Skip to content
 

Fågelmat

Vi blev sena i huset i torsdags kväll. Det berodde inte bara på vår flit, vilken naturligtvis är mycket stor. Det är faktiskt så att vi har lite svårt att slita oss från huset. Vid dagens slut, så sitter vi där. Njuter av husets vin, njuter av utsikten, njuter av färgerna i huset samt njuter av varandras sällskap. Då händer det att mörkret faller mitt under njutningen. Då blir det bråttom. HB ska stängas av. Sonjas spjäll och luckor ska stängas. Vattenflaskor ska bäras till Tjosan.

Då i den mörka skymningen kom Anna på att vi inte hade något bröd i Tjosan. Hon ville därför gå upp i Jörn till kylskåpet Asta för att hämta bröd! ”Nej, nej! Det kan du inte göra så här sent!” Ropade jag. ”Nu har Robin (rödhaken) lagt sig till ro i Jörn. Springer du in nu så tvingar du ut honom i den mörka natten!” (Vi har läst att småfåglar saknar helt mörkerseende.)

Anna tittade på mig och poängterade att då fick jag inget bröd till morgonkaffet heller! Hon var beredd att skrämma fjädrarna av Robin för att jag skulle få bröd till morgonkaffet! Jag tror att den kvinnan är svag för mig!! Det blev knäckebröd till kvällsmat. Morgonkaffet smakade även det alldeles utmärkt till knäckebrödet. Medan vi knaprade på knäckebrödet till morgonkaffet, kunde vi notera att Robin hoppade runt på vägen. Han var uppenbarligen pigg och utsövd! Visst är vi löjliga!

Så här tam vill vi inte ha denna räven. Inte med jägare i närheten.

Räven, som ännu inte har något namn, tar sig allt tätare rundor runt oss. Han har upptäckt Tofsingarnas ost på matstenen! Vi vill inte ha en tam räv. Men vi vill inte heller vara elaka och säga fula ord. I stället låter vi honom vara ifred. Han vill inte att vi kommer för nära. Ett avstånd på ca fem meter, tycks vara lagom. Men han är nyfiken. Kollar vad vi gör och var vi är. Vi tycker att han är mycket vacker och vild. Dessutom är han bra för mus- och kaninstammen. De har en benägenhet att bli väl stora.

Nu är det nyårsafton. Klockan är nu 18:39. Vi har duschat och ute på spisen kokar potatisen som ska ätas till sillen. Säkerligen kommer vi inte att vara vakna till 12-slaget. Men det betyder inget för oss. Vi har vår tidsrytm. Den styrs av ljuset och av hur trötta vi känner oss. Tänk så lite vi saknar av det som en gång i tiden var viktigt.

Nu önskar vi er alla ett Gott Nytt År.

Jan och Anna

2 Comments

  1. Inger Hirtll skriver:

    Anna och Jan!
    Ni vet att jag älskar ert sätt att se på livet och ert sätt att leva! Det är så mycket i min egen filosofi som stämmer. Det är så litet eller rätare sagt inget som man saknar, när man funnit sin egen inställning till vad som betyder något.

    Bamsekram och Gott Nytt År till er också!
    Vi träffas i år igen!
    Inger och Ingemar

  2. Linda skriver:

    Så fin räven är! tänker på den tama räven som vi hade i Nacka, som kom och snodde mina akvarellpenslar från altanen när jag gick in för att hämta kaffe, och som satte sin tass inne i hallen och ville komma in när det blev mörkt. Se upp så att de där 5 metrarna inte snabbt krymper! :)

    kram /linda

Leave a Reply