Stora beslut

Den underbara gryningsperioden var nästan slut, då vi slog upp våra ögon. Hur är det möjligt att förslösa en ljuvlig morgonstund genom att ligga och sova. Klockan var nästan 7:30 då vi tumlade ut i salen. Det var ingen idé att sätta på Carmen, eftersom salen redan var varm och solen killade Spaniens berg under hakan.

Då vi påbörjade frukostsmasket, spelade solstrålarna redan långt in i salen. Koffeinkicken och solvärmen fick oss att fly längre in i huset. Vi uppsökte skuggan bredvid bokhyllan. Det var då som Anna uppmärksammade väderprognosen. Redan den 2:a januari förväntades ett rejält regnväder som skulle vara en vecka (!). Perioden skulle ge oss omkring 100 mm regn. Mycket välkommet i och för sig, men Hustrun var redan sedan tidigare bekymrad över vår matsituation.

Sammanträdeshörnan

Sammanträdeshörnan

Nu blev jag förskräckt! Menade Människan att vi måste åka in och handla i dag! Jag som fortfarande var flunsahostande och allmänt klen, såg med fasa fram mot en ansträngande inköpsresa. Därför började jag med att begära en fullständig inventering av vår försörjningssituation. Kärestan har nämligen samma inställning till livsmedel som jag har till ved, d.v.s. det kan aldrig bli för mycket.

Nå hur är det med brödet? Nja, bageribrödet kommer att ta slut mitt i regnet, men vi har hårt bröd. Alltså ingen inköpssignal! Grönsakerna kommer att tryta! Lök och potatis lever farligt! Baggis, svarar jag. Kött och fisk ligger i frysen! Fint. Så mötte jag Annas glittrande blick samt hörde att vinet var en okänd faktor. Jag slog igen dörren bakom mig onödigt hårt, då jag störtade ut för att inspektera vinförråden. Pluralis, eftersom vi förvarar vin både i tvättstugan och i mitt förråd. Där ute blev jag snabbt lugnad. Vi klarar en belägring på 30 dagar. Samma marginal som på kaffet.

Blicken från vildmarken

Blicken från vildmarken

Men varför, frågar ni er, är det så stökigt med inköpen? Är det inte bara att ge sig av då allt är slut! Så undrar bara de oinsatta läsare som inte tar med vår väg in till byn i beräkningarna. På 2 ställen korsas vägen av bäckar. Ja just det. Bäckarna rinner över vägen i en sorts betongsvackor. Regnen förvandlar snabbt bäckarna till lerfyllda vattenmassor som vi inte vågar korsa med Frasse. Vi kan alltså antingen bli isolerade på Montet, eller ännu värre, hindras att återvända hem. Därför är det av yttersta vikt för vår försörjning att veta, att vi kan motstå de häftiga regnperiodernas belägringar.

Ett Gott Nytt År Önskar vi våra läsare

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Siffror

Låt oss börja med den mysiga siffran 3, eftersom vi har döpt den nya lilla räven till Rävan. Det är 3:e gången som vi använder det namnet och vi tror att nykomlingen kommer att bära namnet med heder. Rävan kommer redan springandes då Anna går ut och lockar på henne. Liten och nätt (inte Hustrun) trippar hon runt på gårdsplanen. Det är uppenbart att Rävan ännu inte har vågat hoppa upp på Butters tak. Därför måste alla besök där uppe komma från Nettan.

Rävan III

Rävan III

Nästa siffra framkallade det förväntade klagoskriet från min Hustru. Jag gick nämligen in i sovrummet och vägde mig. Hon vägrade att följa med utan nöjde sig med det utropade resultatet 57 kg. Det var mycket lägre än vad hon hade hoppats på. Anna vet nu att hon har en tung uppförsbacke framför sig efter min flunsamagring. Uppgiften att göra mig lite trindare är snudd på omöjlig. Jag ser dock med glädje fram mot de kulinariska förförelsekonster som Kokerskan kommer att vispa ihop. Annas hemliga mål är att klämma upp mig till 63 kg! Snacka om hybris!

Vi älskar ljuset som alltid finns i riklig mängd över Alentejo. I dag står vår sol, vid zenit, 28,5 grader över horisonten (ÖH). Tar vi och tittar på Köpenhamn så förstår vi gråheten, eftersom solen där endast ligger 11 ÖH. Om vi tar och fördjupar oss i solfrågan, kan vi konstatera att mellan den 7 oktober och den 5 mars står solen i Köpenhamn lägre än i dag, hos oss! Det är ju så att det är solens ÖH som avgör hur mycket ljus vi kan få. Där har ni förklaringen till att vi måste leva i Portugal.

Slutligen vill vi ta med er in i eldningens rike. Här kör vi med 2 brasor varje dag, under vintersäsongen. Eldarnas storlek varierar med temperaturen och det utlovade solskenet. Rörspisen Sonja är saktmodig och lite trög i vändningarna. Hennes värme börjar betyda någonting först då brasan är utbrunnen.

Vi har lärt oss att 1 kg ved (fukthalt ca 25 %) bär ungefärligen på 4 kWh (kilowatt timmar). Om vi räknar i kg så slipper vi ta med frågan om hur mycket energi de olika vedsorterna har, eftersom de har nästan lika mycket energi per viktenhet. Ek väger mer än pinjer och har därför naturligtvis mer energi/kubik. I Portugal har jag oftast köpt ved i kilo. Har den förvarats skyddat från regn, så är det nog den rättvisaste köpformen. Det är ganska omöjligt att veta hur mycket ved jag får vid inköp av 1 kubikmeter. Vår uppvärmning vilar på en 3 fötter. Sol, gas och ved!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Djurbord

Julaftonen kom svepande över kullarna med solsken i blick. Att försöka framkalla en svensk jul var lika omöjligt som oönskat. Vi älskar det julväder som vi får i present varje år. Vem behöver gråhet och iskalla fötter för att kunna njuta av julen.

Njutingschef är självfallet min mångåriga Hustru. Hon trollar, under omusikaliskt gnolande, fram alla de fantastiska smaker som jag tycker julen kräva. Straxt före julgrötslunchen tog vi en promenad på ägorna. Klädseln var temperaturanpasad med shorts och kortärmat. Det irriterade mig våldsamt att hon gick så långsamt uppför Norrbacken. Jag visste ju att där nere vid huset väntade alla de ljuvligaste smakupplevelser.

Julpromenad

Julpromenad

Nu är jag inte van med att på något sätt vara prioriterad i vår flock. Men att hon skulle fördröja min julbordsnjutning därför att djurbordsnjutningen skulle ställas i ordning, hade jag svårt med. För mig var det självklart att Nettan skulle älska lite julgröt. Dock utan extra socker och kanel. Anna däremot var lite orolig över att gröten skulle upplevas lite chockartad för en ovan vilddjursmage. Vi löste frågan genom att lägga upp rikligt med ost bredvid gröten Inte skulle Nettan gå hungrig från djurbordet bara för att hon inte tyckte om gröt.

Ett djurbord serverat

Ett djurbord serverat

Vårt eget julbord, som avnjöts efter solens nedgång, vid 17:30, var en kulinarisk thriller. Anna var lite tveksam över rätternas fåtal. Jag bedyrade henne att allt som var nödvändigt för julefröjden var närvarande. Kärestans inlagda sill hade hedersplatsen på bordet. Ägg med kaviar och majonnäs. Hårt bröd och kokt potatis. Kallrökt lax (Annas förfärliga njutning). Julskinka gjord på benfri fläskkotlett! Därtill Hustruns skåneinspirerade snaps! Huset vibrerade i ljuset av 10 levande ljus! Snacka om julstämning.

En bit in på julfilmen ”Love Actually” såg vi ett djur röra sig utanför i mörkret. Nettan, eller? Det var en räv som tittade in på oss! Jag gick ut i midvinternatten för att hälsa på besökaren. Den satt på planen kanske 3 meter från mig. Jag sjönk ned på hyckle och pratade snällt, som man kan göra efter ett överflödigt julbord. Räven synade mig intresserat och kom omedelbart fram då jag gick in på Markisen. Den vädrade upp mot djurbordet uppe på Butters tak. Men den hoppade inte upp till härligheten. I stället nöjde den sig med osten på altanen, samt försvann ut i nattmörkret.

Juldagsnjutning på terrassen

Juldagsnjutning på terrassen

Nu på juldagen kan vi konstatera att alla djurbordets härligheter är orörda. Hade räven skrämt bort Nettan? Enligt Wikipedia, kan rävar ta genetter. Vi får verkligen hoppas att djuren kan ta fasta på julefriden och samsas vid de läckerheter som vi erbjuder dem!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Genett

Den brittiska deckaren fladdrade oengagerat över vår tv-ruta. Plötsligt greppade Anna ett hårt tag om min vänstra arm, samt ropade ”DJURET, DJURET, DJURET. Vad hade jag missat i deckaren som var så uppskakande? Då fortsatte Hustrun med sina stridsrop DÖRREN, DÖRREN, DÖRREN!

Något rörde sig ute på terrassen. Det var en sorts jättelik diskställning som skapade randiga reflexer i glasdörrarna. Men så kunde jag fokusera blicken. En gigantisk fluffig svans rörde sig lojt på andra sidan glasytan. Ett djur! Ett stort flurrigt djur virvlade på ett ögonblick runt samt försvann ut i mörkret. Jag skyndade ut på Markisen för att försöka få en glimt av den spännande gästen. Men där utanför rådde bara midvinternattens mörker och stillhet.

Känns lite malplacerat att julpynta när vi har 28 grader inne. Men det blir mysigt när solen gått ner och mörkret sänkt sig.

Känns lite malplacerat att julpynta när vi har 28 grader inne mitt på dagen. Men det blir mysigt när solen gått ner och mörkret och kylan sänker sig.

Anna hade fått en lång och tydlig observation. Svansen hade varit svartrandig (därav diskställningen) och mycket yvig. Kroppen hade fullt med prickar och huvudet hade kattliknande drag, fast med en tydlig nos och stora öron! Det var bara att stänga av den meningslösa deckaren. Det var ändå nog butlern som var mördaren. Det brukar vara så! Nu hade vi ett verkligt mysterium att ta tag i.

Anna sökte på nätet och slog på ”mammals in Spain”. Nästan omedelbart hittade hon vår spännande besökare, Genett. Det är den som har kommit varje kväll och ätit ost uppe på Butters tak. Visst tyckte vi att tassavtrycken var i minsta laget för att komma från en räv. Men eftersom vi inte ett ögonblick hade kunnat inbilla oss att vi hade ett sådant fantastiskt djur i vår närhet, så var ”rävalternativet” något fullständigt självklart.

Vi har haft nattliga besök av Nettan (Ni vet att vi vill namnge vår värld. Namnet Nettan låg självklart på våra tungor då vi lärde oss det vetenskapliga namnet Genetta), under flera veckor. Insekterna som flockats till Markisens lampa, har naturligtvis varit det som lockat den. Då och då har vi sett något röra sig ute i svärtan. Några korta glimtar av en yvig päls var allt som tidigare hade bjudits oss. Nu måste vi lägga upp en strategi för att få det exotiska djuret lite tamare. Vi har haft en rad med, mer eller mindre, tama rävar. Det skulle verkligen vara spännande att få en närmare kontakt med detta vackra sagoväsen.

En God Jul
önskar
Anna, Jan och Nettan

Brytpunkt

Torsdagen den 8 december byggde jag gjutformen till muren bakom uthuset. Det blev lite för sent på eftermiddagen för att göra gjutningen. Därför nöjde jag mig med att rensa kobuskar och lavendel på Norrbacken. Frustande av arbetslust gick jag fram som en bandtraktor över sluttningen.

Här är han fortfarande i högform vid sin form.

Här är han fortfarande i högform vid sin form.

På kvällen var jag lite hostig, vilket var helt naturligt. Lavendel vill alltid kittla mig i halsen. Men det var inget lavendelbus. Det var influensan som slog ner med ödemarkens hela tyngd över mig. Den tyngden ligger fortfarande kvar i dag den 21 december. Mitt favoritdatum under vintern, eftersom vintersolståndet alltid lovar gott. Prognosen för de närmaste dagarna är sol, sol och mer sol.

Vi åkte in för att julhandla i dag. Vi började med att slå vad om bybutiken skulle ha vidöppen dörr ut till decemberkylan. Nu var vi båda säkra på att den skulle vara öppen, så det blev aldrig någon riktigt spännande händelse. Vi tycker bara att det är obegripligt att man inte håller dörren stängd mot kylan. Men här signalerar stängd dörr en stängd butik. Hua!

Min flunsa har tärt hårt på min pyjamashög. Svettande febertoppar har skickat ut mina nattkläder till tvättstugan. I morse låg det bara tunna sommarkreationer i mitt skåp. Därför bestämde Anna att vi skulle köpa en tjock pyjamas på stadens stora kinesbutik. De hade också dörren på vid gavel. Det innebar i alla fall att vi slapp den svenska julhandelns förbannelse. Ni vet det där att komma in med vinterkläder i en varm och skön butik, vilket omedelbart framkallar häftig transpiration.

Jag ville köpa en tjock pyjamas i skidoverallutförande. Men Hustrun ansåg att vi borde inrikta oss på det halvtjocka utbudet. Trots att jag är en liten och nätt gubbe, köper jag alltid storleken XXL. Det är endast i den storleken som jag kan vara säker på att få tillräckligt långa ärmar. Det gör inget att nattsärken fladdrar runt benranglet, så länge armarna har det varmt och skönt.

I går morse vaknade vi till + 0,7 utanför sovrumsfönstret. Det kändes i huset att natten hade varit kall. På med gaskaminen Carmen och full fart på morgonbrasan i Sonja. Medan frosten lade sig utanför huset, passade solen på att sticka upp över Spaniens berg. Redan efter några minuter började graderna ticka uppåt i salen. På eftermiddagen nådde vi + 27!

Midvintermorgonens köld är hård, frosten den gnistrar och glimma.

Midvintermorgonens köld är hård, frosten den gnistra och glimma.

Det blir alltid sköna sittningar i eftermiddagens värmande solsken på terrassen. Visserligen är det vintersolstånd. Men det bryr vi inte om. Solvärmen får styra vårt liv!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna