Värmestriden

Under de 6,5 år som vi bodde i husvagnen Tjosan, var somrarnas återkommande hetvågor, den tyngsta utmaningen. Värmen gjorde att det inte gick att vila i Tjosan under hela dagen. Ofta satt vi utomhus ända tills mörkret och insekterna drev oss in i ugnsvärmen.

Det är svårt att mota hettan utan riklig tillgång på el. Och vår elförbrukning måste bygga på låga effekter, så där har vi inget vapen att slåss med. Utomhus är självfallet poolen den största lindringen. Därtill kommer Spruttan som gör att vi alltid kan hålla kläder och halmhattar svalkande fuktiga.

Även de hetaste dagar börjar oftast med en sjön morgonsvalka. Det är då som vi öppnar glasdörrarna till terrassen och låter den stora fläkten vräka in morgonluften i huset, Fläkten står i morgonskuggan på terrassen med en termometer bredvid sig. Så länge som temperaturen där ute hos fläkten är lägre än inomhus, får den stå och jobba. Vi håller naturligtvis ett vakande öga på siffrorna. Fläkterande upphör då det är mindre än en grads skillnad. Ofta kan fläkten kämpa från 05:30 till 9-tiden. Men sedan sluter vi till alla husets öppningar åt öster och söder.

Här jobbar fläkten mot högtryck

Här jobbar fläkten mot högtryck

Arbetet och sysslorna kan börja ungefär samtidigt som huset bommas igen. Jag är utomhus fram till den efterlängtade lunchen vid 14-tiden. Då är byggplatsen helt utan skugga och hettan börjar bli besvärande. Lunchen innebär att arbetsdagen är slut. Hettan sänker sig över Alentejo och brukar kulminera vid 16-tiden.

Under dagens lopp stiger graderna i huset i takt med hettan utanför. I skuggan där ute dallrar 37 grader medan vi inomhus, inledningsvis, kan fröjdas åt upp mot 10 grader lägre. Men värmen kryper in i huset. Medan fläkten surrar i salen inbillar vi oss höra hur 10-delarna tickar uppåt på termometrarna. I detta läge gäller det bara att uthärda.

Solen börjar slicka horisonten och vi börjar glänta på gardinerna och speja efter kvällslindringen. Men ibland, som i söndags, dröjer undsättningen. Då var det 30,3 kl 22! Då stängde vi in oss i sovrummet, som är husets svalaste utrymme med bara +25. Jag klev sedan upp mitt i natten och öppnade husets alla fönster i ett försök att få in lite lindring.

Hetvågorna är en kamp som vi måste genomföra flera gånger varje sommar. Det är priset vi betalar för att få njuta av klimatet resten av året!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Konstruktionslust

Arbete är ett fantastiskt botemedel mot sorgsna tankar. Jag märkte det i dag då jag började med att sammanfoga vedbodens järnskelett. Bodbygget har innan bara bestått av att gräva 9 gropar i berg eller stenhård jord samt att fylla groparna med betong och en rakt stående järnbalk.

Då jag grävde groparna gjorde jag en snabb utsättning var de borde ligga. Eftersom de skulle ha en sida på 40 cm, tyckte jag att noggrannhet i detta moment var att kasta svettpärlor till svinen. Detta käcka synsätt framkallade senare färska pannpärlor, då jag tvingades gräva om en del hål. Efter den första transpirationsomgången, tänkte jag mer systematiskt igenom konstruktionens förutsättningar. Det tänket framkallade nya hålplaceringar. Ja, ja! Så blir det då man skapar under byggets gång.

Mekanoarbete

Mekanoarbete

Men i dag kunde jag alltså börja med det riktiga mekanoarbetet. Det var ett stabilitetskrav att ha tvärstag till de 2 fria ytterhörnen. Första staget skapades med stor inspiration och fick därför precisa urtag, Det medförde att staget passade i hörnet med urmakarmässig perfektion. Snyggt men tidsödande. Och vem tusan bryr sig om tvärstag på insidan av vedbodväggen. De kommer inte att locka fler besökare till vårt Monte, eftersom de under större delen av året kommer att döljas av ved.

Sålunda smällde jag upp nästa stag på ett litet nafs. Medgives att det inte fick några kärleksfulla blickar från Anna. Men lika stabilt som förstlingen blev det.

Ett vackert och ett mindre vackert tvärstag

Ett vackert och ett mindre vackert tvärstag

Dagen avslutades med att jag bevattnade det höga torra gräset vid byggplatsen. Inte ett utslag av odlarmöda. Det var bara fråga om brandsäkerhet inför de sista gnistsprutande balkavkapningarna. Vi är nämligen synnerligen rädda för elden, om den inte sprakar i Sonja.

En gigantisk fröställning. Blomma okänd.

En gigantisk fröställning. Blomma okänd.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Utan Ragge

Häromdagen tog vi det svåra beslutet att låta avliva Ragge! Trots att det beslutet framkallade ångest och tårar, så visste vi att det inte fanns något alternativ för oss.

Huvudskälet var naturligtvis den förändring av personligheten som Ragge genomgick de sista månaderna. Vi ville inte riktigt se utvecklingen innan det första aggressionsutbrottet kom. Den gången låg han vid våra fötter vid soffan en kväll. Plötsligt lade han öronen bakåt, stirrade på oss samt började morra med djup och kraftfull stämma. Av vilken anledning? För oss fullständigt obegripligt!

Då började vi tala om Ragges beteende. Vi kunde tillsammans måla upp en bild av en hund som alltmer motsatte sig vad vi ville. Men vi krävde inte mycket av honom. Han levde ett fritt liv på våra marker och behövde aldrig vara ensam. Det första riktigt stora utbrott kom då Anna skulle borsta hans päls. Konstigt nog riktade han sin ursinniga vrede mot mig som stod i dörröppningen och inte hade med det hela att göra.

Från den dagen började vi undersöka möjligheterna att överlåta Ragges fortsatta liv till någon annan. Någon som kanske skulle kunna hantera honom bättre. Men eftersom vi hela tiden berättade för de som vi frågade, att han visat aggressivitet, ville de inte ta över honom. Vår rara veterinär hjälpte oss i sökandet. Men inte ens ett hem för övergivna hundar ville ta emot honom. Anledningen var personalens säkerhet!

Så en morgon drack vi frukostkaffe utomhus. Anna välte sin kopp och dränkte mina smörgåsar med sitt kaffe. Det blev lite tumult och jag skyndade in till köket för att hämta hushållspapper. Då jag kom ut blev jag konfronterad av en rasande Ragge som visade alla huggtänderna och gjorde allt utom att hugga mig! Jag och Anna blev verkligen rädda! Hur kunde han bli så ursinnig i samband med en händelse som inte hade med honom att göra? Vad kunde det vara som triggade hans aggressiva utfall? Tröskeln mellan lugn och rasande konfrontation var förfärande låg.

Här stod vi alltså med en hund som skrämde och hotade oss. En hund som ingen annan ville ta hand om. För oss fanns då bara den smärtsamma utvägen att avliva honom. Veterinären var mycket tveksam över att en kastrering skulle lindra Ragges beteende. I stället menade hon att många på landsbygden med avsikt avlade fram så aggressiva hundar som möjligt. De ska stå fastbundna utanför något hus under sina liv och skälla på allt som passerar. Dessutom kunde vi inte veta vad Ragge varit med om innan han kom till oss.

Visst finner vi tröst i de orden, men sörjer gör vi!

Annas klarhet

Vedbodsbygget går vidare med stormsteg varje förmiddag. Varför denna begränsade arbetsinsats, frågar sig säkert någon oinvigd svensk. Jag ska säga dig, käre landsman, att sommarhettan i PT är inget att leka med efter lunchen. Nu måste jag understryka att arbetstiden hade varit lika lång/kort under vinterförhållanden. Det beror på att jag endast har 5 st. tvingar att använda under gjutandet. De behövs alla till varje arbetsmoment.

Tvingarnas uppgift är att fixera järnbalken som ska gjutas fast i marken. Det är nu ytterst viktigt att alla balkar hamnar i liv med den övriga stommen. Krokigheter kan inte accepteras under detta bygge. Det passar mig utmärkt att göra 1 gjutning per dag. Uppmätning av balken med efterföljande kapning tar sin tid. Det finns liksom inte utrymme för några misstag. Alla balkar görs rejält längre än vad som är nödvändigt i den färdiga konstruktionen. Allt enligt mottot: Allt kan kapas ner, men inget kan läggas till!

Tvingande gjutning

Tvingande gjutning

Ragge tycker inte om mitt arbete med vinkelslipen. Det bullret får honom att gå till andra sidan huset. Jag har försökt att sätta på honom hörselskydd, men det blev ingen succé. Annars följer han mitt slit i sommarvärmen från sin favoritplats under Frasse.

Ni vet att min kära Hustru under en längre tid har kämpat med poolvattnets grumliga obändighet. Förra veckan bytte vi ungefär halva vattenmängden i poolen. Innan vi åkte till Vingården vid Silverkusten, chockklorerade Anna vattnet samt hällde i max med flockningsmedel (får lösa partiklar att samlas i dammtussliknande högar som kan sugas upp). Då vi gav oss iväg på vår resa var poolvattnet synnerligen oaptitligt. Jag hade svårt att tro att vi någonsin mer skulle vilja bada.

Poolvattnets sörja dämpade min glädje över vår lilla resa. Det var först då jag höll på att backa in Frasse i en elstolpe som jag insåg att vattenfrågan bara var en bagatell jämfört med en demolerad bil. Vid hemkomsten störtade Anna ut ur Frasse och sprang till poolen. Hennes glädjerop ekade länge över dalarna. Vattnet var skimrande klart. Visserligen låg det drivor av utfällningar på botten. Men det var bara en praktisk sak, som skulle åtgärdas med sedvanlig bottenstädning.

Därför har vi i dag på midsommarafton (Försök inte bråka om rätt dag. I morgon är sommarsolståndet och då är det midsommarafton i dag! Slutsnackat!) kunnat njuta av ett flertal uppfriskande bad i gnistrande klart vatten. Min Anna, hon vet hon hur man ska sköta poolen!

Från klarhet till klarhet

Från klarhet till klarhet

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Varvtalsregulator

Vi tycker att alla fläktar är för bullriga att ha i sovrummet, Här i PT är fläktvärldens största försäljningsargument hur mycket luft som maskinen kan vifta runt. Att det ska ske tyst och rofyllt, efterfrågar tydligen bara vi. Just nu äger vi 3 fläktar i olika storlekar, och det är den i mitten som är tystast. Dock inte tillräckligt. Men med en varvtalsregulator har man möjlighet att minska snurrandet till den behagliga sovahastigheten.

Nu skulle vi köpa en sådan mackapär då vi var på Åse och Lasses Vingård. Lasse kände till en elbutik som hade det mesta på strömfronten. Vi åkte dit och därmed inleddes ett skådespel i 4 akter. Vad den eftersökta apparaten hette på portugisiska, hade vi ingen aning om. Men det är just det som skapar det rätta shoppingnöjet. Jag älskar nämligen att leka charader och nu låg hela staden Caldas da Rainha för mina fötter.

När man är på resande fot gäller det att välja rastställe med den rätta atmosfären

När man är på resande fot gäller det att välja rastställe med atmosfär

Då det blev min tur inledde jag med den förlösande frasen att jag pratade så dålig portugisiska. Dessa ord får alltid alla portugiser att öppna sina hjärtan. Därpå berättade jag sagan om fläkten som behövde en pillemoj som skulle kunna sänka/öka dess hastighet genom att man vred på en liten ratt. I ögonvrån såg jag att jag hade hela butiken i min hand! Alla lyssnade och undrade vad det var jag ville ha. Tur nog kunde butiken inte hjälpa mig utan äventyret kunde fortsätta. Med en konstnärlig karta i handen dansade jag ut till familjen som väntade i Frasse.

Men mycket god bifana hade de

Men mycket god bifana hade de

Så följde en resa genom staden med besök på 3 olika elfirmor. Frasse fick leta sig igenom den gamla stadens smala gator där vackra hus höll på att leda mig på avvägar. Butiker avverkades där hjälpsam personal bekymrat skakade på sina huvuden. Men de visste alla en annat ställe som kanske kunde hjälpa mig. Vägbeskrivningar ritades med skakiga händer och skrattande personal vinkade av mig då jag åter slängde mig ut i det vibrerande stadslivet.

Den som söker han finner! Så även jag. Den 4:e butiken kunde erbjuda mig en varvtalsregulator för 50,85 €, Anna hade naturligtvis kollat på det svenska utbudet. Och det priset låg mellan Jula och Claes Ohlson, varför jag slog till!

Det är alltid lika roligt att slänga sig ut i den portugisiska vardagen. Människor är så vänliga och hjälpsamma. Dessutom är de mycket bra på charader!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna