Skip to content
 

Att våga

Vi satt vid husets östra gavel under frukosten. Inte ens den tidiga timmen kunde få oss att uthärda morgonsolen. Därför sökte vi den östra gavelns skugga under frukosten. Då jag sörplade på mitt utmärkta kaffe, uppfattade jag en rörelse till vänster. En ödla, som vanligt, tänkte jag och vred på huvudet för att se bättre. O nej! Det var en gigantisk enkelfoting som klättrade uppför kanten på terrassen. Vi avskyr enkelfotingar för deras bett gör så ont! De är svårdödade. Man måste gå till attack med överväldigande våld och beslutsamhet, annars smiter de bara undan. Jag tog en liten flat sten och mosade enkelfotingens framkropp med en gnidande rörelse! Urk!

Bara någon sekund senare kom en gråmyra och hittade kadavret. Då började frukostens underhållning! Gråmyran tog liksom mått på den krossade enkelfotingen. Därpå rusade myran iväg till boet. Det tog några minuter, sedan började gråmyrorna välla fram. Alla sprang de fram till århundradets smörgåsbord. Fler och fler myror kom fram till avrättningsplatsen. Sakta, sakta började resterna av enkelfotingen att röra på sig. Så var det tillräckligt många gråmyror, och de började släpa middagen till boet.

Efter frukostens intensiva spänning, vidtog nästa prövning. Ja, det var ju mest en prövning för Anna. Jag tyckte att det var en kul baggis som vi borde klara av på några minuter. Jag skulle klippa Anna! Där blev ni förvånade! Hur kan en kvinna efter bara 6 års äktenskap ge sig hän i dylika farligheter? Jag vill påstå att det är fråga om tillit, trygghet, kärlek, förtroende och nöden! Hustrun borde ha varit till frissan minst för en månad sedan. Jag tycker att min patroa alltid är söt och fin. Även om hon alltmer ser ut som Londons borgmästare Boris.

Kanske var inte tilliten så stark, eftersom hustrun hade med sig en spegel. Med den som hjälp sökte hon stävja mina ivrigaste angrepp mot kalufsen. Jag tror att allt jag gör blir bra. Det tror inte Anna! Men konstigt nog visade hon en stilla beundran, eller tacksamhet, över resultatet. Hon sade att om frissan hade gjort detta så hade det varit en katastrof. Men eftersom det var mitt första riktiga försök i hårdjungeln, så var hon nöjd!’

På eftermiddagen i skuggan på husets östra sida målade jag badrumsdörren. Det var ett försök till ådring utan alla de pigment jag är van med från Sverige. Inte heller hade jag filmjölk som bindemedel, men jag hade stor skaparkraft. Jag tror att morgonens hårklippning fortfarande låg och bultade i mig med sin framgång. Min käresta var inte helt avvisande till resultatet. Själv är jag mest frågande. Vi får se hur det blir i morgon då färgen har torkat!

One Comment

  1. Jens skriver:

    En sommar härom året skulle jag på anställningsintervju. Håret hade inte klippts på 8 veckor. Anna tog därför på sig att jämna till det med en av hundsaxarna och tog fram hundarnas klippmaskin för att klippa i nacken. En hund, Tekla som avskyr att bli pälsvårdad satt bredvid med förvånad uppsyn. Varför protesterar du inte? Gör något, bit henne, morra och rynka nosen. Den andra hunden, Tage, som älskar att bli pälsvårdad satt bredvid och ynkade sig högt. Sluta med honom! Vad gör du, klipp mig istället!

Leave a Reply