Skip to content
 

Vildsparris

Vi har vildsparris på våra marker. Misstanken har funnits ett tag, men nu är jag säker. Vi har mycket av något vi kallar taggbuskar (vi vet inte vad de heter) här på Éguas. Stickiga och brandfängda buskar. De blommar visserligen med vackra gula blommor på våren men annars är de inte särskilt önskvärda. De är inte bara stickiga, de blir med åren förfärligt risiga och fula. När de växer upp i vår närhet klipper vi av stänglarna.

Nu har jag till min fasa upptäckt att vissa av dessa stänglar, som jag trott skulle bli taggbuskar, i själva verket är vildsparris. Jag har ingen som helst erfarenhet av växande sparris varken vild eller tam. Så ni må förlåta mig även om jag inte själv gör det. Det var faktiskt våra byggare som berättade för Jan att det är sparris. Nu är dessa herrar två spjuvrar, som gärna hade försökt inbilla oss att grannens get är ett vildsvin, så riktigt övertygad var jag ändå inte. Men när jag nu skärskådar stänglarna känner jag så väl igen sparrisstjälkar från varuhusens grönsaksdiskar. Tänk om det var lika enkelt i naturen som i dessa diskar. Stänglarna är dock mycket klenare än den odlade sorten, men har de karaktäristiska fjällen på stammen.

Till vänster en taggbuske. Till höger en vildsparris

Vi har ganska många snår av sparrisplymer och de växer nära huset och Tjosan. Hur ska dessa behandlas? När skördar man vildsparris i Portugal? Ingen aning, men en kvalificerad gissning får bli våren någon gång.

Är sparris en flerårig växt? Troligtvis ja, men ska man klippa ner dem. Jag vet ju av erfarenhet att om försöker bli av med dem kommer de tillbaka, men är det så man gör? Eller växer det upp nya skott vid sidan av de gamla? Det är ju faktiskt vildsparris vi pratar om. Om man nu ska klippa ner dem, när gör jag då det?

Nu är det ju inte bara frågan om när på året man skördar dem. Utan också hur stora ska de vara. Kan någon berätta för mig hur en mogen vildsparris ska se ut. Jag vet att det ska vara en knopp på. Det har jag också sett i grönsaksdiskarna, men hur väl utvecklad bör den vara?

Och till sist men inte minst om jag nu lyckas plocka några sparrisar, hur tillagar jag dem på bästa sätt?

Missa inte Ingers recept på vildsparris i kommentaren.

7 Comments

  1. Inger Hirtl skriver:

    Vilken tillgång! Toppen med allt ätbart man kan hitta i naturen! Vanliga sparrisplantor är ju fleråriga och det är säkert den vilda också. Är ruskorna ovan jord bruna och torra, är det säkert bara att klippa bort dem, så kommer det nytt. Lycka till!

    GOTLÄNDSK VILDSPARRIS

    Under en resa till Spanien åt vi stekt vildsparris till förrätt på ett mysigt ställe nära vattnet på sydkusten. Det var mest klena sparrisstjälkar men de som var för tjocka hade man kluvit på längden. Det skall vara sparris som har skördats genom avbrytning, så att inte något av det träiga längst ned har följt med. Är sparrisen knivskördad så finns det risk att man har fått med det träiga.

    Hos oss på Stora Tollby Gård i Fole plockar vi all sparris för hand utan verktyg viket gör den lämplig till denna måltid.

    Recept:
    • Brytskördad sparris, mängd efter behov. Det går åt mer än man tror!
    • Klyv de som är tjocka.
    • Olivolja till stekning, vanlig eller Limone.
    • En tång att vända sparrisen med.
    • Stekpanna eller grill.
    • Används grill, så rullar man sparrisen i olivoljan före grillning.
    • Stek eller grilla sparrisen, tills den har fått lite stekyta på båda sidorna. Tar ca 3-6 minuter,
    • Den är färdig när den böjer sig lite vid lyft med tången.
    • Passa noga så att de inte blir brända!
    • Tillsätt salt, gärna flingsalt eller grovmalet från saltkvarn samt Limone olivolja när sparrisen hamnat på tallriken.
    • Andra tillbehör enligt tycke och smak, t ex stekt lök, kokt gotlandspotatis, nymald peppar.
    • Kan ätas som förrätt eller tillsammans med huvudrätt.
    • Ett mustigt spanskt rödvin passar till denna rätt, och/eller ett glas vatten.
    • SMAKLIG MÅLTID!

    Detta är ett recept, som plockar fram de finaste aromämnena ur sparrisen.
    Vi på Stora Tollby Gård önskar er en riktigt kulinarisk upplevelse!

    • Anna och Jan skriver:

      Ruskorna är inte bruna och torra ännu. Jag får helt enkelt pröva mig fram. Jag ska märka ut platserna med en stör så jag hittar dem efter jag klippt ner dem. Jag prövar att klippa en nu så får jag se.

      När jag läser receptet hoppas jag verkligen vi kan skörda lite sparris. Jag hade ingen aning om att man ska bryta av dem.

      Spännande är det i alla fall.

  2. gunilla lundbom skriver:

    Hej Anna o Jan! Ni efterlyste lästips och vill man skratta gott så tipsar jag om finske författaren Arto Pasilina, vars halsbrytande historier får mig att skratta så tårarna rinner! Det finns förstås massor med bloggar om böcker, där kan man nog få många tips! Hälsn Gunilla

  3. Gunilla i Monsaraz skriver:

    Vildsparrisen börjar i Alentejo vanligen komma under senare hälften av februari. I år var det något senare pga den regniga och kalla vintern. I gengäld plockade jag de sista stänglarna vid påsk.

    Som hållpunkt brukar jag ha de svenska sportlovsveckorna fr vecka 7. Annars är risken stor att jag missar att det är dags och de fina ställena. Monsaraz invaderas nämligen av sparrisplockare utifrån!
    De är alla män (den enda dam jag hört prata om vildsparris är vår granne nedanför, fru Snö), beväpnade med kniv (att skära av dem med,inte bryta)och en hink (att ha de ömtåliga stänglarna i) och går fram som Egyptens gräshoppor över allmänningen utanför oss och slänterna ned mot skogen på vårt berg. Även Pavarotti med sonson och Papegojdamens man.
    Man ser deras framfart på alla nedtrampade vissna buskar. Sparrisskotten växer nämligen på “baksidan” av busken, vid bergsskidan skulle en skidåkare säga.
    För er del är det ju inte risk för ngn större invasion. Men försäljare av sparris står utefter vägarna varje år, t ex vid ringleden i Évora.

    I Alentejo äts vildsparrisen antingen i omelett eller i den regionala favoriträtten “migas”, som jag inte tror ni heller är så förtjusta i. Varje restaurang med självaktning har de rätterna på menyn den här tiden.
    Enklast är bara att koka vildsparissen i lättsaltat vatten som man gör med köpesparris. Avnjutes sedan med smält smör eller varför inte hollandaisesås (men det kanske ni inte orkar göra på Monte Jannas och ngn motsvarighet till Blå Bands färdiga finns inte i Portugal).
    Nya skott hinner komma upp efter ett tag efter att man skördat.
    Men när det gäller buskarna behöver ni inte ha besvär med att gå runt och klippa ned dem. De kommer garanterat upp ändå varje år. Buskarna växer gärna invid stengärdsgårdar eller stenbumlingar.

  4. Inger Hirtll skriver:

    Tack Gunilla för mycket bra information om vildsparrisen!

  5. Anna och Jan skriver:

    Jag hade ingen aning om att vildsparris var så populär. Jag ska skriva upp vecka 7 i almanackan så jag inte missar det. Jag får ge mig ut och leta upp alla våra sparrisställen. Jag har aldrig sett någon sparrisplockare hos grannarna heller. Kanske borde jag ställa mig och sälja utanför Intermarche i Moura. :)
    //Anna

  6. Anna Lena skriver:

    Hej alla vildsparrisälskare,

    Till min lycka hittade jag (vad jag tror) också vildsparris i trädgården till vårt nyinköpta hus från 1914 – i sydvästra skåne (Vellinge). Kan det vara möjligt? Jag tog frö och nu när jag sitter här och sorterar fröer för grodd undrar jag hur man odlar den? Försås inomhus? När? Sådjup? Andra tips, någon?

    Hälsningar
    Anna Lena

Leave a Reply