Posted by
Jan on
6 mars 2014, 9:41 e m
Vi vaknade till en allomfattande dimmig gråhet, vilket gjorde mig på utmärkt humör! Här är jag lika förvånad som du, men det gråa vädret var perfekt för kaseldning. Efter min framfart vid vedtillverkningen, är nu närområdet fyllt av kasar som väntar på mina tändstickor. Nu började jag med de två som var närmast huset. Men säg den dimmiga glädje som varar. Jag hade knappt fått fjutt på den första kasen innan solen särade på dimman och ville vara med.
All mark var drypande våt av nattens dimma. Så det fanns ingen brandfara på isen. Men solen har en fantastisk förmåga att bränna bort nattens fukt, så därför nöjde jag mig med bara 2 kasar. Min trogna Anna kom ner till mig med den obligatoriska eldningsölen. Hon var då klädd i shorts, kortärms tröja och sandaler. Då var jag redan nära överhettning i min eldningsutstyrsel.
Senare på förmiddagen befann jag mig på planen framför terrassen. Där håller jag på med att skala av all vegetation. Syftet är att frilägga marken så jag kan göra den plan och stenfri. Där ska läggas plattor av natursten. Det som inte blir plattbeklätt måste vara så jämnt att det går att klippa med gräsklipparen.
Återigen en vacker vårblomman, Primaveran
Det hela började med att mina fötter krävde att få komma upp ur arbetskängorna. Flämtande av värmeslag och lycka, fick de nu vila nakna i sina arbetssandaler. Eldningskepsen hade då redan bytts ut mot den skuggande halmhatten. Därpå höll min kropp sig lugn ett tag och jag kunde koncentrera mig på arbetet.
Men på något sätt hade benen fått reda på att fötterna hade det svalt och skönt där nere i sandalerna. Det blev alltså omöjligt att motstå kravet på att slippa de tjocka arbetsbyxorna från Björnkläder. Något tvekande böt jag om till SHORTS! Efter en kort stund insåg jag att jag borde ha lyssnat på kroppens högljudda vädjanden tidigare. Vinden blåste svalkande och kittlade mina lagom lurviga ben. Hördes inte fågelsången tydligare?
Med vällustigt viftande tår i sandalerna
Så kunde jag fullgöra ett gott dagsverke i årets första sommarutstyrsel. Dock behöll jag flanellskjortan fladdrande runt mig hela dagen. Men fortsätter den här värmeböljan, då blir det kortärmat!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Posted by
Jan on
5 mars 2014, 9:10 e m
Morgonens viktigaste ögonblick är då jag är ensam med min spegelbild. Just då kan jag möta blicken från en person som är min jämlike och dessutom håller med mig om allt. I lustfyllt samarbete, och i harmoni, genomförde vi den dagliga rakningen. Jag hummade som vanligt på ett kärt musikstycke. Repertoaren pendlar mellan Edvard Persson och Freddie Mercury. Plötsligt slets dagens kontemplativa högtidsstund sönder av vilda rop inne från huset! Hustrun tjoade något om att vi måste ha drag på Frasse!
Nu i deklarationstider är min Hustru en något stressad person. Jag är van vid de mest oväntade utbrott angående skattesatser på Azorerna eller svenska bankkontons oförskämt låga inlåningsränta. Därför skar jag mig inte vid hennes störande utrop! Men jag förstod att hon hade omedelbara behov att få delge mig något omvälvande. Varför jag lämnade badrummets lugn och skred in i den bullrande verkligheten.
Inte direkt avdragsgill men en vacker orkide
Med glittrande ögon förklarade Anna att vi kunde göra avdrag för Frasse i deklarationen. I ett försök att minska Portugals svarta sektor har dess regering bestämt att tvinga fram ett kvittobeteende i ekonomin. Enligt lag måste kvitto utfärdas vid alla betalningar, oavsett om betalaren begär det eller inte. Dessutom var det vissa företag som är speciellt utvalda. Reparationer och underhåll av bilar och motorcyklar, besök på frisersalonger både manligt och kvinnligt samt hotell och restauranger var de utvalda. Vi som utnyttjar någon av dessa etablissemang kan få delar av momsen som vi betalat tillbaka.
Detta är inte maskrosor utan någon slags fibblor.
Vi gav Frasse en rejäl servicegenomgång förra året då vi köpte honom. Av momsen som vi betalade har vi möjlighet att få tillbaka 15 % i form av minskad skatt! För oss kommer det att medföra att vi kan minska den eventuella skatt som vi ska betala enligt självdeklarationen med 31 €. En struntsumma, men det räcker ändå till en gasflaska för Carmens värmealstring.
Nu på kvällen är Anna lugn och avkopplad. Hon har i dag förstått hur Portugal beräknar vår skatt. Ni ska veta att det inte är fråga om en spikrak väg från A till B. Det är mer som en danskarta där fotstegen är utlagd för en eldig tango. Men hon har lärt sig rytmen och är nu fullständigt övertygad om att vi inte ska betala någon skatt i Portugal i år!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Posted by
Jan on
3 mars 2014, 8:13 e m
Min beslutsamhet att öka på vedförrådet har satt sina spår i Anna. Hon har väldigt svårt att släppa ut mig ensam i vedäventyr på Tjosandalens branta sluttningar. Det finns nämligen ett arbetsmoment där hon, med mitt gillande, kan delta. Det gäller uppstädningen efter min motorsågsbullrande framfart. Sedan jag har tagit tillvara på allt som, med viss flexibilitet, kan anses vara ved återstår massvis av ris och bladverk. Nu är det inte så att jag anser att uppstädningen ligger under min värdighet. Mitt mål är bara att få fram ved till vedboden, allt annat får vänta till kommande tidevarv.
Anna i städtagen. Flitig som ett bi i sin randiga tröja
Det är något särskilt mysigt att vi är ute tillsammans på markerna och arbetar i den blommande vårprakten. Hela tiden pratar vi med varandra, vilket självfallet medför höga rop på ”vad säger du”! Mitt på förmiddagen tankade jag energi genom att gå upp till huset och sleva i mig 4 dessertskedar strösocker. Denna äckliga sörja sköljde jag ner med rikligt med vatten. I dagens näringspolitiska debatt, torde mitt tilltag höra hemma på den anarkistiska vänster höger tugget. Men jag bryr mig inte om näringsnissarna, för detta mitt sockertillskott får mig att springa uppför de branta sluttningarna med hög knäuppdragning.
Utsikt över Tjosandalen
Nu då mörkret har gjort slut på en sommaraktig arbetsdag, kan Hustrun glädja sig åt att jag anser att vedfrågan är löst. Jag planerar alltså inte några fler fällningsarbeten ute på ägorna. Det enda som återstår är att kapa upp de grövsta bitarna med motorsågen. Det fixar vi i morgon förmiddag. Staplingen gör jag efter lunch och sedan är allt klart. Så skönt!
Nästa påträngande arbetsinsats gäller att göra klart runt poolen. Fortfarande finns fukt kvar i marken, vilket är nödvändigt för att jag ska orka skotta i den. Faktiskt ser jag med tillfredsställelse fram mot det utlovade regnvädret om ca 7 dagar. Det kommer att underlätta mitt arbete!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Posted by
Jan on
2 mars 2014, 7:26 e m
Efter en förmiddag uppdelat mellan kvinnligt (hushållsgöromål) och manligt (vedarbete) förenades vi efter lunchen i en promenad. Anna hade nämligen upptäckt att liljorna på Liljeåsen var i full blom. Alltså måste vi gå dit och njuta.
På väg till åsen passerade vi några bestånd med blommande vildäpplen. Deras gråvita blommor påminner starkt om rönnens blommor i Sverige.
Här har Anna gått in bland dödsliljorna.
Afodill, dödsliljan i närbild. Varför har en så vacker blomma fått ett sådant namn?
Högst upp på åsen blommade en Iberisk vedel! Alltid lika märkligt att finna den.
Hemkomna märkte vi att det tjocka molntäcket började spricka upp. Plötsligt bröt solen igenom och spelade över kullarna bortanför floden Ardila. Kullarna verkade vita av snö. Men det var Snökragens blomstermattor som lurade oss.
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Posted by
Jan on
1 mars 2014, 9:29 e m
Påpiskad av Anna, skyndade jag mig under tidig förmiddag ut för att fylla på vedförrådet. Hon hade nämligen analyserat (borde stavas med 2 n tycker jag) vädersituationen och kommit fram till att vi behövde mer ved. Det blev 2 vedvändor för mig, innan jag var nöjd med försörjningsläget. Därpå en vin/vattenrusning med flaxande regnrock i den alltmer hårdnande, regnbestänkta, vinden. Trots den vådliga vinden var det inte kallt. Det var som en normal svensk sommar, alltså runt + 15!
Då jag återvände in i huset, var Hustrun djupt försjunken i det portugisiska skatteväsendet. Vi har nu nämligen erhållit alla svenska uppgifter som är nödvändiga för att glädja det lokala skatteverket. Men egentligen misstänker att det hela glädjer Siffernissan mest. Själv får jag allvarliga utslag av allt som har att göra med deklarationer. Nu är jag inte obevandrad i dessa labyrinter, eftersom jag i mitt tidigare liv sysslade med bokslut och liknade sysselsättningar. Jag kan alltså om jag måste. Men helst vill jag slippa. Och nu för tiden får jag inte!
Efter en stund fick jag tråkigt i soffan. Skatteexperten vägrade prata och jag hade inget att läsa. Alltså började jag städa huset. Faktiskt ett arbete som ligger på mig och som jag utför med gnistrande resultat. Nu ska ni inte tro att Bokförerskan stördes av att jag staplade alla mindre möbler i soffan och i fåtöljerna. Inte brydde hon sig i att jag bytte ut några nedslitna möbeltassar. Det var först då jag krävde att få flytta på Kamrens stol, som hon visade en viss irritation. Hon blev faktiskt tvungen att stå i ett hörn av rummet medan jag rytmiskt svepte golvet rent.
Skatteberäkning och nya möbeltassar (ej avdragsgilla)
Då jag kröp under bordet för att våttorka klinkerplattorna, var Pappersdragerskan redan fördjupad i blanketten för avdrag. Och just här vet jag att min medverkan i deklarationsarbetet är viktigt. Det är nämligen endast jag som kan bidra med godkända avdrag. Kostnaderna för min ögonmedicin är till stor glädje denna tid på året.
Så var vi klara! Huset var rent och skatten var beräknad. Enligt Annas prognos kommer vi inte att behöva betala någon portugisisk skatt i år, det räcker med den svenska. Nu återstår det roligaste i deklarationsarbetet. Vi måste gå personligen till skattemyndigheten och lämna in handlingarna och få ett kvitto på att de tagit emot dem! Då händer det alltid något kul!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna