Checken

Våra grannar Mimie och Thomas hade ett ärende in till civilisationen i går. Därför kunde de också passa på att hämta Nybyggets post, som alltid ligger och väntar snällt på en hylla inne på byns postkontor. Vi gör nämligen alltid så att den som åker in till byn tar också med sig den andres post tillbaka.

Då Thomas klev ur bilen på vår gårdsplan, vinkade han glatt med ett litet kuvert. Jag såg genast försändelsens alla myndighetsinsignier och förstod att det var något från Finanças. Kunde det vara checken med återbetalningen av den orättmätigt påförda extraskatten. Med darrande händer sprättade jag försiktigt upp kuvertet. Och se! Där låg en check och vibrerade! Härligt att vårt långa skattekrångel nu var avslutat.

Jag vinkade av våra lantbrevbärare samt gick in till Anna. Jag lade högtidligt trofén i hennes ivriga händer. För det var där den hörde hemma, eftersom det är Annas arbete som hade gett oss skattesegern.

När vi lade oss på kvällen, observerade jag att hon lagt checken på sitt nattygsbord! Var det en tillfällighet, eller ville hon ligga och krama checken under natten? Det fina med checken är att den nästan täcker alla utgifterna för den nya tanken!

Annars har jag börjat arbetet på döljer-muren och vattencentralen. Muren skall hindra insyn in på vår stökiga bakgård. Nu ligger alla gamla tegelstenar, rörstumpar, stege och skottkärra helt oblygt utbrett inför allas ögon. Tanken är att en vit mur, krönt med en rad med tegelpannor, kommer att bli en snygg avslutning på gårdsplanen.

Mandelträden har redan satt knopp

Mandelträden har redan satt knopp

Förmiddagens förberedande schaktningsarbete, blev en överväldigande utmaning för mina försoffade muskler. Överbliven singel och sand, som sedan länge förfulat gårdsplanen, hamnade nu i stället över byggspillet bakom Vebo. Så skönt att få dölja tegelrester och klinkerbitar under ett lager sand och jord. Till sommaren kommer allt att vara dolt under en matta av växtlighet.

De första "Decembersolarna" är här.

De första ”Decembersolarna” är här.

Medan spaden snyggade till gårdsplanen, märkte jag att gräsytorna runt huset behövde ha sin första klippning! Det ihärdiga regnandet har verkligen satt fart på växtligheten. Blomstertiden (vintern) har verkligen en ganska irriterande förmåga att skapa växande arbetsuppgifter. Det är dags att röja blomsterstigarna också. Hur ska jag hinna med att bygga muren.

Snart måste Eiran klippas för första gången denna säsong

Snart måste Eiran klippas för första gången denna säsong

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Ur gängorna

Personal från tankleverantören, skulle anlända vid 10-tiden i går. Eftersom vi är ena riktiga eremiter, var den annonserade ankomsten ett tungt störningsmoment flera dagar i förväg. Vi vill vara fria att göra som vi vill. Men den friheten dunstar bort likt morgondimman då hantverkare är i antågande.

Morgondimma slutar ofta med ...

Morgondimma slutar ofta med …

Kor har en naturlig aggressivitet mot hundar. Det bara är så i naturen. Byt ut kor och hundar mot oss och hantverkare, så förstår ni hur spelplanen låg inför gårdagens besök.

Vi fick en ny vattencistern för några veckor sedan. Så fort vi fyllde på med vatten upptäckte vi att kopplingen i själva tanken läckte. Inga plaskande vattenkaskader som i Fontana di Trevi. Men en liten läcka kan säkert bli en ilsken stråle vid full tank och ökande vattentryck. Därför reklamerade vi omgående de ivriga dropparna. Leverantören, en mycket vänlig man som vi har haft en affärsrelation med i över 10 år, tyckte att jag själv skulle prova att dra åt kopplingen. Vi är omgivna av rördragningar i de mest skiftande dimensioner här på Montet. Regelbundet byter jag packningar eller kopplingar. Det hör liksom till livet i ödemarken. Men man bör med försiktighet nalkas dyra och nyinskaffade installationer. Vill vi reklamera en vara, då är det bäst att överlämna alla problem till leverantören.

Hantverkarna anlände med typisk portugisisk frejdighet. Alltså med en onödigt hög hastighet. Handskakningar och hälsningsfraser. De slängde sig likt hyenor över ett afrikanskt buffelkadaver. Riv och slit! Rop och verktygsskrammel! (En hög röst inom mig, manade till lugn och besinning. Låt dem härja. Snart är de klara och ger sig iväg. Då återvänder friden!)

... i kvällssol.

… en ljuvlig kvällssol.

Läckan blottlades ganska omgående. De försökte dra åt kopplingen som satt i tankväggen. Visst gick det att snurra på kopplingen, men någon åtdragning skedde inte. Här fylldes jag av en djup tacksamhet till Anna som avrått mig från att själv försöka fixa droppandet. Om jag hade varit där och petat, då hade de kunnat påstå att jag förstört kopplingen. Det var uppenbart att de vid monteringen dragit sönder tankens gängor. Utan gängor, ingen tätning.

Då föreslog de käckt att de skulle svetsa igen den förstörda öppningen. I stället skulle de använda en bredvidliggande mindre öppning. Vänta nu! Betyder inte det att vår nya tank helt plötsligt får samma sorts lagning som den gamla? Då har vi helt plötsligt 2 lagade tankar. Var har då tryggheten med en ny tank tagit vägen?

Här förklarade jag för vilddjuren att jag inte gick med på att de skulle laga tanken. Detta var ingen penningfråga. Även om de gav bort tanken gratis, så skulle vår vattenförsörjning inte vara säkrad. De ringde upp chefen! Jag hörde hur de berättade att jag vägrat gå med på en reparation. Efter ett långt samtal förklarade chefen att de skulle byta ut tanken. Vi kommer på måndag, sade de. Men det gör de inte, eftersom vi vet att då väntas ett riktigt oväder då!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Slangtid

Den efterlängtade ankomsten av badrummets värmekälla Lillan, har medfört en sorts kedjereaktion. Alla anordningar som drivs med gas har slangar. Dessa slingrande varelser har en begränsad användningstid. Vi behöver aldrig tveka om det är dags att byta en slang. Bäst före datumet står angivet med ett mellanrum på 50 cm. Lillans gasslang gäller till december 2019.

Vi har nu 4 förbrukningsställen där vi använder gas. För att vi inte ska glömma bort någon slang, vill vi att alla ska ha samma hållbarhetstid. Därför har jag inlett det ålande arbetet med att byta husets samtliga gasledningar. Att byta hos Carmen går på ett ögonblick. Däremot tar spisen en halv dag. Nu är det inte själva slangandet, som är tidsödande. Nej, nej! Byte hos spisen medför alltid en storrengöring av spisutrymmet. Det är kanske fel att kalla det en arkeologisk nerdykning i en kökkenmödding, eftersom jag alltid gör regelbundna rengöringar bakom spisen.

Inte en helt bekvämt att byta gasslang

Inte en helt bekvämt att byta gasslang

Det är dock endast vid slangbyte som vi tar bort den förhöjande stenhällen som spisen står på. Att få en spishöjd på 90 cm var nämligen omöjligt då vi gjorde vårt kök. Stenhällens 4 cm lyfter spisen till en ergonomiskt godtagbar höjd. Nu var det alltså dag att ta ut stenen för skurning. Dessutom skurades golvet och väggen bakom spisen med såpvatten. Det var som vanligt dessa rengöringsåtgärder som tog den mesta tiden. Nu är det bara tvättstugan som saknar en ny slang. Men det ordnar jag på några minuter.

Annars har jag idag börjat med markvården genom att klippa gräsytan i Parken. Till min besvikelse tröt all ork efter några ivriga minuter. Den långvariga förkylningen kräver uppenbarligen ytterligare ett par vilodagar.

Detta får faktiskt vänta några dagar till

Detta får faktiskt vänta några dagar till

Grannen Batistas markvård fortsatte dock som vanligt. Bandtraktorn med eftersläpande dubbelharv, arbetade sig bullrande fram över kullarna rakt söder om vårt Monte. Vanliga traktorer (obs flertal) har hört ut säd och gjort efterarbete. Nu gör de inte kullarna vackra för vår skull, utan det är nog ett led i att skapa frodigare betesmarker.

Om vi har tur så odlar de en sorts gula lupiner, som tycks vara ett eftertraktat bete. Det finns fantastiskt vackra lupinområden på vägen in till vår stad. Tänk om vi också får en sådan skönhetsupplevelse.

Nu väntar vi med spänning på vad komma skall

Nu väntar vi med spänning på vad komma skall på kullarna

Vi har haft en underbar söndag. Vindstilla med temperaturer närmare + 25 i skuggan. I går hade vi tät dimma hela förmiddagen. Men det är så. Dagarna växlar mellan högsommar och surhöst. Tur nog är högsommardagarna de som förekommer rikligast.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Lyxvärme

Vi har bott lite drygt 5 år i huset, men fortfarande håller vi på och förändrar vårt boende. Nu pratar vi inte om en ny spegel här och en fiffig hylla där. Dylika saker tillhör livets dekorationsavdelning, och upphör aldrig. Däremot, tycker vi, är en förändring av badrummets uppvärmning något ganska omvälvande.

Redan förra vintern märkte vi en ökat komfort i vårt badrumsliv. Då gick vi den kalla årstiden till mötes med ett tilläggsisolerat badrumstak. En viktig förändring som verkligen medförde positiva konsekvenser i hela huset. Men vi var inte riktigt nöjda. Med stigande ålder och minskande underhusfett är det naturligt att huttringskoefficienten ökar. Den ökningen förorsakar i sin tur en ökning av skärsår i mitt ansikte vid morgonrakningen. För det är just på morgnarna som vi har tyckt att tvagningsavdelningen inte har kunnat ställa upp med en adekvat värmenivå.

Inte precis vackert

Inte precis vackert

I morse sammanträdde Familjerådet framför badrummets bänkskåp. På skåpets stenskiva tronade en liten gaskamin. Inte så liten att den fick rum i Annas handväska, men nästan. Nu skulle vi tillsammans göra jungfrutändningen av den lilla manicken. Vi gick noga igenom instruktionen. Här valde vi den norska texten. Den svenska texten var nog någon form av google-översättning och var fullständigt obegriplig. Nu är det inte särskilt mycket rörliga delar på gaskaminer. Därför hade vi full tillförsikt inför startproceduren.

Jag öppnade kranen på gasflaskan, varpå Maskinistan genomförde den magiska gnistframkallningen. Med en lite puff tändes den blygsamma lågan och redan efter några sekunder spred sig sedan en förförisk värme mellan kakelväggarna. Den var inställd på 600 watt, vilket var den lägsta effekten. Därpå var det bara för mig att genomföra en huttringsfri morgonrakning.

Kaminen och den stora gasflaskan är självfallet ingen estetiskt tilltalande duo. Flaskan står på en isolerskiva för att skona klinkergolvet. Den är insvept i en plastduk, vilket på ett förunderligt sätt får den att se ut som en tvättkorg. Alltså ett föremål som hör hemma i de flesta hygienutrymmen. Själva kaminen ger badrumsskåpet en altarliknande look och slår an en sorts julstämning. Efter eldningssäsongen får de vila i uthuset under sommaren.

Det var bättre.

Det var bättre.

Nu kan vi gå de bistra busvädren till mötes med en stängd badrumsdörr. Badrummet kommer inte längre att stjäla så mycket värme från det övriga huset. Morgon och kväll, kanske 20-30 minuter per gång, kommer Lillan (där kom det naturliga namnet) att ge oss den så efterlängtade värmen!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Checknummer

Skattekampens stormande vågor har nu mer övergått i regelbundna dyningar. Varje morgon vräker Anna sig över datorn och loggar in på vår skattesida. Föregående dags tankeprocesser hos skattmasen, kan då avläsas i arbetet på vår nya självdeklaration. Ivrigt ropar Hustrun ut vad masen åstadkommit. Nja, ivrigast blir hon då hon tycker sig upptäcka något fel i hanteringen. Hon är familjens expert i detta ärende, så jag har svårt att plocka fram samma morgoniver som hon har.

Det blir mest att jag mumlar något ohörbart, medan jag väger upp morgonkaffet.

Men i morse var jag tvungen att göra ett uppehåll i mitt vägande. Kamreren hade nämligen upptäckt att skattekontoret beslutat betala tillbaka vår extraskatt. Jag var tvungen att gå och titta på den stackars datorskärmen, där ett upphetsat pekfinger dunkade. Och se! Där stod angivet vilket nummer det var på checken, som skulle färdas i ett kuvert till vår by. Att vi har ett skattekonto anmält är inget som kan påverka den väl inarbetade seden att skicka checkar till medborgarna.

Vill de skicka en check, så får de göra det. Här är vi storsinta. Huvudsaken är att vi får tillbaka pengarna.

Annars har vi piffat upp vårt hem genom att montera några av IKEA/AKI-inköpen. Vårt badrumsskåp som vi skaffade då huset var klart, var aldrig någon hit. Problemet var att det lokala utbudet var överdekorerat samt led av storhetsvansinne. De flesta skåpen på marknaden kunde svälja hela mitt verktygsinnehav. Därför nöjde vi oss med det blygsamma skåpet med delad spegel. Spegelhalvorna kunde inte riktigt fånga in hela mitt ädla ansikte, vilket skapade rakningsproblem.

Då vi var på IKEA förra veckan var planen att ge badrummet den nödvändiga ansiktslyftningen. Förtvivlade gick vi runt bland badrumsinredningarna och öppnade håglöst jättelika badrumsskåp. Det fanns några mindre modeller, men de hade för stort djup. Vi tröttnade på letandet och gav upp.

På resan hem stannade vi i Evora på byggvaruhuset AKI. Det var där som vi bestämde oss för att bara köpa en rejäl spegel i stället. Badrummets prylar får nämligen rum i bänkskåpet.

Alla i spegeln samtidigt. Dock med kläder.

Alla i spegeln samtidigt. Dock med kläder.

Den stora spegeln har den fördelen att den gör badrummet större. Nackdelen är nakenheten. Vår nakenhet alltså. Vi är i den åldern då speglar aldrig har något positivt att berätta. Men nu tvingas vi se på våra eländen. Det har redan gått så långt att vi tvekar att vara nakna i badrummet!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna