Selma på besiktning

Det stod en främling på Selmas parkeringsplats i morse! Så konstigt! Det var nästan som att ha en inkräktare i vårt skyddade vildmarksliv. Selmas kontur är mer åt bred och rund hållet. Den främmande maskinen var som en dragon, just avsutten från sin springare. Hög, smal, rak och lite framfusig stod den där och stirrade på Tjosan med sina lyktor.

Under frukosten pratade vi om dragonen. Fantastiskt lastutrymme! Härlig frigång! Leran kan slänga sig i väggen då vi kommer med 4×4. Men, ett stort MEN! Bara plats för två personer. Detta att det inte fick plats mer än två, skapade en het debatt under frukosten. Men till slut ställdes den viktigaste frågan. Hur ofta behöver vi ha plats för fler? Mycket sällan, om vi inte räknar med alla besök denna vinter. Men skulle man inte kunna ha en trädgårdsstol i lastutrymmet, för att kunna transportera ivriga besökare från byn ut till Éguas?

Vi avbröt vår debatt och ringde för att fråga om Selma var klar. Visst, det var bara att komma. En timme senare stod vi i verkstaden och tittade på klockan. Skulle vi hinna till Évora före lunchstängningen. Varför tog det så lång tid att skriva vår faktura? Till slut stormade jag in på kontoret till chefens mamma och syster (det är ett familjeföretag). Jag förklarade att vi hade mycket bråttom, kanske kunde vi komma in och betala räkningen nästa vecka? Ja, ja, inga problem.

Så fick Selma störta ut i Mouras trafik med nya framdäck och nya bakre stötdämpare. Vår gamla trotjänarinna surrade förnöjt under resan till Évora. På bilbesiktningen var vi den sista bilen som togs emot före lunchstängningen. Så nära att vi inte hade hunnit!

Jag förklarade för besiktningsmannen att min portugisiska var dålig, men om han pratade långsamt så skulle det gå bra. Varför sade jag det? Jo! I Portugal så medverkar fordonets förare i besiktningen. Jag tänder lampor, tutar, sätter på vindrutetorkarna, blinkar hit och dit. Medan jag sliter inne i bilen, springer inspektören runt och kollar! En inspektör som besiktigat Selma vid flera tidigare tillfällen, anslöt sig till oss. Jag berättade att jag fortfarande hade samma bil och fru. Han skrattade och berättade att han däremot inte hade samma fru. Den mannen är egentligen engelsklärare. Men lärarlönerna är så låga, att han tycker att det är bättre att arbeta på bilprovningen! Hur är det i Sverige? Ett svenskt bekymmer som jag inte saknar i Portugal är rost. I Portugal rostar inte bilarna! Det bara är så.

Observera palmen till vänster. Hur många av läsarna har en palm planterad bredvid sin bilbesiktning? Observera även den högteknologiska inredningen av besiktningslokalen.

Selma klarade sig med glans. Belåtna kunde vi äta en lätt lunch på Bricomarche, för att därefter skynda hemåt. I lerhålet slamrade Selmas underrede mot lera och sten, trots att Anna gick bredvid. Synd att den smarta lånebilen hade gått hela 24,000 mil. Det känns som att betala för en massa bekymmer att köpa en sådan sliten bil. Men vi har fått mersmak!

Please follow and like us:

3 Comments

  1. Så synd att vi inte visste det, då hade vi kunnat få bjuda igen på en fika hos oss.Skönt att Selma gick igenom nu kan ni köra lugnt ett år till, för det är väl som i Sverige att man besiktigar en gång om året. Nu torkar väl vägen upp lite när det ska vara soligt och varmt i flera dagar. Ha det gott.
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *