Ren energi

Det förfärligt vidriga vädret håller nu på att ge med sig. I dess släptåg ligger en tom vedbod och ekande gasflaskor. Det senare är ett tecken på att gasen börjar ta slut i flaskan. Men det är svårt att veta när den är tom. Visst skulle men kunna ruska på flaskan och känna hur det skvalpar där inne av den flytande butanen. Vi har lärt oss att inte ruska på gasflaskor om vi planerar att utnyttja gasen inom ca 2 timmar. Men strunt i rusket. Det ger ändå en urusel indikation på hur mycket bränntid du har kvar.

Vi vet hur mycket bränntid vi har kvar därför att vi har Anna. Hon har infört ett BT-schema i vår uppvärmningsmetodik. Varje gång vi använder gaskaminen Carmen antecknar vi när vi startar och när vi avslutar uppvärmningen. På så sätt vet vi hur mycket bränntimmar (BT) som har förbrukats. Denna kamrerartade syn på uppvärmningen har i dag signalerat att gasen nästan är slut. Enligt beräkningarna skall det bara vara kvar ca en 0,5 BT. Nu är inte våra beräkningar så där exakta på grammet. Det räcker att de talar om för oss att det är dags att vara beredd med nästa flaska.

Det är jag som ska se till att det kommer in en ny gasflaska i huset. En baggis tänker någon oförstående läsare. Självfallet är det allt annat än det. För innan en flaska kan tas in i huset måste den göras ren. Vi förvarar våra dem utomhus. Där står de i rök och damm. Där står de och får en mängd oönskade hyresgäster undertill. De är absolut inte rumsfäiga.

Jag börjar med att försiktigt luta behållaren mot mig så att bottenringen öppnas bort från mig. På så sätt kan alla ormar fly sin väg utan att behöva kräla över mina fötter. Därpå gör jag en ytlig koll för att se om det ligger någon skorpion där och trycker. Denna gång var det inget levande som ville fly sin kos. Det levande som var där var ca 30 st. sniglar som buntat ihop sig i en slemmig röra.

Nu har jag sannolikt något okänt att berätta för er. Sniglar pruttar! Och 30 sniglar som tillbringat några månader under en gasflaska, de har hunnit skapa en rejäl mängd otrevligheter. Jag lade ner flaskan på marken och skrapade bort sniglarna med ett armeringsjärn. De samlades upp i en hink och fördes bort för att avrättas. (Vi har nämligen förfärligt mycket sniglar runt huset.)

Begreppet förorenad energi får här en helt ny betydelse

Därpå grovsköljdes flaskan för att få bort pruttet. Sedan ställdes behållaren i en balja med såpvatten, varvid själva tvättningen kunde genomföras. Då allt var rent och snyggt ställdes tryckbehållaren i solen på en gummimatta för att torka. Efter en avsyning av Anna, kunde vi på kvällen bära in gasen och ställa den på en tidning bredvid Carmen. Butan är en ren energi, i alla fall hos oss!

Nu är vi säkrade mot en ny köldvåg.

Nu är vi säkrade mot en ny köldvåg.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Brödfrågan

Det började i morse just då min morgonkrispiga Anna stod och tillverkade dagens smörgåsar. Högljutt beklagade hon sig över antalet som hon hade framför sig. Visst, det var en hög på 8 st. vilket kan uppfattas som många. Men hon skulle, som vanligt, bara äta en av dem. Gnället gällde inte arbetsinsatsen utan att vårt bröd inte räcker till nu för tiden.

Det är nämligen så att i hennes drive att sätta lite rondör på min beniga kropp, brer hon varje morgon 3 mackor extra åt mig. De ska vara mitt mellanmål på för- och eftermiddagarna. Det är därför morgonhögen är så stor. Vanligtvis köper vi 3 stora bröd var 14:e dag i byn. Mellanmålet stör alltså brödförbrukningen.

Jag menade att det var väl bara att köpa ett bröd till varje gång. Nej så enkelt löstes inte problemet. Hustrun påpekade att vår kyl/frys Asta inte kunde svälja mer varor. Efter varje inköpsrunda är alltid Asta belagd till sista plats. Redan nu tvingas tydligen Inköpschefen att skära ner på grönsakerna, vilket skapar en viss salladstristess i slutet av varje period.

Det var i detta ögonblick som jag slant med tungan och sade det som fick Siffernissan att hoppa fram ur Anna. ”Vi får väl köpa ett större kylskåp” var de upphetsande orden. Under frukosten pratade hon ivrigt om våra olika handlingsalternativ. Jag bara hummade och nickade, eftersom jag hade 4 smörgåsar att tugga på.

Asta flyttade in i huset tillsammans med oss för snart 5 år sedan. Alltså en vitvara i den pigga medelåldern. Hon är snygg för sin ålder och utför förtjänstfullt sitt uppdrag. Ett alternativ vore därför att köpa till en liten frysbox, vilken i så fall måste stå i uthuset. Vilket blir väldigt varmt under somrarna. Ingen bra bostad för kylande apparatur alltså.

Asta, Annas skötebarn

Asta, Annas skötebarn

Hustrun kollade på nätet och började jämföra priser och elförbrukning. Små frysboxar var inte särskilt billiga, varför steget till ett större kyl/frys var mycket lockande. Men vad skulle vi då göra med trotjänarinnan? Intensiteten i debatten ökade och förslagen föll likt regnet utanför på terrassen.

Det behövs en större frys.

Det behövs en större frys.

Anna hittade en maskin som skulle ge oss större frys och mindre kyl. Asta skulle flytta ut i förrådet och tjäna som sval och därvid kompensera den mindre kylen. Då skulle det inte ställas för stora krav på henne under sommaren. I svalen skulle vi kunna förvara grönsaker, potatis, lök och ägg. Frukostens idéer räckte under hela förmiddagen. Tänk vad min benighet kan ställa till med!

Kylskåpsberättelser:

Morgonritual

Vitvaror

Kylskåpets sång

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Podgorica

Utanför vårt lilla hus rasar vinden och sliter i allt löst. Regnkaskader kommer med ojämna mellanrum för att hålla blåsten sällskap. Ganska maffigt och dessutom uppseendeväckande fräckt, eftersom sommarmånaden maj är här. Floden Ardila har svällt upp till vinterns högsta nivå och landskapet har därmed fått ökad skönhet och dramatik.

Det blöta vädret fick naturligtvis Siffernissan Anna att börja leta statistik. Först vår egen, vilken vi tycker är mycket upphetsande. Vi började med regnmätningen november 2006 och tänker fortsätta tills vattnet tar slut. Siffrorna fick oss att inse att det regnar lika mycket i Portugal (PT) som i Sverige (SE).

Då vi kom ner till PT hade vi med oss känslan av ett förtorkat landskap huvudsakligen befolkat av gnuer och turister. Men värmen och torkan den finns bara här på sommaren. Och det är då turisterna skaffar sig vanföreställningen att det är torrt i PT.

Svullen Flod

Svullen Flod (utsikt från vår terrass)

Vi tycker bäst om soligt väder, men inser att regnet är en livsnödvändig, om än tråkig solsläckare. Därav följer att regnet ska komma med ös! De millimeter som behövs måste komma under så kort tid som möjligt. Det är endast då som vi kan få njuta av många soltimmar. Sålunda vaknade nyfikenheten på hur det egentligen var i relationen mellan regnmängder och solskensdagar.

Till vår lycka hittade Anna spännande statistik på Current Results. Medan vår egen nederbörd tvättade Frasse skinande ren, tillbringade vi en lång, och intressant, eftermiddag i Europas väder. Ni får göra era egna upptäckter, men en liten redogörelse kommer här om Bryssel vs Podgorica (Montenegro). Alla siffror är medeltal/år.

Bryssel: soltimmar 1.546, regndagar 199, mm 852
Podgorica: soltimmar 2.480, regndagar 101, mm 1.661

Eftersom vi är solälskare, skulle vi gärna bo i Podgorica även om det tydligen är ett av Europas blötaste ställen.

Vi får ofta mejl från personer som vill flytta ner till PT. De vill veta vad vi har för olika åsikter om landet och dess möjligheter. En punkt som vi alltid försöker understryka är att klimatet varierar mycket mellan PT:s olika delar. Västra kusten är t.ex. mycket nederbördsrik. Titta bara på Portos statistik.

Nå hur har vi haft det de sista regniga dagarna. Jo vi har varit nyttiga mellan regnskurarna. Grönytorna har blivit klippta och Brudkronorna har blivit bortrensade av mig och Ragge. Hela tiden har vi bevakat molnens framfart. Det har gällt att inte vara för långt från huset. Sedan i torsdags har det fallit 100 mm och vi fortsätter att räkna!

Ardila som bredast

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

God granne

Den gode grannen Thomas berättade att han tänkte åka till Evora för att bl.a. handla kylskåp. Då kunde vi inte låta bli att fråga om det var möjligt att han skulle göra en sväng till Aki, för då skulle vi vilja köpa en dörr till vedboden. Eftersom Thomas själv skulle till detta förträffliga byggvaruhus, så åkte han och jag till Evora i går.

Redan vid vår avfärd regnade det rejält. Men jag var laddad med paraply, stövlar och extra strumpor. Dessutom hade jag med mig en lista med alla plåtdetaljer som vi behöver till vårt vedbodsbygge. Kanske skulle Thomas tycka att det gick bra att köpa lite plåt också.

Thomas hittade inget kylskåp men han ville gärna besöka plåtvaruhuset. Med tindrande ögon beskådade han det välordnade metallutbudet som bredde ut sig över en yta motsvarande en fotbollsplan. Jag hittade omedelbart exakt den vita plåt som vi ville ha till vedbodens väggar, Så såg jag röd takplåt som var precis det vi letade efter. Thomas tyckte att vi även skulle slänga upp taket på släpvagnen.

Helt plötsligt hade jag alltså hittat all plåt som vi behövde till vedboden! Inget födelsedagsbarn kunde vara lyckligare än jag. Därpå gav vi oss iväg till Aki där jag köpte den eftertraktade plåtdörren. Nu blir vedbodens dörr vara lika som uthusets dörrar. Ordning och reda! Snyggt och prydligt!

Så började vi den 9 mil långa hemresan. Släpvagnen var full av mina varor. Thomas hade en liten hög i bilens bagagelucka. Regnet ökade medan vi närmade oss Vale das Eguas. Trots blötan bestämde vi oss för att lasta av mina varor. Vi borde inte ha gjort det, för då vi började bära plåten klev vi in i en biltvätt. Den ende som inte brydde sig om blötan, var glada Ragge. Han tyckte det var så kul att hjälpa till och bära plåt.

Här ligger plåten och väntar på att bli en vedbod. Det regnade så att Anna inte kunde gå ut och fota avlastningen.

Här ligger plåten och väntar på att bli en vedbod. Det regnade så att Anna inte kunde gå ut och fota avlastningen.

Jag var så blöt att jag måste lämna alla mina kläder ute på Markisen. Ragge vägrade, på det bestämdaste, att klä av sig. Dock gick han med på att bli avtorkad. Regnet fortsatte att piska ner hela eftermiddagen och kvällen. Nu i morse avläste jag 39 mm nederbörd! Och det är bara början på den regnperiod som är på väg över oss. Kulmen kommer tydligen på söndag. Ett helt osannolikt väder för att vara i maj. Det är skönt att vårt hus ligger på en hög kulle!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Tokprognos

Vi var och storhandla i dag. Därför hade jag inte tid att gå och hämta VED förrän vid 14 tiden. Promenaden till vedboden skedde i + 29,5 (skugga). Där solen lekte barbecue vågar jag inte ens gissa på gradantalet. Då frågar sig en vän av ordningen varför jag tokar mig med vedhämtning mitt under solens högtidsstund. Ja, jag ska säga dig, kära vän av ordningen, att jag är lika förvirrad som du.

Nu blommar olivträden och då ska det inte regna. Inte bra för kommande skörd.

Nu blommar olivträden och då ska det inte regna. Inte bra för kommande skörd.

Under några dagar har alla vädersajter visat att Portugal kommer att dränkas i kopiösa mängder vatten. Dessutom är temperaturerna på väg att ramla ner i en djup källare. Det händer regelbundet att ovädersfenomen dyker upp på sajterna. Men medan dagen för ovädret kommer närmare, brukar hotet blekna likt valnattens vallöften. Därför bryr vi oss inte om då de dyker upp en massa blåa staplar (= regn) ungefär 10 dagar bort.

Nu har dessa blåa hotelser kommit allt närmare. Dessutom har det hela tiden fyllts på med de mest fasansfulla blåa hotelser. Vi står alltså i dag i början på syndafallet. Den vecka som ligger framför oss ska, enligt prognosmakarna, bli något som vi aldrig upplevt under våra år i sommartorkans land.

Eftersom Hustrun och jag är mycket skeptiska av oss, vägrar vi fortfarande att tro på på det som komma skall. Men vår oförmåga att tro, hindrar oss inte att göra de nödvändiga förberedelserna. Vår beredskap har en kortsiktig del. Där ingår bl.a. att alltid se till att Ragge har varit på toaletten. Därför får hundstackarn stå ut med att tvingas ut på regelbundna vädringssvängar. Han vill annars helst vara inne i husets svalka och har ringa förståelse för våra belägringsförberedelser.

Den långsiktiga beredskapen har vi tillgodosett genom dagens inköpsrunda. Vi kan utan skam citera Per-Albin Hansson, som påstod att”vår beredskap är god” medan världskriget flammade runt hemlandet.

Vi var också in till stadens största byggnadsmaterielföretag i dag. O vad vi önskar att vi skulle kunna skriva ”byggvaruhus”, men dylika förlustelser finnar vi bara i de fjärran provinshuvudstäderna. Vårt ärende gällde plåten till vedbodens väggar och tak. Anna hade naturligtvis via nätet gått igenom utbudet hos alla plåtgrossister. Svårbegripliga kataloger med oöversättningsbara benämningar. Men hon fick ändå fram att vad vi ville ha, det fanns där ute.

Med Hustruns research i ryggen gick jag alltså in i ovan nämnda butik. De kollade hos en leverantör vad den hade att erbjuda. Där kunde vi få ett tak, men inga väggar. Ett ögonblick tänkte jag börja brottas med den otroligt vänlige chefen. Men vi hade glömt papperet med alla specifikationer hemma. Det var bara att lämna walkover, för att kunna kämpa en annan dag. Dock bultade en stor fråga i mitt inre. Varför kollade inte chefen med flera olika leverantörer, innan han beklagande slog ut med sina armar. Vi är i en ständig läroprocess i detta land!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna