slutade – hoppas hoppas!
    Lycka till med allt i ert härliga Monte med den fantastiska utsikten, och alla djuren och alla byggen…
    Snygg blev Porten!

  11. Ojoj, det var helt oväntat! Jag har följt er slaviskt i flera år nu ända sedan jag hittade till er pga rörspisen, och har anekdotiskt berättat om alla spännande förehavanden med rävan, byggen och inte minst den underbara naturen runtom er! Det känns vemodigt att höra att det inte blir några fler blogginlägg, men allting har sitt slut sägs det. Ha det underbart!

  12. Det var verkligen tråkigt att det var sista inlägget! Ert liv i Portugal är något som alla vi svenskar sitter här hemma och drömmer om men vi vågar aldrig ta steget. Så att läsa er blogg har varit lite som att vara där och den har sannerligen gett mig många vackra bilder att titta på under de 8 kalla månader som vi faktiskt har här i Sverige. Jag önskar er stort Lycka till med ert fortsatta leverne! Må ni få vara friska och ha hälsan i många år till där i solens land!

  13. Hej!

    Jag och maken instämmer i den kör av små ”neeeej”-utrop som kan höras i kommentarerna ovan. Jag hittade er blogg av en slump för ett antal år sedan och har sedan dess läst och skrattat. Era blogginlägg har bland annat fått oss att fundera på och tillsammans diskutera kring hur vi skulle vilja göra med vår vardag när vi slutar jobba, men även visat oss att livet utan elnät går finfint.

    Vi kommer att sakna er, våra helt okända bekantingar. :)
    Lycka till!

    /Carina

  14. Allt har sin tid. Det är rätt att gå på ”magkänslan” och lyssna till sitt ”hjärtas röst”. När ni nu byggt och rivit färdigt så är det klokt att ägna all er tid åt varandra och ert numera portugisiska leverne.

    Det har varit både fascinerande och inspirerande att få följa ert nybyggarliv. Tack för allt ni bjudit på och lärt mig under de här åren. Jag önskar er all lycka i framtiden!

  15. Oj då, det var överraskande, men ändå inte så överraskande. Allting har väl sin tid och nu är väl både bygg och bloggtid över för er. Vem vet när och av vem som stafetten förs vidare.
    Ett stort och varmt tack för era roliga och underfundiga betraktelser över ett nybyggarliv i den alentejanska glesbygden.
    Nu skall ni njuta av ert otium i Val das Eguas.
    P.S
    Håll lite span från Eiran, vem vet vi kanske har våra vägar förbi nån solig dag.
    D.S.

  16. Va surt! Har som många en vana att glida in här mer eller mindre var dag. Man kan väl hoppas på något livstecken till jul eller nått i den stilen!? Nu får man söka någon annan blogg som tar oss igenom den mörka tiden med hopp! Tusen tack för alla inlägg!!!

  17. Tack,tack och tack igen!

    Tackar för underhållningen, underfundigheten, uthålligheten under alla år jag följt er blogg…..
    Hoppas att ni får en underbar fortsättning, ta hand om er och njut av lugnet och friden och…..
    snälla börja blogga igen efter en liten bloggabstinensfylld paus…… snälla….

  18. Vad tomt det blir utan er blogg.
    Jag fick en sorgsen klump i halsen när jag insåg att jag inte får följa ert spännande liv.
    Ni har berättat så målande och trivsamt om ert liv i Portugal men förstår att ni vill börja med nåt
    nytt.
    Tänker på er mest varje dag och önskar er lycka till i fortsättningen.
    Hoppas att Anna får ordning på sin rygg och att ni får vara friska o njuta av livet!
    Hälsningar från en till som älskar Portugal

  19. Det var en överraskning….fast ingen rolig sådan. Vi har ju följt ert byggande och alla besök av de olika djuren och det har alltid varit så spännande att läsa era inlägg. Sen har vi ju också haft förmånen av att få träffa er live och blivit hämtade av både Selma och Frasse. :)
    Jag kan ändå förstå ert beslut….det är många år ni har bloggat och vi fått härlig läsning till frukosten. Vi kommer sakna alla glada skratt. Du är duktig på att skriva Jan och lika skojfrisk utan penna. Ha det nu gott på er Monte och njut av er underbara utsikt. Vi hoppas så klart att vi någon gång emellanåt ändå kan få läsa några rader om hur ni har det. Stor Kram från oss båda.

  20. Tack för alla snälla kommentarer. De värmer.

    Det var inte ett helt lätt beslut, att sluta med bloggen, det kan vi säga. Men det sägs ju att man ska sluta medan man är på topp.

    Återigen tack
    Anna och Jan

  21. Men så tråkigt att läsa! Jag som läst er blogg till frukost varje dag med känslan av att vara på plats hos er kommer att sakna er mycket.
    Ha det nu så gott i framtiden !

  22. Kan bara säga att när jag som pensionär fick en liten surfplatta i present av sonen och hittade er blogg så blev jag så glad, så glad,äntligen en ”äkta” blogg, Jan du är ju fantastiskt bra på att skriva och Anna är Ju en fantastisk kvinna att ha vid sin sida hoppas att ni får vara friska och krya och kunna leva länge på ert älskade Monte. Om ni mot förmodan skulle landa på Gotland någon gång så är ni välkomna att titta in. Jag kommer att ta väl hand om Er. Detta är skrivit från hjärtat.

  23. Anna och Jan! Ni ska ha ett stort tack för alla fantastiska skriverier och värmande bilder som har frostat av min vardag när den svenska kylan fått mig att stelna.
    Alla goda skratt, alla upplevelser, alla dagar av ert liv som ni så generöst har delat med er av, det har gjort gott ska ni veta.
    Jag hoppas att detta inte är det sista jag får läsa av era skriverier, utan att ni orkar titta till oss läsare någon gång ibland och ge oss en glimt av ert liv på platsen där man ser floden. En plats och en blogg som har kommit att betyda mycket för mig, ända sedan jag hittade er via Alternativ.nu.

    Lycka till med ert fortsatta liv! Ha det allra, allra bäst.

  24. Som övriga skriver så kommer även jag att sakna era inlägg på bloggen.
    Ni har varit otroligt produktiva på bloggen. Många andra bloggare orka inte att hålla på så länge som ni gjort. Hittade er blogg när jag funderade på om ett liv i utlandet vore något för oss. Nu blir det nog inte så men det har fortsatt varit intressant att läsa om era vedermödor och hur allt löses på bästa sätt.
    Tack
    LarsN

  25. Nej, det där kan ni väl ändå inte mena! Er blogg har varit så trivsam och väckt så många skratt åt dråpliga händelser som ni varit med om.
    Stäng inte dörren för gott, utan ta en bloggpaus. Kanske faller lusten att skriva på någon gång emellanåt. Då kan ni göra något litet inlägg, till oss som glatt oss åt att följa ert stora äventyr.
    Önskar er en härlig sommar!
    Stor kram till er båda från
    Märit

  26. Men ojoj, vad tråkigt…..men allt har sitt slut. Tack för alla inlägg, som gett mig och många andra många skratt och fniss. Har haft högläsning på kvällarna för min make som verkligen har uppskattat inläggen också.

    Tack än en gång! Må ni få många och härliga år där nere i värmen!

    Kram till Er båda från oss båda

    Ulla & Torgny

  27. Tack för trevlig läsning under många år. Hoppas ni får inspiration att skriva någon gång då och då! Vore kul att följa den fortsatta utvecklingen av ert liv och er fastighet. Välkomna att hälsa på oss i Tavira om ni reser ner till Algarve.
    Per och Birgitta

  28. Tack för allt ni delade med er av.

    Hoppas att Annas hälsa blir bättre.

    Det är bara en sak jag ångrar.

    Att vi inte släpade oss ner till busstationen i Brösarp den gången ni tog buss 4 söderut när ni städade efter Annas mamma. Med en kattbur i näven och Tottafaren inuti. :-)

    Vi kan alltid höras av på e-posten.

    Ha ett bra liv!

  29. Tack för flera års trevligt läsande. Synd att inte få följe er mera, men allt har sitt slut . Hoppas att ni får en fortsatt trevlig tid. Vem vet ni kanske får lust att börja skriva igen. Tack och hej från Dalsland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *