Skip to content

Rundresa

Vår rundresa började med att vi tog en helt ny cirkulationsriktning. Mot planerna åkte vi först via Moura. Anledningen var att Anna upptäckt konstigheter med vårt mobilabonnemang. Eftersom vi inte kan tänka oss ett liv utan kontakt med nätet, blev det ett besök på internetleverantörens kontor i Moura. Jag åkte och parkerade medan Hustrun störtade upp till kontoret. Då jag anslöt mig hade hon redan fastnat i språkförbistringens skruvis. Därför fick jag agera isbrytare och skapa en kommunikationskanal mellan Hustrun och personalen. Efter det att personalen sökt hjälp via en engelsktalande kund, smälte all is och vi kunde lättade återvända till Frasse och vår utflykt.

Vår utflykt grundade sig bara på en önskan att lära känna vårt närområde. Det hör liksom till god ton att ha besökt alla byar och städer inom en cirkel på 10 mil. Nu förväntade vi oss inte några sensationella upplevelser. Borgar och utsikter det har vi nog av hemma. Men var vi aldrig kan få nog av är mötena med portugiserna.

Finns det fler borgar än restauranger i detta område?

Vi körde in i en by/stad, som enligt webben skulle ha ca 2.000 invånare. Vi förlorade oss genast i ett spindelnät av lika stora gator. Vårt mål var att finna ett ställe där vi skulle kunna äta lunch. Och dylika platser borde finnas i centrum. Jag frågade en gammal kvinna var byns centrum låg. Damen greppade då omedelbart en papperskorg som stöd, samt började fundera. Byn hade inget centrum! Byn hade inga affärer! Byn hade ingen öppen restaurang! Hon kunde bara peka åt det håll som kommunhuset låg.

Frasse störtade vidare till nästa by, på vår rundresa. Där följde vi skyltarna som utlovade en bankautomat. Centrum och penningapparater hör liksom ihop. Men automaten låg vid det sista huset i byn. Bortanför låg bara det böljande alentejanska landskapet. Så slutligen hittade vi en by, där en bilförare förklarade var vi skulle kunna få lite mat. Liksom alla tidigare byar, låg denna insvept i siestans bedövande stillhet. Men vid ett stort öde torg, såg vi en servering runt en liten kiosk. OCH där satt människor vid en del av borden.

Vi fick något att äta i alla fall. Och gott var det.

Nu kom vi från fel håll till torget. Alla pilar pekade tillbaka in i byn. Men ibland måste vi resa oss upp mot myndigheternas diktat. Därför svängde jag vänster, ut på den övergivna gågatan under stridsropet ”VI ÄR TURISTER”. Kioskens dam pratade engelska med oss och vi portugisiska med henne. Denna språkkompott resulterade i 2 st jättestora rostade bröd med ost och skinka. Fnittrande satt vi sedan där och njöt av alla resors mål. Mötet med det oförutsägbara!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Solsystemet

Efter att ha avklarat uthuset och ommålningen av huset är vi nu taggade inför nästa utmaning! Familjerådet (FR) har redan haft flera sammanträden kring ”solsystemet”. Säg är det inte en uppgift/motståndare som är oss värdig? Vi ska nu konstruera det som ska ge oss de skuggrum vi behöver under den utmanande sommaren!

FR har skalat ner problematiken till 3 områden. Vår huvuduppgift (A) är att se till att inomhustemperaturen blir lägre under sommaren. Därför behövs ett solskydd för vårt stora södervända glasparti. Sedan kommer vår önskan att ha en stor skuggad yta vid vår östra gavel (B). Slutligen vill vi ha en plats där vi kan sitta ute, även under den värsta hettan (C).

Observera att norr ligger åt vänster på skissen

Med vår 13-åriga och svettiga erfarenhet av de portugisiska somrarna har vi uppnått en unik insikt. Det som skuggar stänger också inne! Vi måste tänka på att alla sorters tak som ger skugga dagtid, även stänger in värmen då natten kommer! Nu blev ni förvånade! Det hade ni ingen aning om! Men så är det. Även det tunnaste nät hindrar ytans värme att stråla ut i den svala natten. Och det viktigaste som finns sommartid är att ha svalt på natten.

Om vi skulle bygga ett solskydd framför vårt sovrumsfönster, då skulle det minska dagens hetta. Men det skulle även hindra nattens svalka att nå oss i våra sängar. Därför gäller det att vara smart. Och vi tycker att vi är smarta, fast vi är pensionärsrynkiga. Våra 3 olika områden måste få helt olika lösningar.

Område A skall få något som effektivt täcker hela glaspartiet som en rullgardin! B kommer att kräva det mest omfattande arbetet. Där ska vi uppföra en pergola som är förankrad i fasaden. Storleken är inte spikad, men vi tänker oss något kring 4 x 3 m. För att undvika instängningen av värmen, ska själva taket vara möjligt att dra undan då natten kommer. På så sätt kan nattsvalkan snabbt få tillträde till vårt sovrum.

Vid C funderar vi på att spänna upp ett skuggnät över ytan mellan huset och uthuset. Den platsen är vår skuggigaste plats under högsommaren. Nackdelen är att vi inte har lika mycket utsikt att njuta av. Fikonträdet och byggnaderna beskär vår vackra vy! Vi har tänkt oss att där ska vi kunna sitta utomhus mitt på dagen och läsa i den svalkande skuggan. Skuggnätet på denna plats ska alltid sitta uppe under sommaren.

Nu förstår ni var vi har att göra. Vi inleder vårt arbete med att göra en liten dagsutflykt i morgon. Men därpå ska vi ta tag i solsystemet!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Triumf-runda

Med knökfull Frasse gav vi oss tidigt i morse i väg på en viktig resa. Viktigheten hade 2 komponenter. Den första var vår förhoppning att kunna bli av med alla de sopor som låg i Frasse. Det var i första hand inte fråga om hushållssopor. Utan skramlet från lastutrymmet skapades av en mängd bygg- och flyttsopor. Huvudfrågan var alltså om den stora återvinningscentralen 4 mil bort skulle ta emot allt vi hade med oss.

Den 2:a komponenten på resan var att införskaffa en mängd nyttigheter som inte går att få tag på i våra trakter. Men det första spännande stoppet hade med införskaffandet att göra. Vi skulle för 3:e gången fråga på posten om Annas efterskickade Chromecast, hade kommit. Nu var det nästan 3 veckor efter avsändningen och vi visste att om den inte låg på posten nu, då var de bara att starta en krånglig efterforskning. Men ut från postkontoret dansade en överlycklig Hustru med det lilla paketet i handen.

På återvinningscentralen noterade vi att personalhunden började se gråsprängd ut! Vi måste alltså ha bott i dessa trakter ganska länge. Husse hjälpte till med avlastningen. Men han var blyg och ville inte vara med på bild.

Med målmedveten min. Här ska slängas denna gång.

Därpå kom den del av dagen som krävde Annas expertis. Reguengos har en varuhusliknande kinesbutik fylld med varor av tveksam kvalitet men till oslagbara priser. Det är just som kvalitetsansvarig, som Patroas närvaro är oundgänglig. Hon plockade och jag bar! Skörden blev 4 par tofflor, ett par badskor, 2 pyjamas (till mig) samt diverse småprylar.

Sedan avslutade vi rundan på köpcentret Continente. Samma handlingsmönster där. Hon plockade och jag suckade. Plötsligt blev jag trött på assisterandet och sprang iväg till bestickavdelningen. Vi har nämligen väldigt fjuttiga matbestick. Nu skulle jag kolla grovleken på utbudet. Jag hittade en kartong med 24 delar för 20 € (!) och tog med mig kartongen till informationen. Självfallet inget köp utan provgrepppning! De 3 unga damerna kring informationen skulle just hjälpa mig med kartongen, då de, med förfäran, upptäckte att jag blödde ymnigt från högra handens ovansida. Manligt sturskt ville jag vifta undan blodflödet och undrade om de hade en tuss papper till saneringen.

En dam störtade då iväg till personalutrymmet och kom ut med centrets Förstahjälpen kitt, vilket låg instuvat i en större resväska. Därpå tvättade damen min hand i något antiseptiskt med hjälp av flera sterila förpackningar. Då jag ryckte till av tinkturens svedande inverkan, upphöjde trion tröstande och uppmuntrande ord. (Det är nog onödigt att framhålla att jag hade otroligt trevligt!) Anna, som betraktade spektaklet från sin kassakö, undrade, något irriterad, vad jag höll på med?

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Visdomsord

Det är inte lätt att flytta till ett land med ett främmande klimat. Här menar vi en flytt mellan Sverige och Portugal. Att flytta mellan Sverige och Danmark, saknar i detta sammanhang relevans! Portugal erbjuder oss svenskar en mängd spännande upplevelser. Nu tänkte vi att vi skulle förmedla 2 små, men viktiga, insikter då det gäller Portugal.

Man blöder mer här än i Sverige! Visst låter det otäckt och ger tankar på vampyrer och annat strunt. Men det är helt enkelt en fråga om att varma klimat skapar tunnare blod! Det är som om vårt svenska blod, innehållande 10 % alkohol i norr, blir utblandat med 15 % alkohol här nere. Denna lättflytande vätska som skvalpar runt i våra ådror, har en otrolig förmåga att läcka!

Om det sedan är så att man, som vi, håller på och bygger år efter år. Då är det oundvikligt att det uppstår små skador på huden. Vilket omedelbart innebär att ut strömmar litervis med ljusrött blod som aldrig tycks ha hört talas om fibrinogen! Varje skrapsår kräva massor av plåster, vilket i sin tur belastar hushållsbudgeten.

Inte en tanke på skadan han åsamkar hushållskassan

Förutom blodvite, vill vi varna för svart plast. Detta material är skogsmössens absoluta favorit! Tro inte att du kan skydda något från damm och smuts, genom att stoppa det i en svart sopsäck och ställa det i uthuset. Svart plast är nämligen hett eftertraktat i mössens fastighetsmarknad. De gnager sig in genom plasten på ett ögonblick. Därpå skapar de ett överbefolkat bostadsområde under skydd av den svarta plasthinnan.

Därför måste vi använda genomskinlig plast, då vi önskar skydda något från naturens makter. Genomskinlig plast innebär inte att musproblemet är löst. Men mössen kanske flyttar över till grannen som är dum nog att använda svarta plastpåsar.

Vik hädan, gå till grannen

En harmonisk ulandsvistelse bygger på de små insikterna. Det gäller att ha många plåsterpaket hemma. Vidare bör man inse att mössen alltid vinner! Därför ska deras segrar ske hos grannen!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Fyndbod

Så var det dags att ta tag i de mer motbjudande bitarna av Jörns innehåll. Där har vi, under många år, haft 3 resväskor och en portfölj. Under åren har de försvunnit under ett lager av damm, spindelnät och muspruttar. Men i dag gällde det att gräva fram våra ägodelar. Det konstiga var att vi inte riktigt visste vad som fanns i väskorna. Det borde finnas ett tjockt vintertäcke samt en murarskjorta. Men i övrigt, hade vi ingen aning.

Manligt utslängda väskor

Väskorna stod staplade längst in i Jörn. Bara att beröra dem fick små ilningar av äckel att rusa ned efter min ryggrad. Med det var naturligtvis inget som jag avslöjade för Anna. I stället slängde jag med manlig hurtighet ut eländet på marken framför Jörn. Allt gick snabbt, eftersom jag ville vara så lite som möjligt inne i spindelparadiset. I solskenet kunde vi avnjuta blicken av flera års nedbrytande krafter. Det var bara vår nyfikenhet beträffande innehållet, som fick oss att transportera soporna fram till huset.

Arkeologisk utgrävning pågår

På den stora arbetsbänken genomfördes därpå den spännande julklappsöppningen. Ja det var så som det kändes. Vad skulle vi hitta! Under fniss och skratt öppnade Anna första väskan! Fantastiskt! Ett par oanvända snickarbyxor, en målarmästarkavaj och murarskjortan! Hur var det möjligt att vi glömt bort att vi har haft dessa arbetskläder. Dessutom 2 par tjocka arbetshandskar. Vilken fröjd!

Lite som julafton

Nästa väska hade en kostym till mig (jag hade en aning att den var kvar) samt 2 jackor till Anna. Hustrun stod helt frågande inför sina kläder.  Den sista väskan upptogs helt av det inplastade vintertäcket, Ett tjockt och värmande täcke som låg i sin originalförpackning och som vi aldrig använt, eller kommer att använda.

Lycka, ett par helt oanvända snickarbyxor

Kläderna som ska behållas, samt täcket, fick en tillfällig viloplats i mitt förråd. Resten hamnade i en sopsäck. Kvar hade vi 3 st. hårda Samsonite väskor. Bedrövliga på utsidan, men fina på insidan. Dessa väskor ska nu få en ny uppgift i sina liv. De stora ska ta hand om cement och kalk. Utmärkta förvarings platser. Där inne kommer de att vara skyddade från fukt och möss. Varje gång jag behöver lite bruk, är det bara att öppna väskan och skotta ur. I den lilla väskan ska vi förvara torrfoder till rävarna. Vi hyser fortfarande hopp att de ska komma tillbaka.

Äntligen ett plagg värdigt en murarbas

Under eftermiddagen skurade jag ren alla väskorna och tog bort deras inredning. Rena och tomma får de nu vila i Tjosan tills vi har byggt den nya vedboden. Där ska de sedan ligga och vara praktiska under många år!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna