En väl använd dag

Vi tycker om att vakna i vårt sovrum. Gryningsljusets palett fyller rummet varje morgon. Att vakna i morgonsolens ljus ger dagen den rätta ansatsen. Att därpå få gå ut i köksavdelningen, där vi också har ett fönster åt öster, fyller på med de rätta ackorden för att dagen ska bli bra. Morgonljuset är så viktigt. Det formar vår inställning till den kommande dagen. Att vakna i mörker, som vi gjort så många år i Sverige, är inte hälsosamt.

Vi åt frukost ute som vanligt. Avspanade omgivningarna med vår kikare och kunde notera att stora koförflyttningar var på gång. Muandet och klingandet från alla skällorna fyllde det svala morgonljuset. Kossorna var på väg ner mot Ardila. Där i floddalen är naturligtvis betet rikligt och saftigt. Ett stilla dammoln steg upp över stenekarnas kronor där hjorden drog fram. Så inleddes vår dag!

På förmiddagen arbetade vi med köksbänkarna. Vårt stora problem var lådhurtsen till höger om spisen. Hurtsen hade inte kontakt med någon vägg. Alltså var den inte särskilt lämpad att bära tyngden av en tung rosamönstrad granitskiva. Hurtsen måste på något sätt förankras i väggarna för att inte vibrera vid varje utdragande av lådorna.

Detta läge är ett typiskt Robinson Kruse situation. Ett problem måste lösas. Du kan inte skicka Fredag att handla på järnhandeln på närmsta ö. Du måste möta besvärligheterna med det du har räddat iland från skeppsvraket (eller har i Jörn).  Ingvars överblivna skåpfixerare verkade användningsbara. Vi saknade bara virke för att kunna konstruera någon form av stödjande ram. Jag gjorde en utflykt till kära Tjosan för att undersöka vad som fanns att använda. Självklart! Sängbottnarna låg där med friskt och rakt virke. Jag tog med mig en sängbotten till Anna för att få ett rivningstillstånd.

Med tillståndet i ryggen demonterade jag sängbottnen. Skapade en snillrik (lite självgodhet här) konstruktion som skulle ge stadga till hurtsen. Efter mycket slit, funderande och hjälp av Anna, blev hurtsen stabilt fastsatt i väggarna. Så på med stenen och helt plötsligt var hela konstruktionen som gjuten i hälleberget!

Senare på förkvällen gick hustrun omkring och klappade på stenhällarna. Spisen fick också kärleksbetygelser, eftersom den var upphöjd till samma nivå som bänkytorna. Under spisen låg nu en stor skiva rosa granit, vilket medförde att bänkar och spis hade samma höjd! Visst är vi fiffiga!

3 Comments

    • Kan tänka mig att tystnaden måste vara en bristvara i Singapore. Vi har haft besök från Lissabon av personer som nästan tycker tystnaden här är lite otäck.

      Vi tycker inte det är tyst. Fåglarna kvittrar, kona råmar och klingar med sina skällor. Ödlorna prasslar i det torra gräset etc. Ja, det kan vara riktigt bullrigt här också minsann 😀 .
      /Anna

  1. Det gick att få förståelse om man tittar lite fram och tillbaka bland bilderna. Det första mysteriet var hur en orange lampa blev två orangea jospaket. Men efter lite tittande på hu rören går så förstår man att spisen plötsligt försvinner. Men tillslut blir det jämt och fint.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *