Skip to content
 

Påsknjutning och självförsvar

Vi tog oss ut till bebodda trakter i dag. Nu gällde det att fylla på förråden av i första hand bröd, grönsaker, bacon och vin. Ja ni läste rätt. Nöden har verkligen sparkat med järnskodda stövlarr på Tjosans dörr. Tänk att vi har haft slut på vinet. Men nu klarar vi oss till tisdagens tur till Moura.

Efter nödhandlingen i Reguengos fortsatte vi till borgstaden Monsaraz. Den ligger uppkrupen på en hög klippa med vacker utsikt över Alqueva dammens vattenspegel. Borgen är verkligen en plats för Ivanhoe, men vi skulle hälsa på Gunilla och Bengt, som bor strax utanför borgmuren. Nu skulle vi få mat! Vi hade fått en matsedel via mejl, så visste vad som väntades. Det var därför jag började drägla på ratten i den branta stigningen upp mot borgen. Dessutom hade vi fått garantier att det INTE skulle serveras tonfisk.

Fantastisk utsikt från Monsaraz över Alquevadammen

Så kul det är att träffas och få prata igenom allt skvaller om världen och Sverige. Sill, ansjovis, Janssons frestelse, lax samt ägg med Kalles. Två sorters hårt bröd. Svartvinbärssnaps till alla utom till mig. Vad vi saknar dessa svenska himmelska njutningar!

Vid hemkomsten var det bara att förbereda för kvällsduschen medan åskmolnen rutinmässigt ställde upp sig på led. För att inte bli alltför tjatiga kom de nu marscherande från norr. Alltid tacksamt med omväxling. Ännu inget smatter mot Tjosans tak. Kanske går fienden oss förbi. Under betraktandet av de hotande trupprörelserna, såg jag någonting i höger ögonvrå, på marken i riktning mot verandan. Det var vårt favoritäckel! En superstor orange enkelfoting försökte ta sig in i stenmuren. Jag vräkte mig upp och stampade ner på den med all kraft! Det krävdes ytterligare en stampning med vridrörelse för att den skulle bli stilla. Dessa odjur ger smärtsamma bett. Kan liknas med getingsting. Tre gånger har de tagit sig in i Tjosan och bitit oss. Anna en gång och mig två gånger. Dessutom har de kommit in utan att bita oss. Vi har under åren gjort allt för att täta Tjosan, varför intrången i princip har upphört. Det är just det att de aktivt tar sig in och biter oss som är så motbjudande. Ju större de är desto smärtsammare bett. Vi dödar alltid enkelfotingar och skorpioner oavsett var vi träffar på dem. Här gäller inte leva och låta leva!

Tändstickan är 5,5 cm lång. Se den ena av de två bitande mundelarna. En sådan här stor enkelfoting har dock inte tagit sig in i Tjosan.

Mer om enkelfotingar

3 Comments

  1. Elisabeth skriver:

    De ser inget mysiga ut. Gör de sen ont dessutom, så förstår jag om de omhädertas.
    Hoppas ni har stoppat inkräktarna för den här gången. Ha dé!

  2. Filippa skriver:

    Usch vilken otäcking! Kan det vara en Megarian Banded Centipede, Scolopendra Cingulatus? Tur att du tog den!

    Glad Påsk från ett soligt Sverige!

  3. Anna och Jan skriver:

    Vem behöver jourhavande biolog när Filippa och Elisabeth läser vår blogg. Hur ni kan känna igen Härmask, majibagge, Meloe majalis och igår Megarian Banded Centipede, Scolopendra Cingulatus är för oss en gåta. Men tacksamma är vi över ert engagemang.
    /Anna

Leave a Reply