Skip to content

Utvädring

Hetvågen har dragit sig tillbaka för några dagar. Det betyder att vi åter har kunnat njuta av ett svalkande korsdrag på nätterna. Huset har faktiskt blivit så nedkylt, att vi huttrat då vi klivit upp till frukostbestyren. Nu är vi naturligtvis präglade på värmen. Det är därför som vi tycker att drygt +20 inomhus på morgonen är något långkalsongframkallande.

Som alltid efter hetvågor, ser huset ut som om vi har haft inbrott. Anna öppnar alla garderobsdörrar, vilket är mycket klokt. De öppna köksskåpen ställer jag mig dock lite frågande inför. Men hon har rätt angående principen. Värmen är lagrad i husets alla förvaringsutrymmen. Att ta fram en ny skjorta ur garderoben, är som att ta den direkt från torktumlaren. Men i dag var Hustrun nöjd med husets temperatur. Brottsvågen har upphört och allt har återgått till den välordnade tillvaron.

Annars har jag i dag gjort färdigt taket i badrummet. Det tog mig 3,5 dagar att göra dessa 5 kvm. Inledningsvis hade jag stora problem med klickgolvets kortsidor. Det var nästan lögn att få ihop delarna som leverantören hade lovat att jag skulle kunna göra. Men ett ljus från IKEA blev en god hjälp i läggningen. Varje takbit fick sina ”klickspår” noga ingnidna med stearin. Då fick jag allt på plats med en liten tryckning med kofoten.

Det gråvita taket har fått en mera obestämbar färg nu då det sitter på plats. Det är ljuset från de gula väggarna som skapar den nyansen. Vi har börjat vackla angående målningen. Det är tungt att måla taket. Det stänker då man målar tak. Det luktar då man målar tak, eftersom vi måste ha syntetfärg. Nu har vi sagt att vi avslutar skapelsen med en vitmålad kantlist. Därpå väger vi det estetiska mot det krångliga arbetet.

Annars, annars har jag i dag formgivit min nya hatt. Nya halmhattar har en obekväm, stickig plåtighet över sig. Halmen är troligtvis behandlad på något sätt, eftersom den suger upp vatten under ivriga protester. Men jag körde ned den i en balja med vatten och lät den sprattla där under en lång tid. Därpå började jag med det grannlaga arbetet med att forma kullen över mina knän, så att den perfekt skulle passa min knopp. Sakta sakta, med många provningar, pressade jag ut kullen. Det går alltid att pressa ut, men aldrig att pressa in! Nu ska hatten bäras in och få lite mjukhet av pannans transpiration och de regelbundna nedblötningarna. Jag skulle aldrig kunna leva här utan min sombrero!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Michelangelo

Jag har idag börjat lägga golvet i taket. Ett oherrans slit ska jag säga er. Alla som arbetar med ”klick” golv, öser beröm över dess förträfflighet och lättlagdhet. Nu förstod jag från början att mitt arbete med klickandet var av en annan dimension, än reklamens floskler. Det fungerar liksom lite annorlunda då golvet ska bli ett tak. Ta bara det där med tyngdkraften. Den är inte att leka med. Dessutom är den lika obönhörlig som Schäuble.

Därför har jag nu en större respekt för Michelangelos arbete i Peters kyrkan i Rom. Jag förstår hur slitit Micke hade det där han låg och målade högt upp under taket. Men han hade det ändå bra eftersom han låg ner. Dessutom var säkert akustiken bättre än i vårt badrum. Det var knappast lönt att sjunga nu då isoleringen dämpade allt badrumseko.

Inget för Caruso

Jag har fått upp 6 bitar, vilket motsvarar 20 % av takytan. Dagens slit kan inte ge mycket pengar ur ackordbörsen. Snabbt räknat tog det 1,5 timmar/bit. Svårigheterna radade upp sig i en oändlig kö. Det sägs att människor som arbetar regelbundet med händerna över huvudet, har skador på atlaskotan. Jag undrar om min stela nacke är en symptom på en utsliten atlas. Vid dylika skador hjälper ingen GPS.

Här vilas Atlaskotan

Annars står jag inför ett svårt successionsbeslut. Min kära halmhatt, som nu troget tjänar mig för 3:e sommaren, har börjat svikta. Stora hål i kulle och ett fransigt brätte berättar om hur tufft livet är för halmhattar i Alentejo. Nu är inte ett hattbyte ett ekonomiskt eller ett logistiskt problem. En ny hatt hänger i mitt förråd och väntar på att kliva ut på scenen. Eftersom de bara kostar 5 €, är den 3-åriga avskrivningen inget problem för familjens sifferchef Anna.

Problemet är att den gamla hatten, under åren, har format sig likt en siamesisk tvilling runt min knopp. Passformen är så perfekt att det uppstår ett sugljud, då jag sätter på mig den på morgonen. Haksnodden är för det mesta obehövlig. Endast orkanstyrka kan blåsa bort trotjänaren från sin tronstol.

Solskyddsvaktombyte

Men Anna har rätt. Jag åldras med hatten, vilket inte är bra för min självbild. En ny skinande gul hatt kommer att föryngra mig. Jag måste bara börja med att lägga nykomlingen i blöt. Det krävs nämligen att halmen är mjuk så att jag ska kunna forma kullen över mina knän till en någorlunda hyfsad passform. Jag kommer att bli snyggare, men hatten kommer att blåsa av ofta under det första året!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

+43,4

Hettan har fallit över oss med stor kraft. Vid 15-tiden i går uppmättes +43,4 i skuggan! Hua! Men vad gör de stackarna då, undrar säkert mången bekymrad läsare. Svaret är enkelt, eftersom vi inte gör någonting. Förutom att hålla oss inomhus, förstås. I salen flämtade graderna kring +30, men vi hade fläkten gående samt fuktade våra bringor och huvuden regelbundet med Spruttan. Dock gjorde vi några snabba utrusningar för en stunds svalka i poolens uppfriskande famn. Det har alltså inte gått någon nöd på oss.

Den tyngsta biten är nätterna, eftersom den riktiga svalkan inte kommer förrän sent in på småtimmarna. Under dessa heta nätter händer det dessutom ofta att det är alldeles vindstilla. Det tjänar då inte mycket till att ha alla fönster öppna. Men vid 4-tiden på morgonen har oftast svalkan kommit. Då sätter jag ut en fläkt på terrassen, för att blåsa in nattluften i huset. Det gäller att svalka ner inför nästa dags värme.

I går morse vaknade vi av att det skramlade ute på terrassen. Fläkten, Rävan ropade vi, och störtade upp i den nautiska gryningen. Vårt söta husdjur hade tagit tag om fläktsladden och dragit iväg med apparaten. Hon blev uppenbarligen mycket förtjust över att se oss vakna så tidigt, varför vi kände oss tvungna att ge henne några ostbitar. Det var då fortfarande förtidigt för frukost, så vi kröp tillbaka i sängarna och somnade om! Vi tycker att det är SÅ roligt att ha ett husdjur.

En bullrande "rävleksak".

I går upptäckte najaden Anna att nedersta steget på poolstegen var trasigt. En lömsk skada, eftersom ett splittrat plaststeg kan skära djupa sår i oskyddade badben. Jag kunde använda stegen utan att kliva på det nedersta steget. Men halta Hustrun hon har problem med höga steg. Hon fick därför dispens att fortsätta att använda nedersta steget, dock endast under den högljudda mantran ”kliv på sidan, kliv på sidan”.

Faran avlägsnad.

Hustruns flitiga make avlägsnade faromomentet i dag, innan hettan omöjliggjorde utomhusarbete. Eftersom vi lever under stridsropet ”aldrig slänga, alltid spara”, låg det en bit avsågad badstege i Tjosan. Den biten hade ett oskadat steg. Detta kunde jag använda som reservsteg. Det är uppenbart att poolvatten och sol ständigt gnager på poolens plastdelar. Ytterligare steg ligger i farozonen. Familjerådet har därför beslutat att investera i en ny badstege. Najaden har därför återgått till sin favoritsysselsättning som nätspanare. Vi beställer nog en ny kommande vecka. Då ska hettan förvandlas till värme och då passar det bra att besöka vår poolleverantör!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna

Sommarslit

Vi har blivit förärade ett besök av Rävan de senaste 3 morgnarna. Mycket kul tycker vi! Hon har redan börjat blinka mor oss, vilket Anna påstår att det är en typisk katthälsning. Eftersom jag är en hundmänniska, förväntar jag mig att Rävan ska visa sin förtjusning genom att vifta med den yviga svansen.

Här var det fara å färde men en "Annamorrning" fick Rävan att retirera.

Hon har redan börjat äta ur Annas hand. Dessutom har hon tryckt sin nos mor min högra lilltå. Jag blev lite förskräckt och ryckte hastigt undan foten. Min rörelse gjorde Rävan förskräckt och under en stund var det bara Anna som var lugn vid kaffebordet. Det har alltså tagit 3 dagar för Rävan att släppa större delen av sin naturliga skygghet. Vi har redan börjat prata om att ge henne avmaskningsmedel. Tänk så det kan gå i möten med de vilda djuren!

Men här bjuds det och då tar man fint.

Jag har annars varit otroligt flitig. Visserligen luktar självberöm illa, men Hustrun har försäkrat mig att hon instämmer i lovsången. Nu har badrumstaket både isolering och skenor på plats. Det tog 3 arbetsdagar att genomföra de båda momenten. Den jobbigaste biten under dessa dagar var att städa badrummet efter arbetsdagens slut. För då var också jag slut. Men det går inte att leva med ett badrum där golvet är täckt av tegeldamm och pulvriserad puts. Eländet sprider sig obönhörligt över hela huset.

Värsta prövningen kom vid dagens lunchuppehåll. Utomhus sparkade graderna på +40 strecket och jag hade mycket bråttom ner i poolen. Men det gick inte att bada! En värmetromb hade just hälsat på och lämnat ungefär en bal med växtdelar i badglädjen. Det var bara att dra åt handduken hårt runt midjan och sätta igång med att fiska upp skräpet med renshåven. Ett typiskt rutingöra under våra heta dagar. Just i dag var emellertid all min styrka i badrummet. Det fanns nästan inget över till att hässja hö i poolen under solens piskande strålar.

Den här tisteln kallar vi Affärsidén. Tanken var att torka den och sälja i Sverige som julpynt ;-)

I morgon ska jag börja göra ytskiktet. Alltid upp-piggande att få börja med det som syns. Det är i slutarbetet som allt byggandes belöning ligger. Frågan är om taket kommer att se ut som ett golv?

Rävan II

I morse väcktes vi av slammer utanför sovrumsfönstret. Då vi lyfte våra huvuden från kuddarna kunde vi se skuggan av en räv på garderobsväggen. Djuret stod på fönsterbrädan och stirrade skamlöst in på oss. Nu hade hon hälsat på i går morse, varvid vi fick tillfälle att ge henne massor av ostbitar. Då sade vi till oss själva att det hela var klart! Räven var fångad av den goda osten.

Det är Rävan som är utan pyjamas

Och nu var hon tillbaka med soluppgången. Vi störtade ut i nattkläder i den hyiga morgonen, som ännu inte fått någon värme av den uppgående solen och gav henne några ostbitar. Sedan var hon omkring oss medan vi åt frukost ute i mandelträdets skugga. Vi bestämde då att vi skulle kalla henne Rävan II (Rävan den andra). I vardagsslag är det tillåtet att utelämna sifferbetäckningen. Rävan är en årsunge och vi tycker att hon är mycket söt. Vi har tyckt att det har varit mycket tomt sedan Rävans mamma försvann. Nu ser vi fram mot en djupnande vänskap med detta fantastiska djur.

Dessa trafikrusningar. Här fick vi stå still och vänta på vår tur.

Annars har vi börjat med tilläggsisoleringen av badrumstaket. Hallen in till badrummet har samma takkonstruktion och skall isoleras även det. Halltaket är litet och lämpar sig därför utmärkt som en inskolning för mig. Det är oundvikligt att göra en massa fel i början på ett obekant arbetsmoment. Men jag hade förberett mig noga genom att göra läggscheman för de olika momenten. Isoleringen, skenorna och ytskiktet. Allt var genomgått, beräknat och dubbelkollat av Anna.

Första bitarna lagda

Att jag, trots de ambitiösa förberedelserna, genast högg i sten berodde på att jag ansåg att 85 – 60 = 15! Med en sådan räkneförmåga hjälper inga ritningar. Nu kommer det att bli knöligt med att få isoleringen att räcka till. Med mina snåla beräkningar skulle 8 skivor räcka. Nu måste jag plocka fram ytterligare 10 cm ur mina skivor! Annars återstår det bara att lägga en halv dag på att åka in till staden och köpa en skiva till. Vilken nesa!

Webbansvarig och bildredaktör är Anna