Lugnet och friden svävade mjukt över Éguas denna söndagsmorgon. Visserligen hade vi lite besvär med att ställa om klockorna till sommartid. Men i det stora hela en stilla morgon med frukost inne. Molnen var ganska heltäckande och lite strödroppar ploppade på vårt plåttak. Då hörde vi ljudet av en bilmotor! Bullret kom närmare och Anna och jag ställde oss att spana ut mot vägen genom ett varsitt fönster. Vi i ödemarken är mycket nyfikna av oss. Om någon skulle köra förbi, så ville vi veta vem det var.
Det var en vit liten lastbil som svängde upp bredvid Tjosan. Är det elektrikern, ropade jag klentroget till Anna. Hon trodde det först, men sedan sade hon att hon inte kände igen bilen. Bilen tutade och därefter stängdes motorn av. Okänd bil, med okända människor som stannar hos oss en söndagsmorgon. En sensationell händelse i vårt skyddade liv.
Jan på väg till huset med Portugals regering. Hans egen regering tog bilden OCH hon har inte avgått.
I egenskap av familjens bodyguard, sträckte jag på mig och klev ut ur Tjosan. Jag hade shorts på mig, viket inte är bra för min tuffa image. Men jag hade inte tid att sätta på mig mer imponerande klädsel. Föraren hade klivit ur bilen och han hälsade artigt. En kvinna stod på passagerarsidan och stökade med något inne i bilen. Mannen sade något om att de kom från regeringen (nu visste jag att Portugals regering hade avgått, så lite ljug måste det ha varit där). Det gällde några upplysningar som de ville ha.
Mannen såg inte ut att vara den arbetslöse premiärministern. Jag bedömde att den f.d. premiärministern, trots sin påtvingade ledighet, skulle ha varit välrakad. Under tiden hade kvinnan kommit fram till oss, och då jag vände mig till henne så såg jag att det var en gammal bekant. Hon är en mycket rar kvinna som arbetar både på posten och på kommundelskontoret. Runt halsen hängde ett id-kort. Anna anslöt sig till folksamlingen, och då fick vi klart för oss vad det var frågan om.
De höll på med folkräkningen, som sker var 10:e år. Nu ville de veta en massa saker om oss, vårt liv, huset mm. Vi skulle vara med i räkningen eftersom vi är skrivna i Portugal. Tydligen så sker folkräkningen genom att alla invånare får ett personligt besök av ”regeringen”. Det måste vara mycket omständligt och tidsödande. Men många äldre portugiser är analfabeter. Det går nog inte att få med dem i någon folkräkning utan ett personligt besök. Utfrågningen blev klar samtidigt med att regnet började falla. Därför skyndade räknarna sig tillbaka till bilen. Men vinka till oss, det hann de med.
Men så trevligt! Och så bra att få det rätt från början. Jag måste bara berätta vad som hände (i Sverige) vid framtagande av underlag för fastighetstaxering. Vi svarade noggrant och uppriktigt på alla frågor. Så småningom kom det ett brev från skatteverket där vi underrättades om att vår fastighetsskatt skulle höjas då vi hade delvis havsutsikt. Detta beslut hade man tagit utifrån att strax utanför vår tomtgräns slingrar sig en bäck som, brun och dyig och sommatid ganska igenväxt, aldrig har bidragit till varken hisnande utsikt eller att hugade husspekulanter stått på kö för att göra ett klipp.
Allt ordnade upp sig emellertid.
Förhoppningsvis slipper ni sådant!