Skip to content

Jag får inte betala

Glad Påsk på sig Stinsan.

Att handla på räkning är ett tecken på att du är betrodd i Portugal. Vanligtvis sker alla köp genom att betalning sker omedelbart. Vid leveranser till matvaruaffärer på landsbygden, kan vi se hur butiksägaren tar pengar ur kassaapparaten, för att betala en leverans av mjölk. Därför är det med stolthet som jag härmed tillkännager att vi handlar byggvaror i byn med betalning månadsvis. Vi är alltså betrodda. Det du Stinsan är fint det. Hoppas att du blir stolt!

Men ibland är problemen övermänskliga för oss som handlar på räkning. Svårigheterna tornar upp sig likt Alperna över Innsbruck. Livet slingrar sig i meandersvängar över det dammiga golvet och allt är tungt. Varför! Jag säger bara, nej jag ROPAR: VARFÖR, kan jag inte få betala!!?? Ska det vara så förbannat svårt att få göra rätt för sig.  Är det en sorts mobbing? Frågor, frågor??  Nu ska du få höra!

Jag har varit inne hos handelsmannen i byn för att betala föregående månads inköp. Det var fråga om den första månadsräkningen. Nu gällde det att visa att vi var värda det förtroende vi fått. Som en god svensk infinner jag mig första möjliga dag. Alltså den första tisdagen i månaden. Tisdag, eftersom det är den dagen vi gör våra veckoinköp i Moura. Det är den dagen som vi lämnar, med tvekan, vårt kära hem. Glada hälsningar i handelsboden, men då jag nämnde fakturan blev handelsmannen allvarlig. Fakturan? Den är inte klar! Och nu har jag inte tid: sade hans trötta ögon. OK jag ska in till staden och handla, menade din svärson. När jag kommer tillbaka strax före kl 13, då är kanske fakturan klar? Sagt och gjort. Efter handling i Moura besökte jag åter handelsmannen, eller denna gång, den glade sonen. Nej här finns ingen faktura klar. Du får vänta tills pappa har skrivit.

Nästa tisdag morgon samma procedur. Denna gång fru handelsman. Nej maken har inte ordnat med någon faktura! Hon började tveksamt bläddra i en skokartong, där alla obetalda kundfordringar låg. Med tanke på de övriga, glatt pladdrande kunderna, tyckte jag att jag kunde komma tillbaka till kl 13 (verkar bekant, eller hur?). Ville inte skapa köer.  Jo visst, tyckte lilla frun, då skulle fakturan vara klar. Försenade körde vi som galningar från Moura för att hinna till byn före kl 13. Men 10 över, körde vi förbi den låsta dörren till handelsboden. Mitt svenska samvete gnagde som en sargad tiger. Tänk att jag inte höll mitt ord och kom och betalade. Jag hade ju LOVAT!!!

Därför var det med en stor skamsenhet, som jag två dagar senare klev in genom dörren till boden. Tänk om vi nu hade förbrukat vårt goda namn och rykte.  Vi var på väg till Reguengos för inköp av basvaror (vin och toapapper). Vanligtvis skulle vi inte ha lämnat Montet förrän tisdag veckan därpå. Men så skönt att få ställa allt tillrätta och göra sig skuldfri. Om än försenat! Sonen hälsade glatt. Jag skulle vilja betala fakturan, som din mamma hade gjort i ordning till i tisdags: sade jag skamset. Stora frågetecken! Faktura? Nej det finns ingen faktura. Jag har inte tid nu, kan du inte betala senare! JAG FICK INTE BETALA NU HELLER. Sonen tyckte att jag skulle vara glad att slippa betala. Glad! Jag blir ett nervvrak av detta.

Vi måste lära oss hur det går till på betalningsfronten. Det vore tråkigt om vi gör oss ovänner med handelsmannen med vår fräcka betalningsvilja.

Lilla Stinsan, jag återkommer i denna fråga så snart jag har förstått hur det hela fungerar.

Stora kramen

Jan

Här finns fler brev till Stinsan

Leave a Reply