Skip to content
 

Den gråa verkligheten

Det blev ingen frukost ute. Men det berodde inte på vädret, för solen visade sig från sin bästa sida. Inomhusfrukosten berodde helt på oss själva. Vi är helt enkelt alldeles för flitiga. Det går inte att ligga och dra sig i sängarna till kl 8 för att sedan äta frukost vid 9-tiden. Nej vi vaknar vid 6 till +6 grader inne i Tjosan. Så fort temperaturen stigit till mänsklig nivå, gör vi vår morgongymnastik. Det sprattlet tar drygt 15 min varje morgon. Det var Anna som införde det i mitt liv. Hon behövde göra gymnastik med anledning av sitt opererade diskbråck. Jag har aldrig haft ett ryggskott sedan jag började hålla Anna sällskap, med gymnastiken alltså!

Så när solen var varm och skön, då hade vi avslutat vår frukost och påbörjat dagens arbete. Då låg fortfarande frosten vit nere i dalarnas skugga.  Anna fick göra det tråkiga dvs. diska och fortsätta plocka ur våra väskor. Jag däremot fick njuta av att börja måla runt alla dörrar och fönster. Ganska snabbt kom vi underfund med att vi hade kunnat ta lite mörkare grått. Men det behövs säker en andra strykning och då kan vi göra det mörkare. Jag började måla runt de stora glaspartierna åt söder. Solkräm samt min älskade hatt av halm var ett måste. Så underbart att behöva börja skydda sig mot solen. Varje dag pressas vinter en liten bit åt sidan. Värmen kommer mer och mer, även om det blir bakslag.

En så kallad före och efterbild. Inte så stor skillnad men fint blir det i all fall.

En så kallad före och efter bild. Men syns det någon skillnad?

Lunch inne i huset och då märkte vi att vi inte kunde sitta i solen! Det var bara att flytta plastmöblemanget in i skuggan. Då man bygger åt sig själv, så har man inga lunchtimmar. In med den goda baconröran med vinägersås, sedan raskt ut och fortsätta med målningen. Det var svårt att sluta måla redan vid 16-tiden. Men det är viktigt att färgen hinner torka innan nattfukten och kylan ställer till problem.

Efter avslutat arbete satte vi oss i huset och smuttade på ett ganska dåligt vin. Men man får väl anstränga sig ibland. Vi pratade om Julio nere i Algarve som tog hand om Selma då vi åkte till Sverige. Han hade tvättat henne då vi kom tillbaka! Hon var ju så otrolig nerkletad av lera så det var verkligen behövligt. Men så fantastiskt omtänksamt av honom. När man bor i ett främmande land är det viktigt att skapa ett nät av människor som bryr sig. Vi är verkligen lyckliga som har våra vänner i Algarve.

/Jan

Leave a Reply