Bevattningshål

Min Hustru Anna är den som har familjens gröna fingrar. Nu är inte hennes odlarmöda så där särskilt framgångsrik. Dock har hon stora förväntningar på detta års skörd av pepparrot. Med tanke på hennes erfarenheter inom odlingsområdet, hade jag inte svårt att be henne vattna hålen till vedbodgrunden.

Vad då vattna hålen, frågar sig säkert någon med begränsade erfarenheter av Portugal. Här håller jag med om att det är svårt att förstå. Då vi sätter spaden i jorden i Hjältarnas land, arbetar vi alltid med ett fuktigt element. Allt är grön i SE under sommaren. Jorden är mjuk och hanterbar. SÅ ICKE HÄR! Vi hade ett syndafall för bara en vecka sedan. Det var då. Nu råder redan sommartorkan. Då blir jorden hård, vresig och osamarbetsvillig. Vi vet det. Därför gäller det att arbeta i jorden med framförhållning.

Grundarbetet med den kommande vedboden är inne i sin slutfas. Järnbalkarna skall gjutas i hål ca 40 x 40 x 40. Jag har arbetat några dager med spett och spade för att skapa denna grundsättning. Men torkan har kommit galopperande över kullarna och den tidigare så lättarbetade jorden har blivit cementhård. Det är alltså här som min Käresta har klivit in. Jag har gjort några fördjupningar i marken. Hon har fyllt dem med vatten. Dagen därpå är jorden hanterbart mjuk och jag kan arbeta mig ner någon decimeter. Så gräver vi oss ner i en sorts växelsång. Annas bevattning är alltså en nödvändig, om ej tillräcklig, förutsättning för att hålen ska växa.

Typisk exempel på växelsångsbevattning

Typisk exempel på växelsångsbevattning

Annars har vi nu avlägsnat gravstenen vid östra gaveln. Den restest för att skydda altanens stenar mot oförsiktiga fordon. Skyddet fungerade bra, men gnagde oroligt i våra sinnen. Glade Ragge springer alltid i stora hopp runt denna plats. Tänk om han skulle glömma sig och på något sätt hamna på den tandiga stenen.

Vad gör du?

Vad gör du?

Ni vet hur det är. Så fort en sådan tanke fastnar i våra sinnen, då är det kört. För tänk om det skulle hända en olycka. Då skulle vi aldrig kunna förlåta oss själva. Därför har vi införskaffat en lerkruka för att sätta på altanens hörnsten. Ragge tycktes inte ha några åsikter om altanens förändring. Vi däremot är mycket nöjda med krukans ankomst. För det är så att Ragge har blivit mycket viktig i vårt liv!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Pyjamasparty

Vi som har hundar, upplever livet i olika hundutvecklingsstadier. Hur en dag blir beror alltmer på hur Hunden har betett sig. Här finns en viss likhet med småbarnsföräldrar. Men de har det mycket enklare, eftersom de i alla fall pratar samma språk. Att de yngre deltagarna inte bryr sig, det är en helt annan sak.

Vi åkte ner till Portimao i går för att hälsa på Birgit. Nu borde vi ha varit nere hos henne då hon fyllde 75 år. Men då vågade vi inte ge oss ut i stora världen, därför att vi hade blivit med Ragge. Nu var det emellertid dags! Vi visste att hos Birgit väntade, förutom massor av god mat och dryck, en tik Tara på 12 år och en rescuedog Biscuit i yngre medelåldern. Dessutom förväntades 2 inbjudna norskor deltaga vid söndagens evenemang. Alltså var manegen inte krattad då Ragge vacklade ut ur Frasse efter den omskakande 25 mila resan. Anna och jag var mycket spända inför hur Lurvet skulle klara sin den av det sociala samspelet.

Den gamla tiken Tara morrade och visade tänderna. Ragge morrade tillbaka och stötte till Tanten med sin nos. Därvid tystnade Värdinnan och drog sig tillbaka ner mot poolen. Birgit och Ragge fann varandra omedelbart. Tvillingsjälar med ett gemensamt intresse runt spisens läckerheter! Biscuit morrade och höll ett avstånd till oss alla. En jobbig uppväxt sätter sina spår inte bara hos Sigge Freud.

Så anslöt sig norskorna Birgit och Britt till förlustelserna. Nu var det alltså 3 norska damer och alla hette något på B. Ragge struntade i namnfrågan och gick i stället till närkontakt med kölgrannarna. Under den långa lunchen tyckte jag att det var skönt att ha Ragge som manligt sällskap runt det kvinnodominerade grillbordet. Det var knappt att jag fick i mig någon mat, eftersom damerna ansåg att det var jag som skulle fylla på deras glas. Ni ska veta att vin är så dyrt i Norge att de stackars invånarna åker till SE (!) och köper olagliga kvantiteter, Tydligen får de 4-5 svenska vinflaskor mot en norsk! Stackars människor.

Anna och Ragge i Gästvåningsens frukostrum

Anna och Ragge i Gästvåningens frukostrum

Medan solen sjönk i väster, började Ragge och Biscuit att inbjuda varandra till lek. Det blev aldrig någon riktig fart i leken, men de visade i alla fall på en allvarligt menad samarbetsanda. Under hela vistelsen hos Birgit visade Ragge ett mycket starkt kontaktbehov med Anna och mig. Ständigt kollade han var vi var. Bara en antydan från oss att vi ville att han skulle komma, fick honom att omedelbart störta fram för kel och smek.

På natten sov Ragge på sin dyna som vi medtagit från Alentejo. Han sov tungt och utmattad på golvet mellan våra sängar! Vi är mycket glada över Gullgubbens beteende under festligheterna!

Knäar

Vi kom hem från vår utmanande resa vid 17-tiden! För första gången reste Ragge sig upp i baksätet då vi körde den sista biten hem. Han kände alltså igen vägen och förstod att snart var pinan över. Vi tycker att Gårdvaren har skött sig alldeles utmärkt under alla affärsbesök och solvarma bilmil. Visserligen morrade han regelbundet åt alla fotgängare som kom i vår närhet. Detta ser vi som ett hälsosamt tecken på en närvarande bevakningskänsla. Resan måste dock ha varit stressande för honom, eftersom han varken drack vatten eller åt mat under hela tiden. Inte ens då vi skar upp den delikata bifanan och gav honom några utvalda godbitar, ville han äta. Jag tvingades faktiskt äta upp det mesta på hans tallrik. Lunchen gick på 8:50 € för 3 bifana och 2 öl. Som hittat!

Ragges första restaurangbesök någonsin.

Ragges första restaurangbesök någonsin.

Vid de olika varuhusen gjorde vi en inköpsuppdelning. Punkterna på vår digra inköpslista var liksom Annas/JG:s. Det medför att endast den tänkte användaren är licensierad inköpare av de berörda varorna. Oftast började vi med Annas artiklar. Hon försvann in i köptemplen medan jag och Ragge sökte upp en skuggig plats till min väntstol. Medan Hustrun härjade inne bland gyttret beskådade Ragge och jag folklivet utanför butiken. Mycket underhållande för oss åskådare.

Här är det Anna och Ragge som studerar folklivet.

Här är det Anna och Ragge som studerar folklivet.

På plåtvaruhuset Chagas gick jag omedelbart på en nit. Där hade jag tänkt mig att införskaffa plåtskruv i olika längder och med olika färger på skallarna. Färger fanns det inga att välja mellan. Allt var galvat. Det gick bättre med längderna om jag ville köpa paket med 250 st. Vilket jag tyckte var omöjligt då behovet var under 100 st. Men jag förstår Chagas som är en grossist. Det var dock ett trevligt besök på den butiken eftersom försäljaren en gång för 30 år sedan bott i vår by Povoa.

På de andra inköpsställena gick vår arbetsuppdelning som på räls. Då Hustrun kom ut från affären började hon med att förklara var hon hade lämnat kundvagnen. Därpå gick vi igenom vad som återstod på inköpslistan och som jag skulle införskaffa. Årets första värmevåg sänkte sig under dagen över staden Evora. Åter uppmärksammade vi att Frasses AC verkade lite fesig. Beslutet är nu tagit att han skall in på verkstad för en genomgång. Vi människor klarar oss alltid med korsdrag men Ragge behöver en kraftfull AC för att kunna trivas i baksätet.

Stolresa

I morgon ska vi åka iväg till staden Evora, en resa på ca 18 mil ToR. Där har ni en nackdel med att bo i glesbygden. Planerar vi att besöka 5-6 olika varuhus/byggmarknader, då måste vi åka långt. Nu går större delen av resan genom ett mycket vackert böljande landskap. Vi kommer att få njuta av Alquevadammens stora vattenyta. På avstånd ser vattnet riktigt blått och lockande ut. Vingårdar, olivodlingar och borgar kommer att göra allt för att ge den där riktiga utflyktslystern till vår resa.

Frasse har fått en fiffigt upphängd solgardin vid Ragges plats. Gardinen skapar skugga utan att hindra honom från att njuta av de förtjusande vyerna. Han kan nämligen redan själv lyfta undan gardinen med nosen då han känner sig uttittslysten. Självfallet kommer vi att ha med oss en liten matsäck, dock tänker vi oss en smaskig bifana på uteserveringen på vårt stamställe i staden.

Sommaren har nu kommit insmygandes i vår värld. Det kommer att medföra att Frasse kan bli ganska varm då han står parkerad utanför köptemplen. En del av dem saknar nämligen skuggade kundparkeringar. Då måste en av oss stanna på parkeringen med Ragge. Som ni säkert förväntar er har vi noga förberett för parkeringsväntningen. Vi tar nämligen med oss en hopfällbar strandstol. Den som blir kvar ute på parkeringen får söka upp något träd för skugga och benlyftning. Det nyinköpta takräcket ska få uppleva sin jungfrufärd. Inte monterat, men beredd att tjänstgöra om behov uppstår.

AKI Evora

Tar nog några år innan de här träden ger skugga på denna glödheta parkering.

Utflykten har förberetts genom diverse telefonsamtal. Vi har ringt till bybageriet och beställt 4 st. stora violas. Bagerskan blev något förvirrad övar beställningen, eftersom vi vanligtvis alltid bara bokar 3 bröd. Men så är hon inte insatt i min kamp mot benskramlandet. Ett annat samtal gällde leverantören av våra glaspartier. Vi ville vara säkra på att de skulle ha våra hjul hemma. Lite problem där, men kommer vi efter lunchen så hoppas de ha våra varor hemma.

Dessutom ringde Vitor från Continente och meddelade att vår poolstädsutrustning väntade på oss. Det passar oss utmärkt att köpa den i morgon, eftersom butiken via SMS annonserat att alla våra inköp hos dem i morgon renderar 10 % rabatt! Det ni!

Vi har under eftermiddagen förberett Frasse inför resan. Något som Ragge naturligtvis har observerat. Han tycker inte om att åka bil. Men ändå värre är att Frasse lämnar gården utan att Gårdvaren är med. Det kommer att bli en ansträngande dag för oss alla i morgon. Men vi har en stol med oss!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Städutrustning

Min späda Hustru hade naturligtvis hittat det på nätet. Varuhuset Continente i grannstaden 4 mil bort, annonserade om en städutrustning just till vår poolsort. Vår egen utrustning var, efter 4 säsongers användning, i behov av vård på IVA. Därför gav vi oss iväg med frejdiga sinnen för att inköpa det eftertraktade. Anna hade naturligtvis skrivit ut butikens lockande löften.

Butikens informationsdisk var betjänad av ett barnbarnsbarn till mig! Den stackars tösen läste Annas utskrift samt slog några håglösa tangentnedslag på sin dator. Därpå greppade hon telefonen och frågade efter Vitor. (Ja man heter så i Portugal om det svenska namnet är Viktor!) Den ynglingen kunde inte ha varit mer än ett barnbarn, varför han troligtvis var köpcentrets äldste tjänstvarande.

Vitor bläddrade i poolavdelningens innehållsförteckning, men hittade ingenting. Då störtade han iväg till sitt kontor och lade en beställning år oss. Vitor kom stolt tillbaka och visade en kopia på beställningen. Allt var alltså på gång. Under hans frånvaro hade jag dristat mig att själv bläddra i ovan nämnda innehållsförteckning. Eftersom jag är bläddervan hittade jag naturligtvis städutrustningen. Så när Vitor kom med sin beställning, visade jag honom att vår vara fanns med i butikens utbud. Vitors blick följde mitt pekfinger och såg varans artikelnummer. Han jämförde med sin beställning, och se, samma siffror! Vi jublade samt skakade hand. Nu skulle säkert en beställning gå fram.

Därpå åkte vi till LIDL för att fylla på vårt förråd av Järnskrot. Medan jag fyllde kundvagnen med den eftertraktade drycken, försvann Anna till avdelningen med allt från kuddar till kapklingor. Hon återkom ganska omgående med glittrande ögon och upphetsningens rosor på kinderna. Jag förstod genast att hon upptäckt något åtråvärt som jag omedelbart borde inköpa.

Flämtande berättade hon att de hade takräcke till Frasse för 12 €! Ett fantastiskt pris, men jag är bränd av tidigare inköp på denna affär. Det mesta brukar gå sönder på vägen hem från butiken. Därför är ett lågt pris ingen köpsignal utan mer än sopsignal. Motvilligt lämnade jag min välstaplade kundvagn och sökte upp takräcket. Visst hade vi behövt ett takräcke några gånger de senaste åren. Och inte kunde jag utsläcka Hustruns förväntan då eländet var så billigt.

Det blir nog bra det här.

Det blir nog bra det här.

Då vi lastade i varorna i Frasse gick Anna igenom vårt kvitto. Hon bleknade! Underläppen darrade och med sprucken stämma berättade hon att räcket hade kostat drygt 36 €. Jag återvände in i butiken och kollade på hyllan. Det låga priset 12 € gällde en sorts hyvelutrustning! Nu skulle Hustrun få en avhyvling! Men inte kunde jag göra det. I stället bestämde vi oss för att ta hem och prova dyrgripen. Och se! Den passade riktigt bra! Dessutom håller den nog för några transporter.

En Empusa räddad från drunkningsdöden i poolen

En Empusa räddad från drunkningsdöden i poolen

Empusa

Webbansvarig och bildredaktör är Anna