Sentimentala

Det är faktiskt med en viss nedstämdhet som vi har börjat riva vår första boplats. Åren har inte farit hänsynsfullt fram med husvagnen Tjosan eller med den plåtutbyggnad, som vi kallar verandan. Först bodde vi där i 6,5 år. Då vi flyttade in i huset september 2011, använde vi fortfarande Tjosan som skafferi och allmän förvaring. Glasverandan omvandlades till en vedbod och gjorde sin plikt fram till förra hösten då den nya Vebo var klar.

Nu skall det bara till lite färg sedan är muren klar.

Nu skall det bara till lite färg sedan är muren klar.

Vi betraktar inte åren i Tjosan som något obehagligt. Det var tungt många gånger rent praktiskt, men det var nödvändigt att bo där under husbygget. Vi hade aldrig orkat pendla från någon lägenhet i Moura ut till bygget varje dag.

Nu ska så mycket som möjligt återanvändas. Takplåten kanske blir ett skjul på vår bakgård. Allt virke blir ved. Grannarna kan få ta plåt och fönster. Tjosan ska bli sädesförråd. Allt brännbart hamnar på kasen och resten forslar vi till den stora återvinningsstationen. Kanske allt är klart om en månad, eller så.

Glasverandan Miranda byggs. Fotot är taget den 14 oktober 2005.

Glasverandan Miranda byggs. Fotot är taget den 14 oktober 2005.

Dessutom är vi lite sentimentala över att vi tänker sluta med bloggandet. Det betyder att det här inläggen blir det sista som vi skriver. Bloggandet har varit mycket roligt under många år. Vi hade ett stort behov att få berätta om vårt liv och alla äventyr/krångligheter som vi upplevde. Bloggvänner har kommit och hälsat på och svenska tidningar har haft reportage om oss. Vilken grej!

Nu rivs Miranda den 1 maj 2017.

Nu rivs Miranda den 1 maj 2017.

Men nu är det slut. Vi känner att inspirationen har minskat. Vi har nu bott så länge i Portugal att vi inte längre tycker att vi har så mycket att berätta. Även ett nytt liv i ett främmande land blir till slut en vanlig vardag. Vår kärlek till Alentejo är dock fortfarande het som dess sommaren. Vi är fångade av ljuset och skönheten i Vale das Eguas (Stonas dal).

Själva bloggen ligger kvar och vi kommer fortfarande att besvara kommentarer och mejl.

Tack för att ni läste vår blogg.

Anna och Jan

60 Comments

  1. Hej Anna o Jan!
    Hoppas allt är bra med er och att ni fortsätter njuta av er plats på jorden.
    Känner precis som Kenneth här ovan, går också in på er blogg och hoppas att det kanske kommit någon liten uppdatering :-).
    Vi saknar verkligen att få ta del av er vardag då och då men ” plötsligt händer det” som ett återkommande reklaminslag säger här på svensk TV.
    Ha det gott och hoppas vi syns så smånigom.
    Kram

  2. Hej, det verkar som om vi kommer för sent, jag och min hustru har planer att flytta till Alentejo utanför
    Evora. Vi har besökt området en gång och hittat ett hus som vi tycker skulle passa oss. Det kommer alltid
    frågor i efterhand och det har varit enormt intressant att läsa om era erfarenheter från ert nya liv. Vi har dock en fråga med tanke på de berättelser ni skrivit om ormar, spindlar samt skorpioner. Hur upplever ni detta, är det något som påverkar ert dagliga liv, beteende, tankar och dagliga sysslor? man känner sig som en stadsbo, vilket vi är men ändå uppväxta på svenska landsbygden. Någonstans finns där en liten oro som vi gärna skulle vilja ha svar på. Vore tacksam för att hör mer om era erfarenheter.
    Med vänlig hälsning Lasse & Annette

  3. Hej på er!
    Önskar er ett GOTT NYTT ÅR och hoppas ni har det bra.

    Själv är jag en snö-älskare och denna vinter badar vi i snö här i mitt Jämtland. Snö trillar ner varje dag och är bra nu när jag kämpar för att komma ner i vikt då snöskottning blir min motion. Julen tillbringades med regn i drygt en vecka i Göteborgstrakten snacka om glädjen att komma hem mitt i natten och pulsa i snö för att komma åt snöslunga och snöskyffel. Efter 1½ timme kunde vi hämta bilen och släppa ut vår fyrbenta vän som inte visste till sej av glädje för all snö.
    All nederbörd som kommit nu borde kanske kommit lite lägligare så vi sluppit höra om alla bränder i naturen och varit rädda för att elda, fast vi hade en mera kylslagen sommar och det är jag glad för som har svårt med värme fast då fryser Gubben min, hahaaa.
    Hoppas ni har den värme ni vill ha och mår bra på ert mysiga ställe och får ett underbart år!
    Saknar er Eva-Lena

    PS Eran blogg skulle passa med enstaka inlägg så vi vet att ni mår bra
    och att ni klarade av byråkratin även året som gick med skatten mm. DS

    • Hej Eva-Lena
      Hur kan en kvinna som älskar SNÖ ha glädje av vår blogg? Vi måste nog se det som en stor komplimang.
      Visst händer det att vi känner saknad efter bloggtidens alla kontakter och besök. Men bloggandet blev med tiden mer som en plikt. Vi upplevde att vi redan berättat om det vi var med om. Det fanns liksom inget kul att förmedla längre.
      Vi njuter alltjämt av de liv vi har i Alentejo. Snart har vi bott lika länge i huset (6,5 år) som vi bodde i Tjosan! Tänk vad åren går!
      Kramar från oss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *