Skip to content

Golvad

Vid fyllda 67 har jag stora svårigheter att maskera årens framfart med min lekamen. Anna, som älskar mig blint, vägrar att se årens gnagande inverkan. Hon betonar i stället det som eventuellt kan framställa mig i en smickrande dager. Ord som ”Titta på den där hösäcken, han är säkert 10 år yngre än dig”, är kärlekens ord. Det har ingenting med sakernas rätta tillstånd att göra.

Den obarmhärtigaste måttstocken på min ålder är hur jag klarar av att lägga klinker i uthuset. Den uppgiften sållar agnarna från vettet, eller hur det nu var. Klinkerläggning är en uppgift för unga människor som fortfarande har sin rörlighet i behåll. För mig har arbetet bara varit en enda lång knävandring.

Snart inflyttningsklart, trots ömmande knä.

För några år sedan besökte vi Fatima som är Portugals stora religiösa vallfartsort. Där såg vi en gammal kvinna som gick på knäna över den stora öppna platsen upp mot helgedomen. Kvinnan hade bundit fast knäskydd runt benen, men trots det måste knägåendet bara varit en enda stor pina. Jag vet. Jag har varit där, fast mitt Fatima bara var uthusgolvet.

Men nu är det klart. I dag lade jag den sista darrande handen på golvsockeln. Onödigt i ett uthus, menade Hustrun. Men en sockel skyddar väggen mot den evigt återkommande golvrengöringen och hjälper till att hålla rummen fräscha.

Av byggnadsarbetet återstår nu bara fogningen av golven. Jag trodde att vi hade sådan fogmassa hemma. Visst hade vi det, men den var från 2011. Enligt texten på plastpåsen garanterades brukets kvalitet bara under ett år! Nu vet vi alla att fabrikanter sätter datum på härsan och tvärsan. Men 2 år för gammalt var väl ändå väl mycket? Var vi beredda att foga golven med något som senare kanske förvandlades till stoft? Nej, inte vi. Fogmassa kostar inte mycket. Därför åker vi in till Moura i morgon och köper ny massa samt kopplingar till vattendragningarna.

Att ha hus i Alentejo medför att jag måste vara murarbas, rörmokare och elektriker. Ni förstår att det kan ibland bli jobbigt för pensionären!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Rävspråk

Hon kom raskandes i går eftermiddag. Vi satt i husets skugga vid den östra gaveln. Pooldoppandet hade jagat hettan på flykten och vi satt bara och njöt av kvällningens svalka. Rävan lade sig ner, en dryg meter från våra fötter, samt hittade en skön ställning och tycktes somna. Våra röster bekom henne inte. Men om vi skrapade med fötterna, då öppnades ögonen i en gyllene strimma för att se vad som var på gång.

Stör inte

Rävan delade vår sköna seneftermiddag under en halv timme. Så reste hon sig upp. Sträckte på sig och gäspade stort. (Rävar har massor av sylvassa tänder. De påminner faktiskt om kattor, därvidlag!) Så gick hon upp på terrassen och fram till sin lokaltelefon (ventilgallret) och krafsade högljutt och uppmanande!

Sylvassa tänder

Helt uppenbart var Rävan hungrig, och då var krafsandet på gallret hennes sätt att säga det. Vi var mycket förvånade, eftersom vi trott att ventilkrafset var ett sätt att tala om för oss att hon hade kommit. Men i Rävans ordförråd betydde tydligen krafset bara att hon talade om för oss att hon ville ha mat. Alltså har vi och Rävan pratat förbi varandra under ett par år!

I morse väcktes vi av det irriterande ventilkrafset. Tidpunkten var inte ohyfsat tidig eftersom solen sken in i vårt sovrum. Då jag tittade ut på gårdsplanen såg jag först bara Tippen med sin vita svanstipp. Vi fylldes av glädje över att Rävan tydligen har lärt en av sina ungar hur man kallar på betjäningen.

Mor och dotter

Men då vi öppnade dörren ut mot terrassen, såg vi Rävans något rufsiga uppenbarelse. Vi måste faktiskt påstå att både Rävlingen och Tippen är mycket sötare än sin tilltufsade mamma! Det var alltså Rävan som hade ringt på room service!

Det är varmt nu, därför sover jag med öppen mun.

Vi slängde ut rikligt med hundfoder på planen framför terrassen. Tippen var lite skygg, men lockades uppenbarligen av mammans ivriga ätande. Vi får nog vänja oss vid att ha 3 rävar runt huset. Nu gäller det bara att inte få dem att tro att all mat ska komma från oss!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Värmeutdrivning

”Vi skulle aldrig klara av att leva i +30 under vecka efter vecka”, säger bekanta i Sverige. Vad de har svårt att förstå är att problemen börjar först vid +35. Därefter blir det allt tuffare upp över +40. Men hur gör vi då under sommaren för att inte begravas under självömkan?

Ni vet att vi har sol-el. Alltså det finns inga möjligheter att använda en effektslukande AC apparat. Därför är vår första försvarslinje mot värmen så enkel som att vi har vant oss. Dagstemperaturer upp till +30 bekommer oss inte. Låt oss därför betrakta slutstriden vid frontlinjen +35 och uppåt.

De riktigt varma perioderna kring +40, varar oftast högst 2-3 dagar. Det stora problemet är då oftast att även nätterna blir över +20. Svalkan kommer inte med natten. Luften är tjock av värme, ute och inne. Dagens solpiska har klämt upp huset till över +30. Då ska ni veta att det inte finns mycket ”ljuvligt” i värmen.

Då hjälper det att fukta kroppens framsida med Spruttan. Endast framsidan för annars går det inte att sitta ner framför fläkten. Under det att kläderna sakta torkar i fläktens starka vind, kyls kroppen ner och tillvaron blir behagligare. Nattliga dopp i poolen (med t-shirt på) med efterföljande sittning på terrassen i den tropiska natten, uppmuntras av Familjerådet.

Då hetvågen drar sig tillbaka, känns alla grader under +35 som lite hyiga för en stund. Nu gäller det för Anna att sätta fart på sin värmeutdrivning. De lagrade graderna i huset måste få hjälp att smita ut. Alla lådor och skåp öppnas och den innestängda hettan har möjlighet att ta sig ut. (Konstigt nog har vi aldrig behövt göra så någon sommar i Sverige.)

Ut med all lagrad värme som lagrats i köksskåpen

Det värsta med hettan är att det blir tråkigt att stanna inne i huset i sysslolöshet under dagarna. På eftermiddagen runt kl 15, har skuggan vid östra gaveln blivit stor nog för oss att sitta på. Även om det då fortfarande är nära + 40, så kan vi hela tiden doppa oss i poolen och sitta genomblöta i skuggan. Vi vill inte ha temperaturer över +35, men de ingår i vårt liv och vi tycker att de går att hantera.

Även sovrummet måste svalkas

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Butiksuppståndelse

Det sägs att de stora butikskedjorna regelbundet vaskar varusortimentet i sina butiker. Genom att flytta runt varorna på sina hyllor skapar de förvirrade kunder. En kund som går runt i butiken och letar efter sin favoritmjölk, förleds därmed också att göra spontaninköp. Och det är där som butikens vinstmarginal tycks ligga.

För några veckor sedan var jag en sådan förvirrad kund på vårt Intermarchè. De hade flyttat på råttgiftet vilket är en av våra stapelvaror jämfört med vin och bröd. Villrådigt sökte jag information hos personalen. Vårt Intermarchè har massvis av personal. Alla lika glada. Därför hittade jag ganska omgående en dam som villigt lotsade mig fram till råttgiftsavdelningens nya hemtrakter.

Nu ville hon veta vilket gift jag föredrog. (Ni ska veta att alla välsorterade portugisiska butiker, har en mängd alternativ att erbjuda då det gäller råttgift.) Vi har fastnat för en röd smetig variant som förvaras i portionskuddar. Men nu ville råttgiftsdamen att jag även skulle överväga att köpa de blåa, stjärnformade giftpastillerna.

Då jag stod och vägde de olika erbjudandena i mina händer, förklarade jag för giftmadammen att min hustru tyckte bäst om de röda kuddarna. Därmed exploderade hon i gälla skratt. Det var nästan så att jag blev lite generad. Den dagens tokigheter avslutades med att jag införskaffade både kuddar och stjärnor.

När min man inte förgiftar sin fru, målar han en uthusgavel.

Så i går var vi och storhandlade i samma butik. Där bland hyllorna möttes giftmånglerskan och jag. Glada hälsningar och en undran hur min Hustru mådde? ”Hon är död” svarade jag med djup basröst och allvarlig min! Vilket jag inte borde ha gjort. Ett högt skrik och gälla gapskratt. En av hennes arbetskollegor som stod nära, kom skyndandes. Jag, som insåg att jag kanske gått för långt i min skämtsamhet, sprang i väg för att hämta Anna. Nu gällde det att visa upp min Käresta för personalen innan de ringde till polisen.

Just i går lade vi ut de sista kuddarna. Sedan gäller det om mössen är lika glada i de blå stjärnorna!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Vattenrätt

En hetvåg har svallat över oss i dag. Den var väntad, så vi visste redan från början att dagen skulle gå i skuggsittningens tecken. Vi tycker inte ens att de hetaste dagarna är ett problem. Det är nätterna som tynger oss.

Rävstudie 1

Varje kväll börjar lovande med hårda vindar i samband med solnedgången. Då vi har konstaterat att temperaturen ute och inne ligger på samma nivå, öppnar vi alla fönster. Draget i huset skänker svalka samt virvlar runt med tidningar, tallriksunderlägg och allt övrigt med en vikt understigande 500 gr. Men denna blåsande lättnad går snabbt över i en sorts värme stiltje. Visserligen sjunker ute temperaturen raskt under natten. Men den stillastående luften är mycket motvillig att träda in i huset. Med fläktar tvingar vi fram en svalkande rotation på luftmassorna. Därför kan vi ha +22 i huset på morgonen. Vilket måste anses vara bra med tanke på att vi började med över +30 på kvällen.

Rävstudie 2

I kvällssolens sista strålar fick vi besök av Rävan. Efter att ha charmat oss under drygt 30 min, fick hon sin belöning i form av hundfoder. Lystet knaprade hon i sig de små knapparna, samt hoppade upp på poolsargen för att ta en slurk vatten. Tur nog hade vi kameran framme och lyckades fånga hennes utsökta stil vid baren.

Rävstudie 3

Vi frågar oss hur det egentligen är. Dricker Rävan ur vår pool, eller badar vi i hennes vattenskål?

Webbansvarig och bildredaktör är Anna