Skip to content

Mötet

JAN BERÄTTAR

Det var i slutet av februari 1992 i Lissabon. Kvällen var ljum och jag vandrade nedför Avenida Liberdade med min dotter. Det var som en fin sommarkväll i Sverige. Jag insåg då att vinter inte behövde vara gråhet och kyla. Att livet kunde njutas alla dagar.

Kanske bär vi alla på en oformulerad längtan. En sorts tomhet och brist på mening i vårt dagliga liv. Under det att jag vandrade in i medelåldern, kände jag en längtan efter något annorlunda. Den gråhet och kyla som behärskade Sverige under en så stor del av året, blev allt tyngre.

Jag inledde en process med allt fler och långvarigare resor till Portugal. Längtan växte, att förändra livet till form och innehåll. Men denna längtan delades inte av min dåvarande fru, varför en separation till slut blev oundvikligt.

I Portugal:

En regnig februaridag 2001 anlände jag ensam till Algarve. Nu skulle jag försöka hitta meningen med mitt liv. Den nya tillvaron blev spännande och omväxlande. Möten med människor som brutit med gamla vanor. Ett klimat som jag tog till mitt hjärta och en vardag utan slentrian.

Den första riktiga gemensamma bostaden i Portugal. Vi hyrde ett gästhus av vänner till Jan i Algarve

Tiden tickade på. Glädjen och njutningen över att leva i södern var alltid närvarande. Men trots allt det spännande som hände mig, började jag känna en tomhet. Det var något som saknades i allt det nya.

Att vara singel var inte något som jag trivdes med. Jag saknade en kvinna som ville dela allt det omvälvande som hände. Med en vemodig längtan, såg jag medelålders par vandra hand i hand på stranden.

I Sverige:

Vid en resa till en dotter och svärson i Malmö gjorde jag slutligen något åt ensamheten. De hjälpte mig att gå in på en kontaktsida på internet. Jag skulle vara i Sverige i fyra veckor. Mitt mål var att finna en kvinna under den tiden. Alltså gällde det att vara systematisk och ihärdig. För att hinna träffa de som var intresserade, måste de bo i Malmö. Jag började snabbt föreslå möten. Dagarna gick och det gällde att inte vara blyg.

Jag sökte en kvinna med utflugna barn som verkade öppen för förändringar. Så en dag kontaktade jag signaturen ”Carola 43”. Det visade sig att hon var hela 44 år och hette Anna. Hon svarade nyfiket och roligt. Jag hade knappt tre veckor kvar i Sverige, så jag föreslog genast att vi skulle träffas. Efter några dagars tystnad accepterade Anna, och vi möttes samma kväll.

Fem över sju på kvällen, kom hon gående över Gustav Adolfs torg i Malmö. Hon var lång, vilket inte var bra för min fåfänga, söt och glad. Efter tre timmar på restaurangen Times, svarade hon ja på min fråga om att träffa mig igen. Vi träffades därefter varje dag tills jag återvände till Portugal.

ANNA BERÄTTAR

Jag drabbades av diskbråck med efterföljande operation och en lång konvalescens. Sjukdomstiden fick mig att tänka på hur jag levde mitt liv. Att något väsentligt saknades stod klart för mig. Mitt arbete som ekonom var givande och jag hade många vänner. Men det jag gjorde var varken spännande eller omväxlande, utan mest rutiner och vanlig vardag. Starkast var min längtan efter en livskamrat.

Som ett första steg i min förändring gick jag in på en kontaktsida. Där hoppades jag möta någon som skulle medföra en ny inriktning på mitt liv.

Nu har jag bytt kalkylblad, resultaträkningar och balansräkningar mot sekatör och kratta. Här ska brunnen som vi tog vårt vatten ifrån, den första tiden, friläggas.

Jag var inte ute efter en omvälvande förändring. Snarare sökte jag något/någon som skulle ge mitt dåvarande liv en guldkant. Det mörker som är Skånes vinter var visserligen ingenting som jag tyckte om. Men det var väl inget som gick att förändra. Eller?

Då Jan kontaktade mig, hade jag varit inne på kontaktsidan några månader. Resultatet hade inte varit uppmuntrande. Tre möten med män som var upptagna av att prata om sina misslyckade liv. Jan var annorlunda. Retsamt och pockande utmanade han mig till ett möte. Trodde han inte att jag var en stark och modig kvinna? Men varför hade han så bråttom?

Först dagarna efter vårt första möte, fick jag klart för mig att han sökte någon som ville flytta till Portugal. På något sätt hade jag missat den upplysningen i hans presentation på kontaktsidan. Han liksom smög sig in som ett behov hos mig. Oskyldigt började han ringa mig varje morgon. Jag tyckte det var konstigt de första två gångerna. Tredje morgonen tog jag telefonen med mig in i badrummet för att inte missa samtalet.

Jan hade två andra möten med kvinnor inbokade då vi träffades på Times. Därför godtog jag hans förklaring att han måste träffa dessa kvinnor. Han visste ju inte om vi kunde bli ett par. Inte heller om jag var villig att flytta till Portugal. Men så arg jag var de kvällar han var borta med de andra kvinnorna. Jag var redan fast för honom, men jag förstod det inte då. Efter hans sista möte lämnade vi båda kontaktsidan.

Tiden gick och samvaron med Jan blev allt viktigare. Tidpunkten för hans avresa närmade sig och jag insåg, att jag bara inte kunde låta honom försvinna ut ur mitt liv. Innan hans återresa bestämde vi att jag skulle ta ut två veckors semester och åka ner till honom.

Alla mina vänner och arbetskamrater, såg mitt möte med Jan såsom något mycket romantiskt. Den inställningen underlättade naturligtvis mitt beslut att ta de steg som behövdes för vår gemensamma framtid. Enklast var tanken att lämna mitt arbete. Jag tänkte att jag alltid skulle kunna få en ny anställning som ekonom i Sverige. Osäkrare var jag inför möjligheterna att försörja mig i Portugal. Men det skulle säkert ordna sig på något sätt. Dock hade jag för avsikt att behålla min bostad. Kanske lite fegt. Men just då kändes det som en nödvändig trygghet inför den stora förändringen av mitt liv. Allt var så omvälvande. Men nu var det min tur att våga!

JAN BERÄTTAR

Semester med sol och värme

Då Anna kom ner på semestern var vi båda mycket nervösa. Vi kände knappt varandra och tänk om upplevelsen i Sverige inte kunde upprepas. Osäkerheten låg där och gjorde oss till avvaktande och osäkra tonåringar. Genombrottet för mig kom en tidig morgon då vi skulle åka ut med bilen. Anna öppnade bildörren och satte sig bredvid mig. Som i en blixt insåg jag att jag alltid ville ha henne vid min sida. Så trivialt, ingen tjusig musik eller vacker solnedgång. Bara en bildörr som öppnades och allt blev självklart.

Från den stunden arbetade jag för en planerad fortsättning på vår relation. Jag ville där och då veta hur vi skulle gå vidare. Var Anna villigt att försöka leva med mig? Kunde hon tänka sig att göra det nu eller ville hon pendla innan hon bestämde sig. Då tog Anna beslutet som förändrade våra liv. Vi insåg båda att det var vår samvaro som gav oss meningen med allt. September samma år flyttade Anna till i Portugal. Tre månader senare sålde hon sin lägenhet i Sverige.

VI BERÄTTAR

Man ser floden:

Nu är vi gifta sedan maj 2005. Under åren som gått har vi hittat vår plats på jorden. Vi äger nu en farm, eller Monte som det heter i Alentejo, på 9,5 ha.

Den har stenekar, olivlundar, mandel- och fikonträd. Utsikten är milsvid över ett böljande landskap med vinodlingar och betesmarker. Floden Ardila ligger som ett alltid fascinerande blickfång i den vackra dalen. Det är knappt körbar väg de fem kilometerna till byn och närmaste granne. Allt saknades utom skönhet, tystnad, äventyr och planer. Byggnaderna var vid köpet bara ruiner. Det fanns ingen el och inget vatten. Vår bostad är, nu på femte året, en över 25 år gammal husvagn.

Vi bygger nu ett hus på ruinernas plats. Markerna ska ställas i ordning. Allt planeras och verkställes med en lång tidshorisont. Vi lever våra liv tillsammans där tiden har förlorat sin betydelse. Kanske har även du upplevt som barn, hur sommarlovet sträckte ut sig i en lockande oändlighet? Vi känner nu att vi lever i en sådan sommar. Hela året äter vi frukost ute om solen skiner. Beskär olivträd under ljumma januaridagar. Promenerar över vidunderliga blomsterängar den tredje advent. Vi är tvillingsjälar som möttes en grå majkväll i Malmö. Kanske hade vi alltid letat efter varandra.

Till bloggens förstasida

32 Comments

  1. Per Litzén skriver:

    Rörande, roligt, intressant och bra berättat!

  2. Inger Hirtl skriver:

    Underbart när två själar kan mötas på detta sätt och berika varandras liv. Ni vågade och ni vann! Jag får tårar i ögonen av glädje. Härligt med männisskor som vågar satsa på något annorlunda! Kan bara säga……………LYCKA TILL!

    Inger och Ingemar

  3. Anna - Swaussie skriver:

    Wow, vilken historia. Härligt att läsa!

    Tack för din hälsning i vår blogg. Kommer definitivt återkomma och läsa mer hos er nu när jag hittat er.

  4. Rolle skriver:

    Hej på er !! såg ert reportage i Husvagn & Camping,det låter helt underbart det som ni gjort o att ni har träffats o har likasinnande intressen oxå,vi lyckönskar er allt på denna jord o att ni har tagit steget o hamnat i värmen i portugal,ljuvligt !!
    själva så jobbar vi än men vi har funderingar på sen när vi har jobbat klart o dra iväg med husbil o övervintra i värmen,portugal låter ju lockande,gillar inte mörker o kyla här uppe i det kalla o mörka Norden,sommaren är ju underbar när det är sommar !!!!
    annars så åker ju många ner till solkusten i Spanien men Portugal är kanske ett bättre alternativ,vad vet vi ??? ha det bra o tack för er fina blogg,kommer att följa den nu !!

    m.v.h. Rolle o Carina.

    • Anna och Jan skriver:

      Tack Rolle och Carina!

      Vi kan verkligen rekommendera Portugal. Vi har inte så stor erfarenhet av Spanien. Men det är allmänt känt att brottsligheten t ex är mycket mindre i Portugal än i Spanien. Men Portugal eller Spanien är ju tycke och smak. Vi följer själva Ingers blogg. De övervintar både i Spanien och Portugal. I den kan ni läsa mycket om att just övervintra med husbil.

  5. maria eriksson skriver:

    Tack för att ni delar med er, vilken inspiration ni ger! Jag och min man fantiserar kring en framtid i Portugal…Härligt att läsa om människor som förverkligat sina drömmar.

  6. Henry Svenson skriver:

    Hej Anna och Jan! Så skönt att höra er historia… Jag och Mari Hjelm, min sambo i Småland har varit i Alfama, och fått låna en väns lägenhet där.Hon heter Solveig Nordlund.-Santos, film- och teaterregissör i Lissabon sedan 1980-talet, kanske en bekant? Hursomhelst så undrar vi bara var ,vilka web-sidor som finns för mark och billigare lantgårdar…Vi är uppriktigt tacksamma för varje upplysning!!! Med vinter-allergi hälsningar från oss.

  7. Ingrid skriver:

    Vilken fantastisk historia ni delar med er av!

    Tack Anna för din kommentar i min blogg, som gjorde att jag fick komma hit och läsa om ert liv i Portugal.

    Tänk så underbart att kunna bryta upp från allt och skapa sig en helt ny tillvaro i ett främmande land.

    Jag lär nog komma tillbaka hit och läsa om hur det går för er.

    Varma hälsningar, Ingrid

  8. Lena skriver:

    Vilket härligt liv ni har och hur underbart är det inte att finna sin livskamrat. Vi har många tankar om hur vi ska ha det när flytten ägt rum. Vi vill ju fortsätta jobba men förmodligen åt oss själva. Min sambos döttrar har några år kvar i skolan så det ger utrymme för planering, den roligaste biten. Tack för att du tittade in på min blogg.
    Kram
    Lena

  9. Stina skriver:

    Roligt att ni delar med er. Jag och min Matti (mattisblogg.se) träffades också via internet.
    Trodde inte riktigt på det där med internet dating men tji fick jag…
    Vår historia är ganska rolig och kanske Matti delar med sig av den på sin blogg en dag. ;-)

  10. Stina skriver:

    Jo det stämmer! Distansen från Skåne till Jokkmokk är densamma som Skåne till Spanien. Kärlekens vägar är outgrundliga…
    /Stina

  11. Åsa skriver:

    Hej! Allt låter ljuvligt…om man skulle våga…

  12. Margareta Sjöblom skriver:

    Hej !
    Hur hittar man en liten farm som inte är dyr ? Helst i Alentejo området ? Har ni något tips om mäklare som säljer sådana. 1-2 rum och kök räcker. Vatten och el är ett måste.

    Hälsningar Sjöbloms

    Den här kommentatorn kommer vi att svara direkt i ett mejl.

    /Anna

  13. Pia Pascual skriver:

    Tack för att ni vill dela er fantastiska historia med oss. Mycket romantiskt och inspirerande. Vi är än småbarnsfamilj med utomlandflytt-drömmar och Portugal står högst upp på listan. Vi är i ett läge nu då vi känner att det faktiskt kan bli av och vi vill ju givetvis passa på innan barnen blir stora. Vi har planerat in en semestertripp i september i år för att bila runt för att hitta vår nya stad/by/ort. Följer er blog med spänning och tar till mig av era smarta råd och erfarenheter.
    Tack
    Med vänliga hälsningar
    Pia Pascual

  14. Lasse & Gunilla Andersson skriver:

    Hej Anna o Jan,
    Vi har följt er blogg på sistone. Ni skriver väl och det lockar att veta mer…
    Vi planerar för en förändring när jobbet tillåter. Söker alternativa länder men av olika skäl så ligger Portugal högt upp på listan.
    De omfattande byggnadsprojekten har vi klarat av hemma i Sverige, så med dem i ryggen och några år utöver er ålder, så söker vi nog något som är mer klart och bekvämt. Men de målande beskrivningar ni ger över er tillvaro och landskapet ni lever i lockar sannerligen.
    Vi planerar (som någon annan ovan) en bilresa i Portugal i september. För att se landskap, orter, städer, byar. – Ja ni vet… Vi kontaktar er igen för att kanske få något tips.
    Varma hälsningar
    Lasse o Gunilla

  15. Nicole skriver:

    Hej
    Oj va fin historia ni har angående om hur ni träffades och att ni var väldans modiga i ert snabba beslut att flytta ihop.Grattis!!Nu undrar jag åxså”vilken mäklarbyrå”eller ”var”kan jag vända mej när jag vill åxså köpa en farm??Snälla säg det,Tack
    Mvh Nicole

    • Anna och Jan skriver:

      Hej Nicole!
      Tack för de vänliga orden om oss och vår blogg.
      Angående din fråga om mäklare och var man finner information om att köpa en farm här i Portugal, kommer vi att sätta ihop ett mejl och skicka det direkt till dig.
      /Anna

  16. Kicki skriver:

    Hej! Så roligt att läsa om era öden och äventyr i Alentejos ”vildmark”. Själv har jag hittat mitt hem i Cascais. Men ler igenkännande åt många saker ni skriver om.

  17. Yvonne o Juha skriver:

    Hej, härligt att läsa er blogg om att det fortfarande finns människor som vågar följa sina drömmar och sitt hjärta (eller kanske …. Magkänsla!).
    Jag är från Göteborg och har bott de senaste 16 åren i Belgien där jag träffade min nuvarande man…..inte från Sydeuropa utan från Finland av alla ställen. Och förra året tog vi modet till att sluta jobba, köpa vår drömtomt i Finland vid havet där det fanns ett litet timmerhus på ca 30m2 utan vatten m utedass vilket gjorde det möjligt att bo under tiden vi planerade och bygger vårt drömhus helt själva! Precis i dagarna, efter 10 månader utan rinnande vatten o innetoa, har vi fått upp de flesta av innerväggarna och vi kan börja skymta frukten av vad vi skördat! En underbar känsla och ett klart bevis på att man klarar mycket om viljan finns där! Efter att ha läst er härliga blogg har jag funderat själv på att börja blogga……..ha det så härligt och jag är bra säker på att ni har det varmare än oss utomhus (här är ändå bara -10C just nu) men slår ni oss inomhus nu (hahaha vi har +26C) med hjälp av vår egen lilla kamin o egen ved!
    Hjärtliga hälsningar från Finland o Yvonne o Yvonne

    • Anna och Jan skriver:

      Okej ni vinner inomhus, vi har bara 22,6.

      Visst ska du blogga! Bloggen är den bästa dagbok man kan tänka sig. Vi går ofta tillbaka i vår blogg för att läsa vad som skett en viss dag. Det är så roligt att ha denna personliga minnesbank.

  18. Lars skriver:

    Hej Anna och Jan!

    Jag är en kille på 26 bast som redan fått nog! Jag hade en flickvän för ett tag sedan som jag kände mig väldigt kär i, men hon ville inte heller bo i ett varmare klimat. Nu har jag ett välbetalt jobb och möjligheten till att spara undan mycket pengar. Jag vill köpa mark, gärna i subtropisk miljö, eftersom att jag är intresserad av de odlingsmöjligheter som finns där. Funderade ett tag på Nya Zeeland, men tänker för tillfället på något som ligger närmre. Hur mycket tror ni jag behöver betala för säg 4-5 hektar? Även om svaren är relativa så skulle jag uppskatta att få dem. Jag har för tillfället inte den blekaste aning om var det rör sig om för summor.

    Mycket inspirerande blogg ni har. Jag är intresserad av att bygga mitt egna hus och bo i en husvagn under tiden då jag gör det.

    Stor kram
    Lars

  19. Gunilla Arvidsson skriver:

    Hej Anna o Jan

    Vilken underbar berättelse!!
    Sitter och letar lägenhet att
    antingen hyra eller köpa utmed
    Algarvekusten. Min sambo o jag är
    båda 65 år och blir pensionärer i år.
    Har bara varit i portugal en enda gång
    men vi tilltalades av landet så pass att
    vi nu har stora planer på att bryta upp
    och göra nåt annorlunda våra sista år.
    Jag är drabbad av artros och annan värk
    som vandrar runt i kroppen. Efter två
    dagar i sol o värme kändes ingen
    smärta någonstans, helt underbart.
    Mvh Gunilla

    Är

  20. Åse skriver:

    Hej
    Vilken underbar kärleks- och levnadshistoria.
    Vi närde samma dröm i många år och har nu äntligen kommit till skott.

    http://thegoodliving.blogspot.se/

    Kramar Åse

Leave a Reply