Tokprognos

Vi var och storhandla i dag. Därför hade jag inte tid att gå och hämta VED förrän vid 14 tiden. Promenaden till vedboden skedde i + 29,5 (skugga). Där solen lekte barbecue vågar jag inte ens gissa på gradantalet. Då frågar sig en vän av ordningen varför jag tokar mig med vedhämtning mitt under solens högtidsstund. Ja, jag ska säga dig, kära vän av ordningen, att jag är lika förvirrad som du.

Nu blommar olivträden och då ska det inte regna. Inte bra för kommande skörd.

Nu blommar olivträden och då ska det inte regna. Inte bra för kommande skörd.

Under några dagar har alla vädersajter visat att Portugal kommer att dränkas i kopiösa mängder vatten. Dessutom är temperaturerna på väg att ramla ner i en djup källare. Det händer regelbundet att ovädersfenomen dyker upp på sajterna. Men medan dagen för ovädret kommer närmare, brukar hotet blekna likt valnattens vallöften. Därför bryr vi oss inte om då de dyker upp en massa blåa staplar (= regn) ungefär 10 dagar bort.

Nu har dessa blåa hotelser kommit allt närmare. Dessutom har det hela tiden fyllts på med de mest fasansfulla blåa hotelser. Vi står alltså i dag i början på syndafallet. Den vecka som ligger framför oss ska, enligt prognosmakarna, bli något som vi aldrig upplevt under våra år i sommartorkans land.

Eftersom Hustrun och jag är mycket skeptiska av oss, vägrar vi fortfarande att tro på på det som komma skall. Men vår oförmåga att tro, hindrar oss inte att göra de nödvändiga förberedelserna. Vår beredskap har en kortsiktig del. Där ingår bl.a. att alltid se till att Ragge har varit på toaletten. Därför får hundstackarn stå ut med att tvingas ut på regelbundna vädringssvängar. Han vill annars helst vara inne i husets svalka och har ringa förståelse för våra belägringsförberedelser.

Den långsiktiga beredskapen har vi tillgodosett genom dagens inköpsrunda. Vi kan utan skam citera Per-Albin Hansson, som påstod att”vår beredskap är god” medan världskriget flammade runt hemlandet.

Vi var också in till stadens största byggnadsmaterielföretag i dag. O vad vi önskar att vi skulle kunna skriva ”byggvaruhus”, men dylika förlustelser finnar vi bara i de fjärran provinshuvudstäderna. Vårt ärende gällde plåten till vedbodens väggar och tak. Anna hade naturligtvis via nätet gått igenom utbudet hos alla plåtgrossister. Svårbegripliga kataloger med oöversättningsbara benämningar. Men hon fick ändå fram att vad vi ville ha, det fanns där ute.

Med Hustruns research i ryggen gick jag alltså in i ovan nämnda butik. De kollade hos en leverantör vad den hade att erbjuda. Där kunde vi få ett tak, men inga väggar. Ett ögonblick tänkte jag börja brottas med den otroligt vänlige chefen. Men vi hade glömt papperet med alla specifikationer hemma. Det var bara att lämna walkover, för att kunna kämpa en annan dag. Dock bultade en stor fråga i mitt inre. Varför kollade inte chefen med flera olika leverantörer, innan han beklagande slog ut med sina armar. Vi är i en ständig läroprocess i detta land!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Renlighetshinder

Då Ragge kom vandrande in på vår gårdsplan, den 16/7 2015, dök han omedelbart in under Frasses underrede. Där låg han sedan och tryckte mellan de korta utflykterna ut i den stora farliga världen. Ragge tycker inte längre att det finns så mycket att vara rädd för. Trots det har Frasses underrede en underlig dragningskraft på honom. Vi är alla kidnappade av omedvetna minnen som påverkar våra liv. Därför förstår vi Gårdvarens beteende, men vi tycker inte om det. Anledningen är att Kelgrisen blir mycket dammig då han kravlar fram och tillbaka under Frasse.

Därför har vi, med sedvanlig fiffighet, agerat lite i Sigmund Freuds anda. Eftersom det inte är möjligt att ha terapeutiska samtal med Fyrbeningen, har vi valt att tillämpa DDR-metoden. Frasse har blivit utrustad med en mur av plank som effektivt stängt Hunden utanför det eftertraktade området.

Berlinmuren släng dig i väggen

Berlinmuren släng dig i väggen

Hur reagerade då patienten? Något frågande, skulle vi vilja säga. Det blev några varv runt Frasse innan terapins obeveklighet gick hem. Visst kände vi massor av ”tycka synd om Plutten”. Hade han inte upplevt nog av traumatiska händelser i sitt liv som Hund? Det är nog så. Men vi alla måste också gå vidare. Spotta i tassarna och ta livtag på livets svårigheter.

Till vår förtjusning gick han och lade sig i skuggan under min arbetsbänk. Åter valde Vilddjuret en viloplats med tak! Vi såg Ragge en gång innan han kom upp på vår gårdsplan. Då satt han i skuggan under en vattentank. Barndomens spår äro djupt inristade i våra psyken!

Under dagens poolrengöring vandrade jag fram och tillbaka mellan uthuset och plasket. Plötsligt kom jag och tänka på den Hundiska patienten! Vatr hade han tagit vägen? Efter en stunds sökande hittade jag honom, naturligtvis, vid Frasse. Uppkrupen under Frasses motor kunde han uppleva en fläkt av den trygghet som han eftersträvade. Mitt hjärta bultade av omsorg och medömkan. Men sådana saker är inget som går att visa en Patient. Med hurtiga rop och sprattlande extremiteter, fick jag Ragge att rusa upp ur skuggan. Tillsammans sprang vi sedan några varv runt huset under skall och skrik. Det gäller att bryta gamla mönster!

Jag lider, alltså finns jag

Jag lider, alltså finns jag

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Glädjedödare

Inte för att vi firar helgdagar. Men valborg är hyllning till den svenska våren och är därför berättigad till lite omsorg. Anna var under förmiddagen upptagen med dagens kulinariska begivenheter. På programmet stod Janssons frestelse med Annas egenblandade snaps! Verkligen ett mål att stäva mot för mig som ställde i ordning poolen.

Först en dammsugning av botten, därpå monterade jag badstegen. Familjerådet hade först en ingående debatt huruvida vi skulle montera den nya stegen. Den gamla var ju lite sliten både här och där, vore det därför inte bäst att inleda säsongen med något nytt. Hustrun, som är en blå personlighet, och som därför alltid ser på världen med logiska glasögon, visste besked. Här byts ingen stege innan den gamla har tjänat ut!

Alltså monterade jag den gamla trotjänaren. Då poolarbetet var klart, avslöjade förföriska dofter från huset att Jansson var på ingående. Så kunde vi njuta av en kulinarisk högtid. Vi skålade för Kungen i Annas föräldrars bröllopsglas samt sjöng ”helan går”. Efter siestan var det dags för premiärdoppet. Det var då som Diktatorn bestämde att hon inte ville bada! Med oförstående tårfyllda ögon och darrande haka ville jag veta varför hon hade bestämt sig för att förstöra dagen.

Vattnet är för kallt! Var den otillräckliga förklaringen. Detta måste motbevisas! Jag skyndade in i huset och hämtade vår digitala mattermometer! Triumferande kunde jag sedan klargöra för Glädjemördaren att det var +23,1 i poolen. Hade hon någonsin i hemlandet kunnat bada utomhus i en sådana vällustiga grader? Nej, naturligtvis inte.

Anna förstod i detta läge att en kris var på gång i vårt äktenskap. Hon kunde inte annat än retirera ner i poolen, Jag stod beredd med kameran för att föreviga detta minnesvärda ögonblick. Kanske tvekade jag en sekund innan jag tog en bild. Det var nog därför som Najaden huttrande ropade ”tryck någon gång för h-vete karl!

Nåja 23,1 grader går väl an då.

Nåja 23,1 grader går väl an då.

Jag brydde mig inte om Badmadammens dåliga poolhumör. Mitt dopp skulle hon inte få förstöra. Därför tog jag god tid på mig och plaskade mycket högljutt. Mitt skvättande var så kraftfullt att jag skrämde Ragge! Men han får vänja sig. För nu kommer jag att bada minst 3 gånger per dag fram till oktober. Hur blir det då med Hustruns badande? Här är jag säker på att stiger graderna upp, så stiger hon ner i vattnet, Men född med simfötter är hon inte!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Uppstart

Vi var in till byn i går. Huvudanledningen var att dricksvattnet var i behov av påfyllning. Därför hade vi med oss 18 flaskor á 5 tomma liter. Naturligtvis hade vi även med oss våra soppåsar. Här måste jag erkänna att jag personligen har en viss perversion i sop-frågan. Att kunna slänga Montets sopor är för mig en sorts katarsis. Känslor som frigörelse, rening och absolution fyller mig alltid då jag lyfter på locket till den offentliga sopcontainern och slänger ner våra restprodukter.

Nu var det inte mina personliga relationer till sopor som var det märkliga. Nej, nej! I stället var det att för första gången såg vi en stor sköldpadda på vägen in till byn! Visst är det märkligt. Vi vet att det finns sköldpaddor i naturen. Vid ett tillfälle har vi observerat dem nere i barancon (ån/bäcken). Då skrämde vi upp dem och de hoppade klumpigt ned i vattnet och gömde sig.

Annars har familjens kraft varit riktat mot att färdigställa poolen inför morgondagens dopp. Nu vet vi inte om det blir badväder i morgon. Men vi struntar fullständigt i vädret. Det viktiga är att vi badar och kan skriva till familjen i Sverige och berätta om vad vi gjort. Vi har kollat hur vädret ska bli i SE i valborg. Familjen bor utspritt över halva hemlandet, men det går enkelt att sammanfatta vad de kommer att uppleva. Elände! Då är det extra smarrigt att kunna berätta att vi har badat i poolen. Visst är det barnsligt av oss. Men kul!

För att kunna bada måste jag montera poolstegen, vilket kommer att ske i morgon förmiddag. Vattnet i plasket är inte riktigt klar för drabbning. Men det är kemiingenjören Annas område. Hon tampas nu med obegripliga ord som klorhalt, PH värde och alkalinitet. Denna trio kämpar hon med under varje badsäsong. Just i dag är vattnet inte så där gnistrande klart som vi vill ha det. Men under eftermiddagen pytsade hon i 180 gram PH- (skall läsas PH minus). Ganska omedelbart började vattnet bli klarare. Kemi-Anna är dock inte nöjd.

Det är inte klart, varken poolen eller vattnat

Det är inte klart, varken poolen eller vattnet.

Jag har redan bestämt mig. Så fort jag har fått stegen på plats så tänker jag ta mig ett jungfrudopp. Den där perfekta vattenkänslan kommer min hustru att skapa. Hon gör det varje år. Och varje år är hon lika bekymrad. Inte kan man låta bli att starta badsäsongen bara för att vattnet inte är som klirrande kristall. Här skall njutas!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Uppåt väggarna

Vi är verkligen ena riktiga värmeälskare. Graderna utomhus ska helst ligga i spannet shorts och kortärmat. Och säkert till er förvåning, måste vi erkänna att ett liknande klädval även skall gälla inomhus. Nu i brytningstiden händer det att morgontemperaturen i huset bara ligger på +20. Vilket verkligen inte anbefaller ett kortisklädval. Trots det går vi utan huttringar omkring och stökar med morgonkaffet. Vintertid hade en dylik rumstemperatur framkallat mys- och fleecekläder. Hur kan det komma sig?

Anna har begrundat vår värmeparadox och naturligtvis kommit på den självklara lösningen. Vi luras inte av kunskapen om kommande stigande dagstemperaturer. Nej, nej! Eftersom vi är oerhört sensibla fryslortar, skulle vi aldrig lida i avvaktan på kommande värme. Förklaringen ligger i gradernas natur, påstod Hustrun!

”Omöjligt!” fnyste jag, medan jag mätte upp den viktiga kaffemängden på hushållsvågen. Kärestan puttade mig ivrigt i sidan så jag sprätte ut kaffe på köksbänken. Hon menade att vi upplever att husets väggar tar värme från oss, då vi kliver upp en vintermorgon. Enda värmekällan i huset är då den morgonvarma rörspisen Sonja, som ensam har kämpat med kylan hela natten. Men de kalla väggarna äter värmen från våra kroppar, även om det är +20 i salen.

Manligt motvilligt höll jag med henne. Vilket jag inte skulle ha gjort, för då krävde hon att jag skulle upphöra med mitt fjantande med kaffet för att gå och klappa på väggarna. Likt ett ivrigt barn på julafton, stod hon och trampade bredvid mig, medan jag förslöt kaffepåsen. Inte ens Anna kan få mig att handskas vårdslöst med den viktiga kaffearomen.

Så gick jag ut på min vetenskaplige expedition. Med stigande förundran gick jag runt och kände på salens innerväggar. Varma var de inte, men inte heller kylande! Vi går nu runt i en värmebubbla som inte är under påverkan av en pågående nedkylning, pladdrade Vetenskapskvinnan. Därför upplever vi inte att det är kallt denna morgon, fast det är samma gradantal som en vintermorgon, avslutade Frukostmarodören!

Annars har jag i dag klippt Ragge. Redan förra sommaren märkte vi att han hade svårt med värmen. Sedan dess har han låtit anlägga en tjock varulvsliknande svartkrullig man på nacke och rygg. Det är säkert den som redan får honom att alltid söka skuggan.

Verkar som om det är skönt att bli av med lite varm päls.

Verkar som om det är skönt att bli av med lite varm päls.

Jag började i går med tre korta sessioner, för att vänja honom. Eftersom vår Hund är en omättlig kelgris, förvånade det mig inte att han verkade njuta av behandlingen. Eftersom jag använder en sax, är jag mycket noga med att inte skada honom. Hela tiden försöker jag ha mina fingrar mellan hans kropp och saxen. Kaffesabbaren har nu lovat mig att få ta hennes grovtandade kam att ha mellan skinnet och skärpan. Ragge kommer nu säkert att klara värmen bättre!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna