Äntligen

För att lära känna Alentejo lite bättre gjorde vi för några år sedan en bilutflykt. Målet var att hitta Vale do Lobo. Vi hade sett på en turistkarta över Beja kommun att där skulle floden Rio Guadiana störta sig nerför några enorma vattenfall.

Sagt och gjort  vi gav oss iväg på en upptäcktsfärd. Vägen vindlande vackert genom enorma olivlundar. Det var en naturupplevelse att köra där. Vägen blev dock smalare och sämre hela tiden men vi ville hitta målet, så vi fortsatte. Vi har ju en viss vana vid dåliga vägar. Efter ett tag insåg vi att vi var tvungna att vända och köra tillbaka med oförrättat ärende.

Men precis innan vi bestämde oss för att vända, kom vi fram till en övergiven skola. Skolhuset var bara en ruin men hela skolgården var täckt av underbara irisar. Där fanns ståtliga vita och blå iris. Dessutom fanns det en annan mindre sort i med gul och röd blomställning. Vi tog fram en spade och en hink som vi hade i bagageluckan på Selma. Väl hemkomna från vår Alentejanska utflykt, grävde vi ner vårt kap.

Redan året efter  blommade de små gula och röda blommorna och har så gjort varje vår sedan dess. Men den vita irisen blommade för första gången förra året. Av den blå har vi inte sett ett spår. Vi tänkte att kanske vi inte fick med någon blå i ”stöldräden”.

Växtplatsen har nu härjats av bygget. Grävaren var och bökade med skopan bland lökarna. Jan sprang och räddade så mycket han kunde. Grävde ner på nytt samt täckte över med jord. Byggarna skrattade åt Jans omsorger.

Men se! För första gången blommar nu denna stora fantastiska blå. Plantan är 120-130 cm hög. Den har tre knoppar. Visst är den fantastisk. De andra lökarna skjuter nu nya blad, så vi hoppas de har klarat grävarens härjningar.

//Anna

Den ståtliga blå irisen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *