Skip to content
 

Kulturkrock

I lördags sammanträffade vi med Maivor och Thomas (MT) på byns bensinbar. De hade kommit ner från Sverige för att titta på en fastighet, som vi hade spanat på. De hade haft flera mejlkontakter med en mäklare och bokat en visning av fastigheten till i fredags. MT infann sig naturligtvis vid fastigheten i god tid. De väntade och väntade men ingen mäklare dök upp. De visste, tack vare vår förnämliga spaning, exakt var fastigheten låg och hur den såg ut (lite skryt här), därför kunde de själva se sig omkring. Mäklaren kom aldrig!

Fastighetsspaning pågår. Jan med väskan på ryggen. Till vänster om honom i mörk jacka, den gåtfulle mäklaren. Mannen till höger är ägaren.

Vi känner mäklaren mycket väl. Han förmedlade vårt Éguas, och han var synnerligen hjälpsam och vänlig. Han är universitetsutbildad, ung och pratar bra engelska. Frågan som står och bultar på ytterdörren är: Varför kom han inte?

Så ringde jag honom idag. Vi måste veta vad som hänt. Om han krockat med bilen och låg på sjukhus, så ville vi kunna skicka blommor! Men nej! Han behövde inga blommor. Glad och trevlig som alltid besvarade han mina artighetsfraser. Dessa fraser är mycket viktiga i Portugal. Det är det som håller samhället gående. Nå!

Jag berättade för honom att MT hade varit på fastigheten enligt överenskommit.  De undrade varför han inte kom dit. Nu ökade ordhastigheten och volymen. Han tyckte inte att det var någon idé att åka dit, eftersom MT inte hade bekräftat mötet med något telefonsamtal. Vidare hade det varit mycket dåligt väder och då vill väl ingen titta på någon fastighet!

Låt oss tänka till ett ögonblick. Ett svenskt par gör sig besväret att åka ner till Portugal för att titta på en fastighet. Flygbiljetter, hyrbil och hotellvistelse. Inte låter man då bli att titta på fastigheten bara för att det är dåligt väder. Vilket det inte var där fastigheten låg! Borde inte mäklaren, i sin iver att göra en affär, själv ringa och undersöka?

För Anna och mig är mäklarens beteende en fullkomlig gåta. Men det är så att livet i Portugal är garnerat med många färggranna gåtor. Ofta tar vi oss igenom gåtorna med ett rungande gapskratt. Ibland kramar förtvivlan våra hjärtan. Jag tror att Annas inställning är den enda rätta. Hon har resignerat inför gåtflödet. Hon vet att de aldrig sinar eftersom vi bor i Portugal!

6 Comments

  1. Jens skriver:

    Jag är inadopterad i en grekisk-australisk familj, man får alla kusinerna på köpet. Jag är som en slags oäkta brorsa. De har lärt mig, att ibland väldigt rättfram att i olika kulturer gör man helt olika. Arbetsmoral är en sådan skillnad. De anser att vara rik är bra, att arbeta är dåligt eller ett nödvändigt ont. Inte ens en miljardär i Sverige skulle drista sig till att säga något sådant. Myndigheter är skit och en fiende som ska överlistas, släkten är tryggheten och allt. Om en kusin ber om hjälp, då får han eller hon det och förväntas returnera det i gengäld.

    Man äter i evighet, 4-5 timmar är inget. När man går på kafé betalar den äldste / mest dominante mannen för allt. De som gör anspråk på rollen ifrågasätter och kräver att det är de som ska betala. Dessa rituella gräl kan pågå i 45 minuter medan espresson dracks på 45 sekunder. I de situationerna kunde jag stöna och säga att kan vi inte göra som i Sverige, var och en betalar för sig eller vi slänger pengar i en hög? Då vänder alla sig om och stirrar på en som om man fått någon allvarlig hjärntumör som påverkar ens omdöme i negativ riktning.

    Fast man vet aldrig. Den portugisiske fastighetsmäklaren kanske helt enkelt tyckte att vädret var för dåligt.

  2. Thomas Lilja skriver:

    Maivor och Jag (MT) kan varmt rekommendera Jan & Annas spaningar, 86 kort tagna på plats med utförliga kommentarer och en diger redogörelse om objektet, vad kan man mer begära.
    Vi hade en massa information om objektet med GPS koordinat o dyl inan vi for ner..
    Vi tog oss en titt på fastigheten innan utsatt tid med mäklaren.
    Mäklaren hade tyvärr sent kvällen innan mötet mailat att han hade ett annat möte vid samma tidpunkt i Beja och föreslog ett nytt möte en by 5km från objektet i fråga senare på EM.
    Vi hade ingen möjlighet att kolla mail på plats, vi hade dessutom gett honom vårt telnr. ifall han ville kontakta oss vilket han inte gjorde.

    Vi kommer att låta Jan & Anna spana vidare i området norr om Moura upp till Montaraz efter lämpliga objekt. Fantasiska omgivningar.
    Vi har fått nya intryck…man måste på plats se för att förstå…Vi har även omvärderat vilken typ av fastighet vi är ute efter..liten omarbetning av vår kravspec kommer..

    Vår korta weekend-trip har gav mersmak.
    Tack Jan & Anna för hittils utfört jobb. Det har sparat mycket värdefull tid för oss och säkert framöver innan nästa besök till Alentejo.

    Ha det bäst.

    Hälsn Thomas & Maivor

  3. Gunilla i Monsaraz skriver:

    Men hjälp! Varför skulle mäklaren dyka upp bara för att en viss tid & plats tidigare bestämts? Det kan ju hinna hända vad som helst dessemellan (han hade ju tydligen mejlat, fantastiskt, även om han föstås intefärvissat sig om att mejlat mottagits). Vet inte hur många för oss välkända hantverkare/leverantörer som inte dykt upp på avtalad tid trots att man ringt dagen innan eller samma förmiddag. Vi vet ju också hur lång tid det tar innan man ens kan börja ett telefonsamtal, med alla ”to-ta” (Estou!Esta?). Bägge parter måste ju tala om att de är där (”jag är här – är ni där” vilket båda säger från var sitt håll minst tre gånger) innan man kan börja med artighetsfraserna med Senhor/Senhora. Först efter det kan ärendet avhandlas.
    Förresten grattis Anna till Dina gummistövlar! Redan efter 5 år? När kommer Jan att göra liknande inköp? Inte före 2016 väl?

  4. Sofie skriver:

    HAHAHAHA!! Det är ju inte sant alltså :) Som tur är så de flesta jag jobbar med är lite mer internationella än såhär! Helt otroligt ändå!

    Själv fick vi också en fin kulturchock häromdagen då en räkning damp ned på ett modem som jag hyrt ut till en gäst för 45€, det hade används flitigt så beloppet hade blivit 900€ att betala för denna uthyrning. I Sverige finns ett stopp när man använt för mycket, men Portugal ser väl ytterligare en chans att göra sig en extra penning så de bara öser på med internet till kunden och avslutar med en fin räkning.. Nu är det bara att få specifikationen så vi kan be kunden snällt att betala.. även fast jag blåögt och godtroget hyrt ut utan att avtala någon användargräns till kunden.

    / Sofie

  5. Anna N skriver:

    Hej, wow vilken vinst när jag hittade er blogg. Min man och jag drömmer om Portugal, bor i Skåne på Bjärehalvön och är trötta på vintern och ekorrhjulet som snurrar.Funderar mycket på detta nu när barnen lämnat boet. Kommer att återvända och läsa mer om er och tack för den härliga berättelsen om hur ni möttes!

Leave a Reply