Skip to content
 

Gröna män

Jag hörde traktorn just som jag börjat gå mot huset från Tjosan. Det var bara att börja springa mot huset så fort jag kunde! Nu brukar jag inte börja kuta så fort jag har med traktorer att göra. Men då jag endast är iklädd arbetsskjorta och kalsonger, känner jag ett behov att söka skydd. Mina snickarbyxor hängde i huset, och det var dem som jag ville sätta på mig. Mina aningar var riktiga. Det var ett lass med grönklädda jägare som kom. Anna stod i verandadörren och hälsade. Jägarna ropade och vinkade på sitt vanliga artiga sätt. Hon kände igen några av männen och de var från byn. Nu skulle de jaga på grannens marker, så vi behövde inte ha dem promenerande förbi Tjosan vilt skjutande.

Traktorn släppte av männen nere vid Tjosandalens botten. Männen ställde upp sig på en pratande linje medan traktorn fortsatte ner över grannens mark. Nu skulle de driva viltet framför sig några kilometer. Därefter vid 12-tiden skulle det vara dags att avbryta jakten. Traktorn med släpvagn väntade säkert flera kilometer bort. Jägarna skulle borda släpvagnen och forslas in till byn. Där väntade sedan det viktiga eftersnacket med mat och dryck. Jakten är en stor social händelse. Tråkigt bara att det måste bullra så mycket runt jägarna!

Gröna jagande män

Dagen för oss har sedan gått i taksnickrandets tecken. Huset varm och skönt. Ute däremot har regnet vräkt ner mellan solglimtarna. Det regnar inte ofta lugnt och stilla i Portugal. Nej det är allt på en gång som gäller. Jag kan inte låta bli att vara lite ängslig över vårt tak. Vi har vidtagit extra regntätande åtgärder. Men jag behöver nog flera oväder utan läckage för att bli helt lugn. Under dagen kunde vi se hur Ardilas vattenyta blev allt bredare! Det måste alltså ha regnat något förfärligt inne i Spanien! Vi får kolla på internet vad som kan ha hänt.

Nu 18:30 så kommer en hund springande! Vi är inte förvånade. Jakthundar brukar alltid springa vilse under jakten. Hunden är brun, hane, mellanstor med taxöron. Den ser fin och snäll ut. Vi har bestämt oss sedan tidigare hur vi ska agera inför löspringande hundar. Om de vill så får de övernatta på vår veranda. Jag gick därför och hämtade sovunderlag i huset, om hunden skulle komma tillbaka. Vi har tonfisk som den kan få att äta. Aldrig kommer vi att försöka jaga bort en vilsekommen hund. Just nu sitter Anna och spanar efter vovven genom fönstret. Det ser ut att bli mer regn, så jag tror att hunden kommer tillbaka hit.

Leave a Reply