Portugal Alentejo – Man ser floden

Med en fullastad Selma lämnade vi Algarve vid 11-tiden idag. Mest besvär hade vi med två paket takpanel, längd 2,4 m, som gick diagonalt i Selma. Det medförde att Anna fick sitta i baksätet bakom mig på vägen upp. Med Anna i baksätet kunde vi inte umgås med varandra som vi brukade. Det är lite stökigt att föra en konversation där de vanligaste orden är ”Vad säger du!”. Därför fick vi nöja oss med att klappa på varandra under den 25 mil långa resan. Jag klappade på Annas högra vad. Hon tafsade mig hela tiden i håret. När jag kollade mig i backspegeln såg jag att mitt omsorgsfullt vattenkammade hår såg ut som lingonris på ett norrländskt kalhygge. Det är priset man får betala för att vara kelsjuk!

Vi passerade vår hemstad Moura mitt under siestan. Det innebar att det inte stod några och tog vatten nedanför borgmuren. Därför stannade vi där och fyllde dricksvatten i 4 st. 5 litersdunkar. Det räcker tills vi åker och storhandlar på torsdag. Då har vi också fått tillbaka mycket av kylan i Asta. Det är ju alltid ett stort problem för oss. Åker vi härifrån, så måste vi stänga av kylskåpet Asta. Vi kan därför aldrig ha med oss inköp direkt hem. Alltid måste vi vara hemma någon dag och se till att få Asta riktigt kall. Sedan kan vi åka och handla. Visst är det krångligt, men vi är vana vid det.

Hemma på Éguas såg allt ut som det skulle. Det var bara spåren efter främmande däck upp till byggplatsen, som förundrade oss. Men det kan ha varit skogspoliserna som passade på att svänga upp, när de såg att vi inte var hemma. Urpackningen av Selma får ske i morgon. Takpanelen har vi dock redan burit in i huset. Där inne var det 25 gr varmt. Solen flödade in genom de stora glaspartierna. Gräset var rejält grönt runt Tjosan. Dessutom har den första Decembersolen kommit. Denna citronfärgade blomma kommer nu att svepa in kullarna i sin gula famn. Ända in på senvåren kommer vi att kunna njuta av dess närvaro. Det är så att hösten medför att blommorna och grönskan kommer! Visst är det konstigt!