Skip to content
 

Stökiga grannar

Som vanligt började vi röra på oss vid 06:30. Ljuset är vår väckarklocka. Och om det inte skulle räcka, så börjar Gull-tofsan att kvittra hysteriskt. En ouppfostrad fjäderboll egentligen. Hon vet så väl att det inte hamnar några ostbitar på matstenen, innan det har visat sig några människor utanför Tjosan. Trots det sitter hon där på stenen och vrålar. Nu blir vi inte så sura på henne, eftersom hon gastar så vackert. Men det är lite stressande under den nödvändiga morgongymnastiken.

Medan Anna står och stampar framför uthuset Jörn, börjar jag förbereda kaffekokningen. Nu stampar inte Anna utan anledning. Stampandet är en del i hennes ormbortskrämningstaktik. Efter stampandet börjar hustrun banga och slamra med uthusdörren. Detta oväsen stör den ljuva morgonfriden. Men jag vet att Anna mår bra av sin morgonbullringsritual. Detta beteende är ett måste för henne, för att hon ska våga glänta på dörren till Jörn. Se ormar i Jörn

En liten morgontrött Gecko fortfarande iklädd sin prickiga pyjamas

En liten stund senare då Anna hade oormbiten återkommit till Tjosan, hörde jag ett litet gnällande/kvackande ljud från verandans vägg. Jag upphörde med kaffekokningen och började spana medan jag kvackade till svar. Ni kanske inte vet att jag är en hejare på att härma ljud! Kvackandet mellan mig och det dolda djuret blev en spännande växelsång. Anna undrade från Tjosan, vem jag pratade med! Plötsligt visade det sig att jag pratade med en liten gecko. Den hängde upp och ner på plåtväggen iklädd leopardmönstrad pyjamas. Anna skyndade ut och tillsammans beundrade vi det lilla djuret. Frukosten avnjöt vi senare i skuggan av ett mantelträd framme vid huset.

Argsinta långsmala getingar

Efter frukosten skulle jag åtgärd några skador på solskyddet över Jörn. Just då jag skulle klättra upp på stegen hörde/såg jag en geting. Det var av den långsmala elaka sorten. Styggingen försvann in under sidosolskyddet. Försiktigt spanade jag in där fulingen försvunnit. Ett kryller av stickglada ranndisar. Det var bara för mig att retirera, samt hämta vårt giftvapen. En kort dusch, därpå sprang jag därifrån. Ut kom osedvanligt arga getingar som förhoppningsvis var på väg till de sälla jaktmarkerna.

Vår "vackra" nåja kanske inte Jörn

Vi har en annan sorts getingar också, De ser ut som och beter sig som svenska getingar. Men dessa långsmala är otäckt aggressiva. Om man på något sätt stör deras lugn, går de genast till attack. Nu hoppas vi att jag ska kunna laga solskyddet i morgon efter stadsbesöket.

Redaktör och bildansvarig är Anna

One Comment

  1. Ama de casa skriver:

    Här i Torrevieja har vi inte så mycket getingar. Dom som finns är tämligen fredliga och har osedvanligt långa bakben :-)

    sv: Jag föredrar också stränder som inte är så packade. Men jag tycker att det ser kul ut med alla parasoller på vår närmsta strand. Om vi känner för ett dopp så brukar vi vänta till ”andra sittningen” vid 14-tiden. Då går folk hem och äter och tar siesta och det blir mycket glesare på stranden.

Leave a Reply