Skip to content

Att tänka om

Vi försöker leva vårt liv på farmen utan att alltför mycket störa de övriga invånarna. Leva och låta leva. Medgives att det inte gäller skorpioner, men principen är klar.

Tur att denna kvinna inte är rädd för möss

Så en dag kommer en liten mus fram under Tjosan. Den kilar fram till Anna och sätter sig tätt intill hennes vänstra fot. Så gullig den är; ropar vi. Fram med kameran och en liten plastburk. Musen förevigades samt fångades in för borttransport till grannens mark.

Så förflyter några veckor. Allt fler söta möss börjar springa över verandagolvet. Vi hör hur de knaprar på Tjosan på nätterna. Sakta växer vår irritation. Så en dag är det dags att ta fram solskydden för montering på verandan och Jörn. Det visar sig då att det är fullt med gnaghål och muslortar i solskydden. Vi blir mycket upprörda.

En tisdag då vi startar Selma för att åka och veckohandlar händer något märkligt. Plötsligt springer en mus  upp på vindrutans utsida. Den krafsar med sina klor på glaset, men glider ner mot luftintaget. Vi ökar farten så att musen ska ramla av så långt från Tjosan som möjligt. Under inresan pratar och skrattar vi åt den roliga händelsen.

I Moura stannade vi för att tanka. Då hoppade en mus ner från underredet och sprang i väg över gatan! Förundrade tittade vi efter musen. Något måste vara fel! Hur kan en mus hoppa fram på detta viset? Vi  åkte vidare och parkerade utanför bageriet.

Liten mus söker hus men där fick hon tji

Då Anna lämnade sin plats, såg jag något konstigt på golvet på passagerarsidan. Där låg en liten, naken musunge. Då Anna återkom, åkte vi in på en större parkering. Eftersom jag hade ryggskott, fick Anna titta under instrumentbrädan. Där var ett musbo med flera musungar. Modiga Anna tog på sig arbetshandskar, ligger alltid i bilen, och tog ut ungarna på parkeringen. Där slog hon ihjäl dem med en sten. Vi förstod nu att något mycket oroande var på gång på musfronten.

Åter hemma startade jakten. Vi öppnade motorhuven. Där i huvens undersida stack det fram ett par mushuvuden. Nyfikna undrade de om resan var slut. Vi förklarade att, inte bara resan var slut utan också att deras hyreskontrakt upphörde med omedelbar verkan.

Vi utplacerade musfällor på alla upptänkliga ställen. Det var nu fällor som dödade.  Nu var det fråga om en kamp för vår överlevnad. Under tre veckor knattrade musfällorna som kastanjetter. Vi dödade 24 st. i fällor. Dessutom lade vi ut musgift. Som skydd för våra känsligaste ägodelar snickrade vi en förvaringskista i trä och plåt. Kistan blev så vacker att vi döpte den till Sarkofager.

Nu för tiden har vi alltid musgift hemma. Så fort vi misstänker en mus så lägger vi ut gift. Det ligger alltid gift i Selmas motorutrymme. Det väckte en del munterhet vid den senaste besiktningen. Men Selma gick igenom utan anmärkning. Viss var vi fåniga, som inte förstod vad som var på väg att hända. Men EN mus är så söt.

Åter till nybyggarliv
Till bloggens startsida

3 Comments

  1. Lena skriver:

    Bra jobbat!
    Musligan är enorm!!

    Kram från Lena i ett regnigt Årsunda

  2. Sofie skriver:

    Nä fy vad vidrigt! Vad modig du var Anna!!

  3. AE skriver:

    Enris är bra emot möss.

Leave a Reply