Skip to content
 

Återhämtningens dag

Vi sov med vidöppna fönster i Tjosan i natt. Svalt och skönt. Dessutom klampade alla nattljuden in i Tjosan. En uggla hoar, en ko muar, klockorna i Santo Amador pinglar, floden Ardila brusar och Anna väser. Min patroa är allergisk och återkomsten till Éguas har ökat på hennes plåga. Vi tror att det är de ymnigt blommande kobuskarna som är orsaken. Å så skönt att få vakna hemma i Tjosan. Kaffekokning på verandan medan jag övervakade fåglarnas bordsskick ute kring matstenen. Maggie (blåskatan) är en smart och ohämmad fågel. Hon måste hållas i strama tömmar, annars länsar hon (de är 5-6 st) all fågelgodis på ett nafs. Då och då sticker jag ut huvudet genom dörren och ryter till. Då flyger Maggie iväg och låter tofslärkorna och Bica Amarella njuta av Annas finhackade ost. Förlåt, menar du att du inte vet vem Bica Amarela (gula näbben)är? Koltrasten naturligtvis!

Sakta började vi ta itu med dagens sysslor. Anna tog hand om vårt bagage och jag började fundera på batteriernas utrymme. Ursprungligen hade vi planerat att ha all elutrustning i ett uthus. Men detta uthus får vänta, tillsammans med poolen, till ett annat år. Men vi måste bygga något rejält åt alla de planerade apparaterna. Det blir nog ett litet förvaringsutrymme åt norr mot väggen till badrummet. En bra plats med maximal skugga. Anna tycker att vi ska bygga så rejält att elprylarna kan stanna kvar där, även om vi senare bygger ett uthus. Vi får se. Jag har ju ett behov att vara den slutliga instansen då det gäller byggfrågor. Anna bestämmer över så mycket, så det här reviret måste jag försvara med kraft. Vad som är så irriterande är att jag håller med henne. Men det tänker jag inte tala om. Här gäller det att humma och fundera minst ett par dagar, sedan kanske jag kan göra om det hela till min idé!

Annars märker vi hur sommaren sprider sin sepiafärg över kullarna. Jag har misskött Eiran. Den borde klippas. Men det är så vackert där uppe med alla dessa låga blommor. Eiran är torr och varm, så växtligheten där är speciell. Vi låter nog skönheten blomma över och fröa av sig. Därpå får jag ta fram gräsklipparen. Ventilationen till avloppstanken har fått sitt fågelskydd. Vi vill inte att någon pippi kryper ner och fastnar på jakt efter en bra bobyggarplats.  Se inlägget Harry Brandelius har fått pippi

För eventuella läsare som svävar i okunnighet om vad en kobuske eller Eiran är finns ju alltid Portupedia.

3 Comments

  1. Linda skriver:

    Så vackert det är nu när det blommar! Här blommar det också och även vi borde ta fram vår gräsklippare! Vi har nämligen fått som sommar redan – underbart! Man nästan kan höra hur syrenerna vill blomma ikapp med äppelblommen. Än är det inte riktigt utslaget – men snart exploderar det! Och i skuggan var det 20 grader varmt idag…

  2. Jens skriver:

    Jag behöver inte berätta det, om man ska bygga, bygg rejält. Om man ska ha apparater någonstans, se till att det är lätta att komma åt och serva. Går de sönder är det alltid storm, beckmörkt och mitt i natten.

    Har ni funderat på att slå Eiran och för all del runt huset med lie? Slår man med lie, låter torka något dygn och sedan räfsar skapar man fantastiska blomsterängar.

    /Jens

  3. Elisabeth skriver:

    En helt underbar äng!!

Leave a Reply