Lite körigt

Arbetsdagens bestyr var över och vi hade bänkat oss framför filmduken för att roas av en action komedi. Då såg vi något röra sig på terrassen framför ingången till Markisen. Det var skogsmården som var och hälsade på oss. Och vem är skogsmården undrar säkert någon nyfiken läsare. Jo, det ska ni veta. Vi har haft besök av ett mårddjur flera kvällar i rad. Det är alltså inte fråga om stora Nettan, utan något litet brunt med yvig svans. Då den har visat framsidan har vi kunnat beskåda en vackert vit bringa.

Mården kom alltså på besök igen i går kväll. Den länsade snabbt matplatserna och försvann ut i mörkret. En bit in i filmen dök Rävan upp. Vi kunde tydligt se hur besviken hon var över matbordens tomhet. Jag var därför tvingad att gå ut på terrassen för att fylla på. Mina visslingar lösgjorde en skugglik skepnad från mörkrets allomfattning. Kylan tvingade in mig i värmen, men pälshögen hade inget emot att dinera ensam på terrassen.

Så fick vi en lugn stund varvid vi kunde fnissa åt Mark Wahlberg. Då kom mården tillbaka och såg hungrig ut. Åter tvingades jag visslandes ut i kylan där skogsmården (martes martes) väntade. (Vi har nämligen hittat djuret på nätet.) Den höll sig undan medan jag fyllde på terrassens matbord, men så fort jag kom in i huset var den där och åt. Nu är mård och genett bytesdjur för rävar. Men Rävan kanske är för småvuxen för att kunna utgöra ett hot.

Annars har Anna varit flitig med att sy fast de värme/köldavvisande tygerna på gardinerna. Eftersom vi planerar att skaffa nya gardiner till hela huset, så blev sammanfogningen lite provisoriskt. Tyget har faktiskt en tydlig värmeavvisande förmåga. Men det har å andra sidan allt som stänger ute solskenet. Nu ska vi prova denna konstruktion under en längre tid. Vi tänker inköpa 2 längder till av tyget, om vi blir nöjda.

Här lyser flitens sol.

Här lyser flitens sol.

Världen är iklädd frost nu morgon efter morgon. Mycket vackert (ni slipper bild här), men kanske lite farligt för blomsterprakten. De första mandelblommorna har redan kommet. Deras skönhet räddar dem inte från köldens återverkningar. Hoppas att träden håller inne med den stora blomningen tills det har blivit lite mildare. Lavendeln har också dristat sig att utmana frosten. Den skönheten finns dock i så stora mängder att det inte skapar någon oro hos oss. Blomstertiden breder ut sig!

Gardinupphängning på hög nivå

Gardinupphängning på hög nivå

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Frostskydd

Det var pysande av självbelåtenhet som jag begravde vattenledningen in i huset med den sista skoveln jord. Nu ligger slangen där skyddad både mot sommarens hetta och mot de utlovade köldknäpparna. Varje rörläggare med självaktning i Hemlandet skulle skratta om han såg hur grunt ledningen ligger. Pratade man inte om ett tjäldjup på nästan 2 m i Hälsingland. Här ligger det max 1 dm jord över skyddsobjektet. Men det ska räcka och det med råge!

Ja, så var det färdig grävt

Ja, så var det klart med grävningen

Alla rören uppe vid cisternerna ligger nakna inför de hotande minusgraderna. Där har jag nu gjort det som alla trädgårdsälskare i Sverige gör inför ett frosthot i juni. Då täcker man sina rabattälsklingar med trasmattor eller tidningar. Jag har lagt ut ett gammalt solskydd, i 2 lager, över alla kopplingarna. Det räcker för att hindra markvärmen från att stråla ut i den kalla natthimlen. En sak kan jag vara säker på, det är att mössen kommer att flytta in. Därför måste jag ta bort täckningen varje morgon. Stökigt men nödvändigt!

Från solskydd till frostskydd

Från solskydd till frostskydd

Till min glädje hittade jag härom dagen en tegelstensbok i Tjosans eldningslager. Nära 1 000 numrerade sidor på bibeltunt papper. Ett perfekt underlag till mina braständningar. Visserligen har jag en packe reklamblad från vår Dia butik, men de är så värdelösa att jag behåller dem bara som reserv.

En "eldningsbibel"

En ”eldningsbibel”

Vi gör lite kraftfullare kvällsbrasor nu då nattgraderna snuddar på minus. Det beror inte på att huset behöver värme på kvällen. Då njuter vi fortfarande av dagens långa soluppvärmning. Nej, kvällsbrasan ska hålla natten på en angenäm nivå, så vi kan vakna till ett välkomnande hus.

Annars börjar jag få lite oro för kommande vinters ved. Vi har som vanligt fått tillstånd att beskära våra ekar. Licensen upphör den 31 mars och det är här som jag känner piskan vina över mina skuldror. Visst har vi fortfarande tid att ta den ved vi behöver. Problemet är att jag tycker att veden är så viktig. Det medför i sin tur att jag vill ha stora marginaler, både i volym och tid, för att ha sinnesro.

Skillnaden mellan rörnedgrävning och vedtagning ligger i arbetsglädjen. Visserligen bullrar motorsågen. Visserligen sticker och river den taggiga växtligheten i min flitiga kropp. Visserligen är det tungt att släpa veden till lämpliga uppsamlingsställen. Men det är ändå roligt att arbeta ute på markerna.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

DAGEN

Tro nu inte att jag skrivit fel i rubriken ovan! Nej, nej. Det här inlägget kommer att färgas av att det är DAGEN i dag. För 12 år sedan (13/1 2005) såg vi Vale das Eguas för första gången OCH bestämde oss för att köpa härligheten. Vi hade visserligen ett inbokat besök på en annan fastighet närmare Algarve, men vi kände ändå att vi kommit hem.

Jan och den dåvarande ägaren diskuterar gränserna

Vi lever en massa år som passerar oss förbi i obemärkthet. De är en i raden av en mängd anonyma datum. Men vissa händelser sitter som fastspikade i allas våra sinnen. Denna dag är just en sådan oförglömlig händelse.

Hur har vi då firat denna fantastiska högtid. Jo, vi började morgonen med att få en spektakulär föreställning på dimmfronten. Vi vet att vi kanske tjatar ur er med våra utsiktsbilder. Men vi kan aldrig själva bli mätta på vyernas slösande skönhetsrikedom. Nu satt vi inte och suckade över dimslöjornas dans hela förmiddagen. Vi hade en uppspikad agenda och tog därför raskt itu med att fösa ut julen.

Uttjatad dimmvy? Kanske men inte för oss.

Uttjatad dimmvy? Kanske men inte för oss.

Vid Tjugondag Knut skall allt pynt bort. Frustande av lycka kunde vi åter njuta av att inte ha en barrande gran, som skulle ut ur huset. Tänk så härligt att slippa alla dessa stickande nålar, som finns kvar minst en månad efter utslängandet. Nu kunde vi på några minuter ta ner julstjärnan och Sonjas krans. Den obefläckade julduken kunde vi enkelt vika ihop efter en uppfriskande skakning i den vassa vinden.

Därpå störtade jag ut för att åtgärda vädersajtens huttrande hotbild. Det ryktas nämligen om kommande köldnätter ned mot – 5. Ett allvarligt hot då man, som vi, har vattenledningar liggande i det fria. Här skyller jag på den stygga flunsan som försenat allt på byggfronten med minst 1 månad.

Det gällde nu att skydda slangarna från cisternerna ned till huset. Det som var kvar av förmiddagen efter julvräkningen, gick åt till att frostsäkra vattencentralen och slangen upp över slänten. Det är den viktigaste biten att få ner under mark, eftersom det inte går att lägga skyddande tegelpannor i den branta sluttningen.

Någorlunda stark, nästan, 70-åring.

Någorlunda stark, nästan, 70-åring.

Med för dagen nyvässad lavanka (spett) hackade jag mig ner i skifferlagren. Då jag stod där och spettade som snart 70-åring, tänkte jag på hur stark och uthållig jag var då jag var 60 år. Men gnällde jag inte då över hur uthållig jag var en gång vid 50! Ett typexempel på att vi människor skall låta bli att tänka på det som en gång var. Endast framtiden ligger framför oss. Och nu är jag starkare än jag någonsin kommer att bli. Med de visdomsorden i musklerna avslutade jag sluttningsslitet på förmiddagen! Det ni.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Paketresa

Glesbygdens varuutbud omfattar allt mellan tegel och cementsäckar. Söker vi någonting utanför dessa ramar, är vi hänvisade till att handla på nätet. Självfallet en baggis, eftersom vår Internetchef Anna fenomenalt behärskar den inköpsformen. Smolket i bägaren är det sista steget i ägandets lycka. Vi har problem med själva leveransen.

En bok från Amazon och "termogardiner" från moondream som ska hålla värmen ute på sommaren.

En bok från Amazon om logistik (!) och ”termogardiner” från moondream som ska hjälpa till att hålla värmen ute på sommaren.

Internet kräver att vi uppfyller alla parametrar. Vi måste noga ange vår adress, vilket är postkontoret i byn. Och den inrättningen stänger för dagen vid lunch, vilket inte är bra ur leveranssynpunkt. De kommer nämligen alltid ganska sent på eftermiddagen. Efter att ha plågat oss hela dagen via mejl och sms, där de triumferande berättat hur långt de kommit på resan till vår lilla by, blir det ett västgötaklimax! De hittar oss inte! Var ska de göra med paketet?

De ringer och undrar var vi finns. Vi har då svårt att förklara att de omöjligt kan hitta oss. Däremot greppar de omedelbart idén att de kan lämna paketet i byn. I fredags föreslog vi att de kunde lämna en bok hos Handelsmannen. HM var inte underrättad, men han har tagit emot paket tidigare, så vi utgick från att det skulle fungera. Först efter speditörens telefonsamtal kom Anna på att vi i stället borde anlitat byns bensinstation, Bensinbaren kallad. De har generösa öppettider utan lunchstängning, vilket HM har. Så igår ringde en kille med våra gardiner i famnen. Honom skickade vi till Bensinbaren.

I dag var vi in till byn för att hämta våra paket. HM var som vanligt på ett strålande humör. Det var inga problem att skicka paket till honom. Nu kom boken då han hade stängt. Men hans svärdotter i matbutiken tvärs över gatan, hade kvitterat försändelsen. Não problemas!

Handelsmannen på stålande humör

Då vi stannade utanför Bensinbaren, hann jag inte kliva ur Frasse innan bensinkillen, med ett brett leende, kom utspringandes med vårt gardinpaket i famnen. Vi har lärt oss att vi vid dylika tillfällen av hjälpsamhet utbrista i en våg av tacksamhet och lycka. Det är inte fråga om fjäsk utan bara ett sätt att bemöta den portugisiska hjälpsamheten på en adekvat nivå. Ett vanligt svenskt tack skulle vara som att spotta en törstig murarbas i halsen då han förväntar sig en immig öl!

Som tack för hjälpen tankade vi inte bara Frasse utan köpte även bensin till motorsågen.

Som tack för hjälpen tankade vi inte bara Frasse utan köpte även bensin till motorsågen.

Nu passade vi på att fråga om vi alltid kunde skicka utkörare till Bensinbaren. Naturligtvis fick vi det. Bensinkillen vet var vi bor och att ingen utböling kan hitta ut till oss. Som ett led i vårt goda samarbete, tankade vi Frasse för 30 €. Nu blev det 29:40, men eftersom vi vet att killen hatar småväxel, avrundade vi uppåt. Det är så man gör i Portugal, om man vill att livet ska flyta lätt.

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Egenheter

I går vaknade vi till en tjock ogenomtränglig dimma. Under frukosten glipade vi bara på gardinerna till glaspartiet. Vi vägrar att frukostera utan att ha utsikt ut över världen. Även om det utanför bara är en vit dimmvägg. Men att dra bort de tjocka gardinerna innebär också att kylan där ute får det lättare att glida in efter golvet och kyla våra fötter.

Dimma som framkallar statistikläsning

Dimma som framkallar statistikläsning

Dagen väntade med massor av utearbete, men vi tillämpar husarrest då vädret är iklätt dimma. Därför drog vi oss närmare varma Sonja och började underhålla varandra med det som nästan är skämmigt att tala om! STATISTIK! Så var det sagt utan någon skammens rodnad på våra kinder.

Anna satte sig i sin fåtölj med datorn i knät. Tillsammans enades vi om ett område som kunde tänkas intressera oss. Denna gång började vi med storleken på svenska bostäder. Genast kittlade Hustrun vår förvåning med att finna att Stockholm lägenhetsbestånd till 40 % består av 2:or eller mindre! Stackars Huvudstadsbor som har det så trångt.

Kvinnan som älskar statistik

Anna i sin statistikhörna

Vetandet vidgades därpå via byggkostnader för Hemlandets småhus. Här var det mycket stora prisskillnader. Dimman fortsatte att kyla ned vår yttervärld, men vi var nu fångade i en mängd heta insikter. Då vi byggde vårt hus, drabbades vi då och då av fullkomligt oväntade kringkostnader. Visserligen småbelopp på några hundra € hit och dit, men det kändes tungt i vår ebbiga ekonomi. Sammanlagt hamnade vi kanske på oväntade utgifter på omkring 1 000 €. I Fäderneslandet visade statistiken på belopp över 400 000 SEK! Vi ska aldrig mer bråka på den portugisiska byråkratin. I vår statistikfrossa märkte vi inte att solen hade börjat bryta sig fri från sina bojor. Det var nästan motvilligt som vi insåg att det höll på att skapas en underbar dag därute.

Nu lockar naturen mer än siffrorna

Nu lockar naturen mer än siffrorna

Till Annas stora förtjusning har jag nästan helt återhämtat mig från flunsans lömska angrepp. Ungefär en hel månad har jag varit en belastning i vårt farmarliv. Men nu bultar det av arbetslust i Gårdsägaren, i alla fall på förmiddagen. Först i slagordningen står tuktandet av alla yviga gräsytor. Det blir att börja runt huset med gräsklipparen. Sedan skall jag med Snurradåren angripa alla ytor där blomsterängarna skall frodas. Här sammanfaller skönhetsidealet med brandskyddet. Det blir liksom inga flammande ridåer i kortväxta blomsterhav.

Annars kan vi med förnöjelse meddela att flyttningen av HB (vattentanken) har medfört ett nästan obehagligt hårt tryck i våra vattenledningar. En gång mätte vi nivåskillnaden mellan de olika lägena. Kan det vara 1,5 m högre på den nya platsen? Det ökade trycket har medfört en svår anpassning för oss. Tidigare satte vi alltid kranarna på max. Mycket olämpligt numera. Då sprutar bara en massa vatten bort till ingen nytta. Vi kommer dock inte att börja använda vattenvärmaren i köket. Här är vi konservativa och nöjer oss med det som har fungerat utmärkt sedan många år. Allt vatten värmes på spisen!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna