Upplivade

Det gjorde ingen skillnad, då jag öppnade ögonen. För det var lika svart utanför ögonlocken som det var bakom. Som alltid vid dylika tillfällen, frågade jag mig tyst, för att inte störa Anna, varför jag hade vaknat. Hade ett vildsvin grymtat i närheten? Försökte någon inbrottstjuv ta sig in i huset, eller?

Så med ett ljudlöst vrål, åter med tanken på den sovande Hustrun, förstod jag varför mitt inre hade sparkat upp mig ur sömnen. Det skulle regna i dag och de första dropparna förväntades långt före gryningen. Detta var självfallet ingen anledning till panik, i och för sig, men vi hade glömt att sätta ut Regnor (regnmätaren). I detta läge var jag fullständigt klarvaken, precis som kommandosoldater är då de skall hoppa fallskärm över fientligt område.

Klockan i köket visade på 05:45, alltså just den tid då dropparna förväntades falla. Det var bara för mig att byta pyjamasbyxorna mot NS (nattshorts) och famla mig ut i svartheten. I ficklampans sken gick jag till uthuset och hämtade Regnor, samt travade runt till baksidan och placerade honom på hans tjänstgöringsplats. Det var ljummet där ute, även om vinden fick shortsen att flagglikt fladdra runt mina smala ben.

Därpå lade jag mig i sängen, ivrig att få berätta för Sömngrisen vilket stordåd jag utfört i den otäcka natten. Hon öppnade sina violblå först, då den molnbetäckta dagern hade fyllt vårt sovrum. Jag bad henne gissa, via 20 frågor där svaren bara är ja/nej, vad jag utfört för stordåd i nattens blåst. Låt oss skylla på hennes sömndruckenhet, men det var det sämsta 20-frågor hon någonsin presterat. Det var väl mitt osannolika ärende som omöjliggjorde en lyckad utfrågning.

Regnet kom just som vi lämnade sängarna. Jag hade alltså inte behövt leka hjälte i nattblåsten. Regnet gjorde oss på ett utomordentligt gott humör. Vi enades om att äta frukost i huset. Anna hämtade en ljusstake och tände ett ljus som omedelbart drunknade i dagsljuset som fyllde rummet.

Frukostsamtalet rörde sig kring viken underbar årstid som vi nu väntade oss. Visserligen startar inget regnväder i september några blomstermattor. Men det var en liten förfest inför det som komma skall. Vi visste att graderna skulle klättra över + 30 de närmaste dagarna. Det hörde ändå inte hit. Denna unikt heta sommar har nu börjat lägga sig. Framför oss var nu en oändlig stig av blommor och av grönt. Den stigen skall vi vandra, lika hänförda som alla andra år!

En ny årstid har gjort entré

En ny årstid har gjort entré

Det blev 5 mm regn

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Sysslolös

Anna och jag har ganska olika arbetsvärldar på vår farm. Varje morgon, då solen väcker oss, har Hustrun en stapel med arbetsuppgifter vid fotändan av sängen. Hur mycket hon än gnor så finns det en hög av repetetiva måsten varje dag. En av hennes främsta sysslor är att hålla mig ohungrig, vilket hon gör på det mest kryddade sätt.

Min egen arbetssituation är lite annorlunda. Den består mest av olika projekt, vilket alltid stimulerar arbetslusten. Nu är det inte nödvändigt med så mycket uppmuntran på den fronten, eftersom jag behöver att ha något att göra för att må bra. Så det var därför, som jag med gnällig röst, häromdagen påpekade att jag inte hade något att göra. Bakom mig låg en väl använd sommar. Byggandet av Vebo var klart. Rivningen av Jörn var avslutad. Men vad skulle jag göra nu?

Jo, du ska se till att parketten som ligger i husvagnen Tjosan kommer upp på vinden! Vi har inte sotat efter vinterns eldande och nu står HÖSTEN och stampar i farstun! Glöm nu inte stormfönstren, som nästan skakades loss i vinterns stormar! De måste få en stabilare upphängning! Predikade Anna.

Jaha! Visst kände jag till alla de av Hustrun uppräknade nödvändigheterna. Men de låg liksom i lagringsminnet och var inte särskilt påträngande.

Sålunda kommer det sig att jag, med sedvanlig trötthet, kan meddela att de första 7 parkettbrädorna ligger på plats på vinden. Detta arbete kan endast utförs på eftermiddagarna, då skuggan behärskar området vid östra gaveln. Dessutom är det en insats som kräva 4 händer. Jag är därför beroende av att Patroa är ledig från sin eviga matlagning.

Parketten ska upp på vinden

Parketten ska upp på vinden

I går, lördag, sotade vi rörspisen Sonja och hennes skorsten. Ett synnerligen stökigt arbete, då det alltid blir omfattande uppstädningsbehov efter viskornas framfart. Dagen inleddes med att vi bar ut så mycket av möblemanget som möjligt från salen. Bokhylla, tv och soffan täcktes i lakan som ändå stod i tvättkön.

Sonja ska sotas

Sonja ska sotas

I dag hängde vi om stormfönstren på västra gaveln. Det gick inte att använda de gamla hålen i väggarna, eftersom delar av avbruta skruvar blockerade några hål. Båda fönstren lyftes därför upp en bit, där vi gjorde nya hål i fasaden. Ett knöligt arbete som krävde bådas vår medverkan. Nu sitter varje fönster monterat med 6 st. expanderbultar. Om de trots det ändå blåser bort, då har nog Vebo hamnat hos grannen också!

Stormfönster ska lagas

Stormfönster ska lagas

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Reservdäck

Det började redan med mörkrets ankomst i går kväll. Temperaturen föll med en smäll och hurtiga vindar svepte vinande genom vårt hus. Inledningsvis upplevde vi förändringen som balsam på en sönderbränd hud. Men alltmedan filmen framskred på TV:n började vi störa handlingen med ivriga funderingar huruvida vi vi skulle stänga något fönster, eller så!

Inte blev det någon fönsterstängning. Vi visste att morgondagen skulle bära med sig en rejält tilltagen sommartemperatur. Det var därför otänkbart att förhindra den grasserande husnedkylningen.

Då filmen slutade var vi faktiskt lite hyiga i våra superlätta kvällskläder. Det var bara + 25 i salen, då vi gjorde oss klara för sängarna. Modigt bestämde vi oss för att låta alla vädringsmöjligheter stå för vid gavel hela natten. Vi kunde bara inte föreställa oss att det på något sätt skulle kunna innebära något obehagligt inför kommande dag.

Natten inleddes med något så anmärkningsvärt att vi inte satte på fläktarna. Dessutom började vi, senare under natten, prassla med våra täcken. De har under sommaren legat, likt reservdäck, vid fotändan av sängen. Reservdäck måste man ha, även om tanken på dess användning bara är en löjlig osannolikhet! Men nu åkte däcken på för första riktiga gången på nästan 3 månader. Ett osvikligt tecken på att en förändring är på gång.

Vi sov länge och djupt. De första solstrålarna letade sig redan in i sovrummet då vi vaknade. Men nu lekte strålarna inte på garderobsdörrarna vid fotändan av sängen. Det gör solen endast under högsommaren. Nu sken de i stället vinkelrätt in i rummet och träffade dörren mot salen. Ett tydligt hösttecken!

Är hösten verkligen här?

Är hösten verkligen här?

Jag nästan vacklade, då jag avläste morgonens utomhustemperatur. Bara + 13! Fy så kallt! Kanske måste vi börja elda i Sonja! Men Anna sade åt mig att sluta leta efter långkalsongerna. Hon menade att jag överdrev och att det fortfarande fanns massor av sommarväder att njuta av. Jag var mycket tveksam till det. Ute i salen var det bara + 18, varför jag genast gick runt och stängde alla vidöppna fönster. Den lilla värme vi hade kvar måste försvaras, var min tanke. Men redan några minuter senare, började graderna ticka uppåt i huset. Sommarens hetta var djupt nedborrad bland betong och tegel och omedelbart började den ge sig till känna.

Det blev som vanligt frukost ute, men inte i mandelträdets skugga. Där var det för kallt. I stället hamnade vi mitt i solen på östra altanen iklädda TRÖJOR! Resten av dagen har vi fröjdats åt en lättnjuten sommardag. Hela 10 grader svalare än gårdagen. Nu vill vi att naturen stannar upp i många veckor i detta läge.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Sängkamrater

Efter varje lunch delar vi på oss. Anna går in i sovrummet för att ta siesta. Jag lägger mig på soffan Ektorp och njuter av min middagsvila. Att det har blivit denna fördelning, beror nog på att jag, för det mesta, är märkt av dagens arbete. Det medför att jag inte känner mig fräsch nog för en vila, ovanpå bäddmadrassen Tafjord, i sovrummet bredvid Hustrun.

Men de senaste dagarna har hettan klöst med + 40-gradiga naglar mot husets ytterväggar. Vårt försvarssystem har arbetat till utmattningens gräns. Oftast har vi lyckats hålla en uthärdlig temperatur (inte över + 30) inomhus. Vår lyckade kamp bygger dock på att nätterna blir svala. För oss är alla svarta timmar under + 20 svala timmar. De senaste dagarna har vår nattliga stridspartner vacklat betänkligt. Över + 30 där ute i svärtan, fast klockan har varit över 24! Det är självfallet inte omständigheter som gagnar en nedkylning av huset.

Då vi vaknar har vi, med fasa, kunnat konstatera att graderna har stigit jämfört med föregående morgon. I morse hade vi + 27 i salen, fast allt som gick att öppna stod på vid gavel. Ja, här måste jag erkänna att Anna inte gick med på att låta kylskåpsdörren stå öppen, men annars!

Så idag vid siestan kände jag att sovrummets + 30 var att föredra framför salens + 33! Det var därför jag gick in och lade mig i den äktenskapliga sängen, bredvid Anna. Per-Åkes fiffiga fläktkonstruktion svepte svalkande  luft över oss. Det kändes fel att ligga i sängen. Visserligen hade jag tagit 2 långa dopp i poolen efter förmiddagens arbete. Trots den uppsnyggningen, var det något olovandes över min siesta.

Slit i dagens hetta

Slit i dagens hetta

Jag hade alltså varit ute på förmiddagen och arbetat på rivningen av plåtskjulet Jörn. Iklädd genomblöt T-shirt, med långärmad arbetsskjorta över, kände jag mig ganska oberörd av värmedallret. Jag drack mycket vatten samt bättrade på utstyrselns blöthet med Spruttan med jämna mellanrum. Men visst var det skönt när Inspektorskan kom och meddelade att arbetsdagen var slut. Vet du av att du arbetar ute i solen i + 46? Nu kommer du hem!

Utan plåtväggar gick det att putta omkull den genomruttna konstruktionen. Tänk att det höll medan han gick på taket.

Utan plåtväggar gick det att putta omkull den genomruttna konstruktionen. Tänk att det höll medan han gick på taket.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Omvälvande

Ibland händer det mycket i vårt stillsamma glesbygdsliv. Denna dag började med att vi redan kl. 9 åkte över till grannarna Mimie och Thomas. De kom nämligen, i gårdagens dallrande eftermiddagshetta, och flyttade in på sitt Monte! Ja, just det! De har tagit emigrationssteget ut ur Sverige för att njuta av pensionärslivet i Portugal. Så nu har vi grannar på riktig! Deras ruin ligger ca 500 m fågelvägen norr om vårt hus. Att hälsa på betyder en vägrunda på ca 1 km. Alltså nästgårds!

Äntligen här på riktigt

Äntligen här på riktigt

Efter välkomstceremonin vräkte jag mig med demoleringssinne över vårt gamla plåtförråd Jörn. Nu skulle hela rasket rivas, nu skulle hela skjulet bort! Arbetet inleddes i går med en smygande efterforskning av eventuella getingbon. Inga surrande horder varnade mig om någon olaga bosättning. Men vi är på slutet av getingsäsongen och de är inte så pigga i hettan. Därför nalkades jag Jörn likt en soldat på ett minfält.

På taket låg en liten solpanel. Då jag lyfte på en platt sten som höll den på plats upptäckte jag ett gammalt getingbo. Det fick mig att hämta insektsmedlet för att ge panelens undersida en rejäl dusch. Omedelbart vällde det ut en svärm getingar. Jag hoppade ner från stegen och lubbade i säkerhet. Visserligen är gubben gammal, men han är snabb som en iller!

Finns här några stygga getingar tro

Finns här några stygga getingar tro

I dag kunde jag, utan surrande hot, börja med att ta bort takplåtarna. På grund av morgonens festligheter hos granarna, var jag lite sen med igångsättandet. Solen hade en förunderlig förmåga att omgående förvandla takytan till en fräsande stekpanna. Plåten brände på alla nakna kroppsdelar. Nu menar jag inte att arbetet utfördes i en nudistutstyrsel. Men böjer man sig ner, då glider foten fram i sandalen och en tåspets hamnar överraskande på stekpannan. Varvid jag skriker till och hoppar runt på den svajande och halvruttna konstruktionen.

Nu ska hela rasket rivas. Nu ska hela rasket bort. Nu går lilla Jörn i himlen in.

Nu ska hela rasket rivas. Nu ska hela rasket bort. Nu går lilla Jörn i himlen in.

Jörn byggdes våren 2005. För att inte väcka ont blod hos stadens byggnadsnämnd, gjorde vi allt för att bygget skulle se ofärdigt ut. Vi lyckades mycket bra med det, eftersom det regnade in i springan mellan väggar och tak. Dessutom forsade vatten ned för kullen och in i skjulet, vid häftiga regn. Jörn uppskattades av möss, råttor, ormar, getingar och skorpioner. Detta elände uthärdade vi fram till juli 2014. Då vårt ny uthus trädde i tjänst.

Jag hade kunnat ha tagit ner alla väggar redan i dag. Men jag fick inte för Anna. Hon kom och störde fliten vid 12:30-tiden och krävde att arbetsdagen skulle sluta. Det var nämligen redan + 35 i skuggan. I morgon tar jag resten av skalet!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna