Skip to content
 

Återhämtning

Det är faktiskt ganska skämmigt att allt inte går som det borde. Men vi sov dåligt i natt! Förfärligt! Är det ett omen att vi hör hemma i Tjosan? Passar vi inte in i den ordnade världen? Låt oss inte dra för drastiska slutsatser bara efter en natts urusel sömn i huset. Vi tror att vi var för uppjagade, för uttröttade och för förväntansfulla. Sängarna var ljuvligt mjuka och sköna, så vi kan inte anklaga Ingvars Hemnäs. Däremot tyckte vi att påslakanen prasslade något förfärligt. Anna tyckte underlakanet var så halt att hon trodde att hon skulle glida ner på golvet. Det var därför hon var tvungen att delvis ligga i min säng. Jag tyckte att det var för mörkt. Vanligtvis avslutar jag dagen med att begrunda Stora Karlavagnen där den pryder Vintergatans stjärnhopar. I Tjosan kunde jag ligga och vänta in de blinkande flygplanen på väg mot söder i nattens töcken. I huset fanns ingen möjlighet att beundra dessa gåvor.

Första måltiden tillagas men ännu finns det mycket att göra innan köket är komplett.

Därför vaknade vi efter kl 8. Villrådiga, vilsna och vrålhungriga vacklade vi vresiga ur våra vridna sängkläder. (OBS meningen innehåller 11 ord varav 8 börjar på v. Hoppas ni uppskattar min litterära ansträngning!) Sedan började frukostarbetet. I vårt tidigare liv gjorde vi det i skilda utrymmen. Nu var vi tvungna att vara tillsammans i köket. Då jag vred på spisens gaskran hördes ett väsande ljud, men min brinnande tändsticka kunde inte få eld på gasen. Förvirrad stängde jag av gaskranen, samt inledde ett tekniskt samtal med hustrun. Hon famlade nervöst med vårt nya kylskåp och hade inte tid med mig. Med huvudet nere i grönsakslådan väste hon att det nog bara var luft! Bara luft? Aha! Det var första gången vi använde spisen. Då trycker gasen luften framför sig i ledningarna. Det första väsandet kommer alltså från luften! Vilken hustru jag har!!

Vid nästa försök med spisen, tändes en vacker blå väsande krona runt kastrullens botten. Spisen fungerade! Då vi avslutade frukosten var klockan 10:30! Om något ett tecken på hur omskakade vi var att ha flyttat in i huset. Under resten av dagen var vi mycket snälla mot oss själva. Vi krävde inga stordåd ur arbetssynpunkt. Det blev mest småpyssel med att bära saker från huset till Tjosan och från Tjosan till huset. Naturligtvis inte samma föremål fram och tillbaka. Det gällde att förvandla Tjosan till förråd och huset till bostad. Vi får nog hålla på med det några dagar till!

2 Comments

  1. Per litzen skriver:

    Hoppas ni sover bättre i natt! Det är naturligtvis en stor omställning för er att flytta in i huset med bekvämlighet och nya rutiner. Ni får se tiden an, snart tycker ni nog att det är självklart att bo i huset och tiden i Tjosan bleknar sakta bort!
    Hälsningar
    Birgitta och Per

  2. Mattias skriver:

    Småländska språkrådet giver sin omtolkning. Lite mer otydlig men större andel Vn.
    Ve! Villrådiga, vilsna; verkligen vrålhungriga, vaknade vi vresiga vid våra vridna vilovävnader.

    Påminner mig om att jag borde gå ut och titta efter stjärnorna någon kväll.

    Varm hösthälsning från smålandsenklaven i norduppland.

Leave a Reply