Sentimentala

Det är faktiskt med en viss nedstämdhet som vi har börjat riva vår första boplats. Åren har inte farit hänsynsfullt fram med husvagnen Tjosan eller med den plåtutbyggnad, som vi kallar verandan. Först bodde vi där i 6,5 år. Då vi flyttade in i huset september 2011, använde vi fortfarande Tjosan som skafferi och allmän förvaring. Glasverandan omvandlades till en vedbod och gjorde sin plikt fram till förra hösten då den nya Vebo var klar.

Nu skall det bara till lite färg sedan är muren klar.

Nu skall det bara till lite färg sedan är muren klar.

Vi betraktar inte åren i Tjosan som något obehagligt. Det var tungt många gånger rent praktiskt, men det var nödvändigt att bo där under husbygget. Vi hade aldrig orkat pendla från någon lägenhet i Moura ut till bygget varje dag.

Nu ska så mycket som möjligt återanvändas. Takplåten kanske blir ett skjul på vår bakgård. Allt virke blir ved. Grannarna kan få ta plåt och fönster. Tjosan ska bli sädesförråd. Allt brännbart hamnar på kasen och resten forslar vi till den stora återvinningsstationen. Kanske allt är klart om en månad, eller så.

Glasverandan Miranda byggs. Fotot är taget den 14 oktober 2005.

Glasverandan Miranda byggs. Fotot är taget den 14 oktober 2005.

Dessutom är vi lite sentimentala över att vi tänker sluta med bloggandet. Det betyder att det här inläggen blir det sista som vi skriver. Bloggandet har varit mycket roligt under många år. Vi hade ett stort behov att få berätta om vårt liv och alla äventyr/krångligheter som vi upplevde. Bloggvänner har kommit och hälsat på och svenska tidningar har haft reportage om oss. Vilken grej!

Nu rivs Miranda den 1 maj 2017.

Nu rivs Miranda den 1 maj 2017.

Men nu är det slut. Vi känner att inspirationen har minskat. Vi har nu bott så länge i Portugal att vi inte längre tycker att vi har så mycket att berätta. Även ett nytt liv i ett främmande land blir till slut en vanlig vardag. Vår kärlek till Alentejo är dock fortfarande het som dess sommaren. Vi är fångade av ljuset och skönheten i Vale das Eguas (Stonas dal).

Själva bloggen ligger kvar och vi kommer fortfarande att besvara kommentarer och mejl.

Tack för att ni läste vår blogg.

Anna och Jan

58 Comments

  1. Hej Anna o Jan!
    Hoppas allt är bra med er och att ni fortsätter njuta av er plats på jorden.
    Känner precis som Kenneth här ovan, går också in på er blogg och hoppas att det kanske kommit någon liten uppdatering :-).
    Vi saknar verkligen att få ta del av er vardag då och då men ” plötsligt händer det” som ett återkommande reklaminslag säger här på svensk TV.
    Ha det gott och hoppas vi syns så smånigom.
    Kram

  2. Hej, det verkar som om vi kommer för sent, jag och min hustru har planer att flytta till Alentejo utanför
    Evora. Vi har besökt området en gång och hittat ett hus som vi tycker skulle passa oss. Det kommer alltid
    frågor i efterhand och det har varit enormt intressant att läsa om era erfarenheter från ert nya liv. Vi har dock en fråga med tanke på de berättelser ni skrivit om ormar, spindlar samt skorpioner. Hur upplever ni detta, är det något som påverkar ert dagliga liv, beteende, tankar och dagliga sysslor? man känner sig som en stadsbo, vilket vi är men ändå uppväxta på svenska landsbygden. Någonstans finns där en liten oro som vi gärna skulle vilja ha svar på. Vore tacksam för att hör mer om era erfarenheter.
    Med vänlig hälsning Lasse & Annette

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *