Det droppade under Selma! Jag stelnade till med den tunga kundvagnen från Minipreco i ett stadigt grepp. Värmen utanför den svala butiken dallrade i ¾-dels takt. Men i min mage fanns det bara en stor tung allomfattande iskyla! Hela jag skrek: NEJ! Naturligtvis ljudlöst, eftersom jag hade min värdighet att tänka på. Jag sköt den överfulla kundvagnen över den gropiga parkeringsplatsen. Mina ögon var fokuserade på den stora blöta fläcken under Selma! Anna var fortfarande kvar inne i butiken. Jag måste prioritera. Det gällde naturligtvis att först lasta i dagen inköp i vår Selma. Då jag lyfte in den sista plastkassen kom Anna ut ur affären. Genast kände jag mig lättad. Vi var ju två, detta skulle vi ordna.
Selmas slagfält
”Selma droppar” hälsade jag Anna. Hustrun slängde en blick under vår trotjänarinna och kunde konstatera att det droppade! Hela golvet vid förarsätet är genomblött, förklarade jag. Troligtvis har något som har att göra med kylsystemet inne i Selma gått sönder. Vi kollade klockan. Strax före 12. Vår bilverkstad i Moura stänger för lunch kl 13. Anna konstaterade att vi måste åka till verkstaden, inköpen på Intermarche fick vänta, även om de också stängde kl 13.
Vi måste ha bröd! Jag går och handlar bröd, medan du åker till verkstaden, menade min diktatoriska hustru! Vi delade upp telefoninnehavet, så att vi hade en vardera. Därpå skiljdes vi åt. Det var som att åka till fronten i Flandern, då jag såg Anna försvinna i backspegeln. Visst är vi mesiga och osjälvständiga! Men vi trivs med det!
Jag körde in på verkstadens kaotiska parkering. Lite disträ besvarade jag personalens glada hälsningar, medan min blick sökte efter ägaren Carlos. Han var inte på sitt kontor, men på vägen ut mötte jag en engelsktalande, glad och hjälpsam mekaniker. Den mannen vill alltid vädra sina språkkunskaper då vi besöker verkstaden. Jag förklarade vad som hade hänt med Selma. Mannen släppte omedelbart allt han hade för händerna och följde mig till vår skadade vän. Mekanikern dök in under Selmas instrumentbräda vid förarplatsen. Han ansåg att det måste vara en läcka i fläktsystemet. Ängsligt undrade jag om vi kunde köra hem. Farligt, farligt. Kylvattnet skulle fortsätta att cirkulera samt läcka ur. Mycket farligt för motorn.
Vi fyllde på Selmas kylarvätska, startade motorn och tittade efter droppar från instrumentbrädan. Mekanikern var förbryllad. Inga droppar! Det borde droppa nu då det fanns vatten i systemet. Just de sista orden hörde Anna som kom invandrandes i verkstaden med vårt viktiga bröd. Hon tittade in i baksätet och lyfte upp en 5-liters vattenflaska. Den hade vi fyllt i byn, men den var tom! Flaskan var sprucken! Tidigare under dagen hade vi stått parkerad i en brant backe med medlut. Där hade flaskan läckt ur sitt innehåll och blött ner golvet vid förarsätet.
Jag fick tvinga på mekanikern 5 €. Att ta betalt för något så roligt, det tyckte han var opassande!
Hahaha, det där är någonting som jag också skulle kunna ha gjort : ))) förvirrad som jag kan vara ibland.Det var ju jätte tur att det inte var något fel på Selma i alla fall för det hade ju kunnat bli en dyr historia.
Innan vi köpte vårt rostmonster brukade vi hyra bil på helgerna. På ett år betalade jag mindre för hyrbilar än jag gjorde första veckan med rostmonstret. En gång hade vi kört en mycket bekväm Audi en varm sommardag. Jag hade glömt något i bilen, gick tillbaka och upptäckte en blöt fläck under bilen på den annars snustorra gatan.
Nervositeten överföll mig och jag ringde hyrfirmans journummer. En ung vänlig man svarade och frågade mig om jag möjligen hade haft AC:n igång, med tanke på att det hade varit en mycket varm dag.
Jo, så var det. Och då var det kondens från den som läckte ned på gatan. Jag kände mig ganska dum, men jag fick ju svar på min fråga.