Skip to content

Klacktak

Den portugisiska sommaren har nu officiellt klivit in på arenan. Det är inte vädret som styr årstiderna, utan det är datumen. Sommarsolståndet är här den förlösande faktorn. Att hösten kommer med höstdagjämningen, förvånar nog ingen.

Vi tar mer fasta på de fysiologiska aspekterna av årstidsbenämningarna.  Den långvariga värmen har nu trängt ner i det övre jordlagret där våra vattenledningar går. Vi har alltså klivit in i den lyxiga tidsperiod då vi kan ta duschvatten direkt från kranen. Ingen stökig uppvärmning av flaskvattnet på glasverandan. Vi måste medge att det vore skönt att ha det så bekvämt hela året.

Värmens allomfattning har satt fart på mitt inomhusarbete. Den arbetsplatsen är nämligen den svalaste jag kan ha under denna årstid.  Min flitiga blick är riktad upp mot badrummets innertak. Det ska nu få ett lager på 2 cm tilläggsisolering. Vårt största problem med planering var vilken sorts yta vi skulle ha. För det finns inga material här som vi skulle kunna fästa med hjälp av lim direkt på isolerskivorna.

En mycket viktig bild från bygget. Den visar var i badrumstaket betongbjälkarna går. Synd att behöva slösa kraft och borr på bjälkarna.

Badrumsfukten skapar i sig begränsningar, varför ett trätak inte kändes rätt. Men naturligtvis har vår fiffighet som vanligt inga gränser. Vad säger ni om att sätta ett laminatgolv i taket? Alldeles utmärkt om vi skulle vilja ha en fest i badrummet och slå klackarna i taket!

Laminaten består av en blandning av träfibrer och harts, vilket kanske klarar fukten hyfsat. Vi valde det billigaste golv som var så vitt som möjligt. Billigt golv klarar endast lite slitage, så vi får kanske ligga lågt på partajandet där inne. Eftersom vi tänker måla taket vitt, är det bra att det har den färgen från början.

Golvet skruvar vi fast i metallskenor som också håller isoleringen på plats. I våra tankar är allt klart som kvällens solnedgång. Verklighetens ogina anlete kommer säkert att hånskratta mot oss många gånger under detta äventyr. Men målet, att få ett varmare badrum vintertid, är den besvärliga resan värd!

Förarbetet med skenorna som ska hålla taket på plats måste dock ske ute i solskenet

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Övernattning

Eftersom vi har ett litet 2-rums hus på 50 kvm, tycker vi inte att vi har möjlighet att ha övernattande gäster. Men eftersom en familjemedlem (FM) skulle gästa oss över midsommaren, kändes det helt riktigt att bädda åt den lyckliga i vår soffa Ektorp. Före ankomsten hade vi fått försynta förfrågningar hur länge vi sov på morgnarna. Att vi vaknade med solen, framkallade en viss oro, dock inte så mycket att besöket inställdes.

Oron är förståelig, eftersom vårt kök och FM:s sovavdelning bildar en enhet. Hon förstod alltså att det bullrande frukostarbetet oundvikligen skulle väcka henne alldeles för tidigt. Nu var hon varnad och hade antagit utmaningen.

Det blev en del grymtningar från Ektorp innan FM kapitulerade och lämnade sänghalmen. Men alla spår av morgontrötthet försvann med den goda frukosten ute i mandelträdets skugga. Nu frågade vi inte henne, men vi gissar att det var hennes första frukost utomhus denna sommar.

Det liv vi lever medför många små inskränkningar och anpassningar. Den första morgonens samtal blev därför mycket av en genomgång av läget. Ta det där med tandborstning. Svenskar tar det för självklart att borsta tänderna medan vattnet forsar ur en öppen kran. Det är aja baja i vårt liv. Egentligen en oviktig detalj, men den understryker de villkor som vi lever under. Tillgången till vatten är begränsad. En klok förbrukningsprofil genomsyrar vår tillvaro. Därmed fick FM en handfast liten lektion i hur vi lever.

Turistens vanliga problem med att ställa om sig från svenska +15 till alentejanska +35, var väntad. Lika så, var de förtjusta pipen från poolen under de rikligt förekommande doppen. Vi tog några promenader under de tidiga förmiddagarnas svalka. Likt de flesta besökare, fångades FM av det böljande landskapets storhet, lugn och tystnad. En traktor någon kilometer bort, hjälpte bara till att understryka stillhetens allomfattning.

En agave fångad på bild under en av morgonpromenaderna. Blomstängeln kan bli upp till 10 meter.

Solnedgången och skymningen tillbringade FM ensam uppe på Eiran. Det var inte så att vi inte ville göra henne sällskap. Men vi vet att Eiran är vackrast då den avnjutes i ensamhet. För oss är Eiran en helig plats. Där har vi möjlighet att verkligen finna naturens oändlighet inom oss.

Vi vinkade av FM i morse. Tänk, vi tror att hon snart kommer tillbaka. Det tidiga frukostbullret var nog inte så avskräckande!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Vitalisering

Ni kommer kanske ihåg att vi har skisserat 3 projekt att hantera denna sommar. Bygga vedbod, isolera badrumstaket samt åtgärda Olivdalsbrunnen. Dessa utmaningar har skapat en hälsosam aktivitet i vår sommarstiltje. Eftersom vi är simultan begåvade, har vi redan införskaffat en del av materialet till badrumstaket, samtidigt som vi fördjupat oss i vedbodsproblematiken.

Den mest lockande uppgiften är dock Olivdalsbrunnen (OB), eftersom vi inte har en aning om hur vi ska gå till väga. I går var vi nere vid OB för att göra några grundläggande mätningar. Då överväldigades vi av att den gamla vinstocken hade skjutit rankor högt upp i ett olivträd. Där uppe, 4-5 m över marken, hängde flera yppiga klasar med vindruvor.

Lite svårskördat, om man inte är en fågel vill säga.

Denna upplevelse medförde att vi började prata om att ta med oss några sticklingar upp till huset. Hur skulle det vara med en liten pergola/spalje med vindruvor. Bara för romantikens skull. Absolut ingen industriell vinframställning på gång. Men upplevelsen gjorde oss mycket uppjagade.

Blir kanske en liter eller så...

Brunnen var fylld av en blandning av stillastående vatten, växtdelar och grodrom. Vi såg inga bobyggen efter bisamråttan som lortade ner vårt hushållsvatten på den gamla tiden. OB var djupare än vad vi mindes den. Från stenkanten och ner i den dyiga botten var det 2,5 m, varav 1,80 m var vatten.

Inte direkt drickbart, kanske bäst att skörda druvorna ändå

Vi noterade hur viktigt det var för en brunn att ha en regelbunden förbrukning. Utan omsättning av vattnet, blir brunnar här bara en vämjelig insektshåla. Nu måste vi börja med att pumpa ur OB. Därpå ska vi skotta rent i botten, alltmedan vi fortsätter att skapa omsättning på vattnet. Ett problem är att OB är upp mot 120 cm bred. Det betyder att det går åt stora mängder singel och betong, vilket kommer att vara en utmaning för mina gubbiga muskler.

Men det viktigaste i alla dessa frågeställningar som väller fram runt OB, är att det är kul. Vi vill ha en säkrare tillgång på vatten. Jämfört med att borra är arbetet med OB något mycket inspirerande. Vi har alltid tyckt att OB, med resterna från den gamla köksträdgården, är något som verkligen är värt att bevara/restaurera.

OB fyller våra tankar från frukostbord till kvällsfilmen. Vi utgår från att vi kommer att finna en lösning. Arbetet med att nå dit är mycket roande!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Rörigt

Ett av våra 3 projekt är att kunna pumpa upp vatten till huset från Olivdalsbrunnen. Det är kul med projekt. Det skapar alltid intressanta diskussioner i Familjerådet. Där råder inte majoritetsbeslut, utan allt bygger på enhällighet. Och vi har beslutat att renoveringen av den stensatta brunnen helt ska ske i egen regi.

Vi vill inte blanda in grävmaskiner, hantverkare eller andra magsårsframkallande medverkande i den delen av projektet. Olivdalsbrunnen ligger där farmen, långt före vår tid, hade sin köksträdgård. Enligt grannar försedde brunnen på den tiden farmarens familj med dricksvatten. Dessutom räckte flödet till att bevattna trädgården.

Vi använde brunnen under våra första år på Éguas. Där hämtade jag 20 l vatten varje dag till hushållets hygien och disk. Men alla häftiga vinterregn spolade ner ytvatten i brunnen. Vilket medförde att vi inte kunde använda vattnet under ett par dagar därefter. Alltså är brunnen inte i det skick att vi kan använda den utan en genomgripande renovering.

Så här såg Olivdalsbrunnen ut när vi kom hit för 10 år sedan.

Vår plan är att, under sensommarens lågvatten, tömma brunnen på vatten. Rensa/fördjupa samt lägga ett lager singel i botten. Därpå ska vi föra ner ett pvc rör (ca 2 m) med diam. 31 cm. Röret ska gå upp över nuvarande brunnskant. Därpå fyller vi på med singel runt röret upp till ca 1 m. Resten av röret upp till brunnskant täcker vi med betong! Singlet kommer att tjäna som en vattenreservoar, eftersom röret i sig inte kan rymma mycket vatten. Betongfyllningen är tänkt att hindra djur och smutsigt ytvatten från att hamna i brunnen.

Här har vi rensat bort björnbären. Denna gamla mur av stenar ska sparas för sitt skönhetsvärde.

Vi har nu börjat leta efter lämpliga rör. Först besökte vi stadens trevliga rörbutik. Ibland är det stökigt med alltför positiva och tjänstvilliga butiker. De vill liksom inte lyssna in och ta till sig våra funderingar och behov. Allt blir bara ”sem problemas” från deras sida, fast vi vet att det svävar massor av oklarheter mellan oss. Alla fina rör de har i sitt lager är nämligen inte ämnade för dricksvatten.

Så här får det inte se ut när brunnsrenoveringen är klar. Praktiskt javisst men inte vackert.

Här kliver alltid min kvinna Anna in på valplatsen. Hon begär att få reda på vem som är tillverkaren av rören. En kvinnlig fråga som alltid brukar göra manliga motståndare mycket konfunderade. Men eftersom vi är kända och att försäljarna är fyllda av den sedvanliga vänligheten, får Hustrun alltid sina uppgifter.

Därpå fortsätter Anna rörandet genom att leta på nätet. Och hon hittar naturligtvis allt det vi behöver veta. Alla rör som ska leda dricksvatten ska vara blåa, eller ha en blå markering. Rörfirmans rör som var ”sem problemas” var gråa och ämnade till avlopp. Men anledningen till försäljarnas inställning var säkert inget lurt. Blå rör är dyrare. Därför köper alla bara de gråa rören, oavsett tilltänkt användning. Man gör så i våra trakter!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Avvänjd

Med förfäran har vi huttrande märkt hur den ljuva sommaren försvunnit ner under +25. Under veckor har vi levt i en tillvaro, där nattemperaturen varit tropisk (vilket är över 20). Varje dag har avslutats med långa sittningar i husets eftermiddagsskugga, där graderna lustfyllt har killat på 30-strecket.

All denna värme har, som alltid, ställt om våra kroppsliga termostater. Det är anpassningens gåtfulla arbete som gör att vi utan problem glider in i ett liv med så höga temperaturer. Den vanligaste frågan vi brukar få från våra svenska besökare är hur vi klarar värmen. Besökarna har ofta svårt att ta till sig, att man vänjer sig. De uppfattar det mer som om man utstår obehaget med det tålamod som endast en sann viking kan ha. Men det är inte så! Att vänja sig innebär att värmen inte känns. Den börjar anas bara då graderna klättrar över 35. Allt därunder upplever vi som ni gör med en vanlig halvmulen sommardag i Sverige.

Så när nu vädret har glidit över till just en sådan sommar, då fryser vi! På natten stänger vi nu till huset. Vi vill behålla den lilla värme som bildats under dagens bleka solsken. Anna har tagit fram sitt vintertäcke och jag har mysoverall på mig på kvällarna. Det är faktiskt hyigt att sitta stilla och se på en film om det inte är minst 25 i rummet!

Ännu kallare blir det de kvällar då Hustrun tidigt vill uppsöka den varma sängen. Då tvingas jag sitta ensam framför tv-n. Då inträder mina rymdänklingsstunder. Redan som liten pojke frossade jag i allt som hade med science fiction att göra! Tillsammans har vi avnjutit Sci-Fi där handlingen utspelat sig på jorden. Men Anna vägrar att vara med då rymdskeppen ska ta sig en tripp ut i Vintergatan. Av någon underlig anledning är hon mycket jordisk av sig i denna fråga.

Är detta taget ur en av JG:s Sci-Fi filmer eller är det vår gräsmatta i juni?

Nackdelen med denna äktenskapliga fördelning, märks tydligt efterföljande morgon. Jag har naturligtvis lite jetlag efter besöket vid Sirius, varför jag gärna skulle vilja sova till 7-tiden. Odalkvinnan däremot, vaknar som vanligt med solen och kräver sällskap vid frukostbordet. Vi har våra slitningar i ödemarken!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna