Posted by
Jan on
18 maj 2013, 8:21 e m
Vad är det som skapar segrare? Varför kan vissa personer utföra stordåd? Hur kommer det sig att en ensamstående mamma med 2 barn varje dag går till ett döfött arbete? Svaret är MOTIVATION. Denna drivkraft kan få oss alla att utföra stordåd på just vår nivå. Jag har inte känt arbetslust inför årets vedarbete. Mitt intresse har varit att göra klart runt poolen. Därefter skulle jag vilja bygga ett litet uthus. Men tidshorisonten har krävt att jag skulle prioritera vedanskaffningen.
Att sura i arbetsuppgifter är förödande. Tid går åt till något ineffektivt som inte glädjer någon. Och det är i detta tillstånd som jag har befunnit mig under några dagar. Men så förändrades vädret. Temperaturen föll som börsindex och regnmolnen började trängas vid horisonten. Plötsligt blev det viktigt att stoppa in ved i rörspisen Sonja, för att få varmt i huset. Vedbehovet gled upp som något mycket närvarande i mitt sinne.
Badlyckan täkt av regnvatten
Därför kan jag meddela att lördagen har varit en synnerligen välanvänd veddag. De senaste regnen hade gjort det stickiga gräset mjukt och följsamt. Jag gick upp och ner efter Tjosandalens branta sluttning och avverkade kobuske efter kobuske. Det kanske behövs en förklaring hur en kobuske växer. Den breder ut sina videliknande grenar i en sorts bladrosett. Lägg handen avslappnad, med handflatan upp på bordet framför dig. Fingrarna böjer sig då uppåt på samma sätt som buskens grenar. Varje buske kan ha 15-20 grenar. Har jag tur så är alla i samma grovlek. Grenarna kapas jäms med marken och läggs i en förväntansfull hög. De väntar nämligen på Anna som kommer efter mig och rensar grenarna. Därpå drar Hustrun upp knippen av dessa grenar till vedbacken. Där åligger det mig att såga/klippa dem i lämpliga Sonja-längder.
Nu i kväll drar regnmolnen fram över dalarna. I Sonja sprakar elden och värmen känns i hela huset. Ingen motivation är större än insikten att husets värme vilar på vedarbetet!
Annars är vi lite oroade över att Rävan inte har varit här på 4 kvällar. Det är sällan hon är borta mer än 2 dagar i rad. Därför tror vi att något hänt! Vi kan inte gå ut och ropa på henne, eftersom hon inte har förmågan att svara oss. En hund som fastnat eller är skadad skulle skälla eller gnälla. En liten räv hon lider nog under tystnad! Hon kan inte förstå att vi är hennes räddning!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Posted by
Jan on
17 maj 2013, 8:19 e m
Regnet drev i den hårda vinden då vi vaknade. Det var bara 20 grader i salen och vädret vägrade ställa ut några löften om sol. Våra frukostbestyr utfördes under vänligt samtal om allt utom om det som belastade våra sinnen. Anna gick in på en vädersajt och kontrollerade utsikterna. Därpå sammanträdde Familjerådet under själva frukosten. Så tog jag tjuren vid hornen och påpekade att vi måste börja elda i Sonja! Naturligtvis ett sorts nederlag, eftersom vi har utgått från att sommaren har kommit.
För att kunna elda måste jag först upp till skorstensmynningen och avlägsna fågelskyddet. Att klättra upp på taket i regn och hård blåst, är inte roligt. Men det fanns ingen återvändo. I ett uppehåll i regnangreppen gjorde jag en commandoräd upp på taket och slet bort eldningshindret. Därpå full fart till vedboden, 80 m bort, och hämtade 2 hinkar med ved. Här blev det lite stökigt, eftersom jag kapade ny ved i går. Den veden låg nu slängd över den gamla. Jag blev tvungen att gräva fram lite gammal ved i ett hörn, medan regndropparna började smattra mot plåttaket.
Återigen sjunger Sonja. Vi trodde inte vi skulle få/behöva höra hennes sång förrän till hösten.
Så tvingades kära Sonja att träda i tjänst igen. Hon hade säkert förväntat sig en lång semester ända fram till november. Men hon var nysotad och pigg, vilket märktes då hon började sjunga. Genast fick Anna och jag en sorts ro i våra sinnen. Vi visste att om en liten stund skulle den första värmen kännas genom ugnsluckorna. Dessutom avger Sonja omedelbart värme från det nakna rökröret mellan spiskroppen och skorstensanslutningen.
En kall rörspis som Sonja måste eldas upp sakta. Flera små brasor med uppehåll upp till en timme emellan, säkrade hennes långsamma uppvärmning. Just nu 19:45 har jag stängt spjället efter dagens sista eldning. Sonja är rejält het på midjan över ugnsluckorna. Hennes värme kommer nu att fortsätta att stiga någon timme. Vi har redan över 23 grader i salen. I morgon bitti kommer Sonja fortfarande att vara ganska varm och skön. Vi har ved hemma för en brasa före frukosten. Med vår rörspis Sonja är vi herrar över vår egen uppvärmning och det är skönt!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna
Posted by
Jan on
16 maj 2013, 7:49 e m
Vi lever ett helt presentfritt liv oss emellan. Självgoda som vi är, tycker vi att vi, som personer, är den ultimativa gåvan till den andre. Därutöver droppar det ibland in gåvor från släkt och vänner. Men spelplanen är i stort gåvofri. Kan det vara därför som vi i dag med stor förtjusning gått igenom alla gårdagens inköp. Anna (som just nu sitter och duttar på iPaden Stropp) slängde sig redan i går kväll över Stropp. Hon har under flera veckor kammat igenom hela utbudet av läsare mm. Upprepade gånger har hon hållit föreläsningar om den ena plattans fördelar jämfört med den andra. Hennes iver att inbegripa mig i beslutsprocessen har varit rörande. Framför allt eftersom vi båda vet att det är hon som bestämmer i detta ämne.
I kvällningen hittade vi en Empusa i poolen som förorsakade en snabb räddningsaktion.
Så i dag började jag plocka bland mina inköp. En ny lampa över diskbänken krävde omedelbart att få bli monterad. Nu var det jag som försökte få Hustrun involverad. Men nu var det mitt revir och hon hade ett ytterst svagt intresse för vad jag tänkte placera lampan. Dock pep hon förtjust då hon märkte att installationen fungerade.
Därpå tog jag fram den nya grensaxen. Ett finurligt redskap där en sorts utväxling skapade en oemotståndlig skärfunktion vid endast en lätt tryckning. Intet kan glädja en farmare i Alentejo som ett ändamålsenligt verktyg. Det nya redskapet gjorde faktiskt att jag var fylld av iver då gav mig ut i blåsten för att skapa ved.
Otroligt nog kunde Anna lämna Stropp, för att göra mig sällskap ut i vedarbetet. Hon tog på sig att släpa upp den nykapade kobuskeveden upp till planen vid Tjosan. Jag fick stå på planen och leka med grensaxen. Den första omgången buskar var inte så stor. Det tog Anna drygt 10 vändor att hämta upp veden från halvvägs ner i Tjosandalen. Stigningen är brant och gräset stretade emot i busksläpningen, varför Hustrun fick en stunds uppfriskande motion.
Då hon återvände till huset för hushållsgöromål, gick jag fram som en slåttermaskin i högen av Kobuskar. Under den gångna vintern lärde vi oss vilken nytta vi hade av alla småpinnar. De var en fantastisk bra grund vid varje braständning. Inget behov att spänta tändved eller annat tjafs.
Under dagen tätnade molnen, temperaturen sjönk och regnstänken dansade i vinden! Ur led är tiden! För några dagar sedan låg sommarvärmen i 30 graderskostym över landskapet. Nu känns det som om hösten var på väg! Fy!
Empusa = Bönsysra
Posted by
Jan on
15 maj 2013, 8:39 e m
Vi har varit på äventyr tillsammans med Frasse i Évora i dag. Det gällde hans årliga besök hos bilbesiktningen. Alltid ett vådligt äventyr för alla bilägare, även om man har en sådan vital motorvän som vi har. Vi stannade emellertid till halvvägs till besiktningen, för att tvätta honom. Då jag stod där i tvättmaskinens vattendimmor, var det faktiskt obehagligt kallt. Vi har nämligen fått ett ruskåterfall med hårda kyliga vindar och tveksamt regn. Så obehagligt! Mycket långt från den sorts väder vi nu förväntar oss.
Vi började vårt Évora besök med att åka till besiktningen. Vi visste var besiktningen låg, men hittade inga gator som ledde oss dit. Ibland grips vi av en sorts bottenlös trötthet över tänket i det här landet! Vi önskar ibland att det skulle kunna gå att göra det arvlöst! Men vår negativism blåste bort med de hårda vindarna, då vi konfronterades med personalen på vår besiktning. (Besiktningen i Ptg sköts av olika privata, licensierade företag.) Ingen tidsbeställning, utan så fort vi hade betalt den stadgade avgiften, ropade de upp Frasse.
Ren och fin inför besiktningen (observera paraplyet i bakgrunden)
Ett problem uppstod vid bromskollen. Bakhjulens bromsningsfunktion var mycket ojämn. Jag berättade för inspektören att Frasse blivit grundligt tvättat med högtryck inför besiktningen. Vatten i bromsarna, menade besiktningsnissen. Därpå började hans arbete med att ställa bromsarna i ordning. Gång på gång gick han igenom kontrollprogrammet. Vid varje inbromsning blev resultatet lite bättre, för att slutligen få godkänt! Till alla svenskar kan jag även berätta att rostkontroll är ett okänt ord här. Bilar rostar inte i Portugal!
Frasse och husse i skärselden
Därpå genomförde vår familj en stor uppgradering inom områdena livsvardag och njutningstid. Livsvardagen förhöjdes genom inköpet av en ”termoelektrisk kylbox”! Nu kan vi åka och handla utan att oroas över att frysklabben smälter i kylväskan. Dessutom drivs den både på 12 V och 230 V. Alltså kan vi ha den med oss på långa utflykter utan att oroas över att ölen blir ljummen eller att Annas paj koagulerar då vi tar upp den på hotellrummet! Anna tänker även använda boxen till förvaring av grönsaker under sommartiden. Det medför mer god mat till mig!
På vägen hem mötte vi det Portugal där tiden står stilla.
Njutningstiden har förgyllts av en iPad. Vi har nämligen allt oftare köbildning framför datorn. Anna forskar på nätet och jag vill läsa. Inget äktenskap klarar i längden av en sådan olöslig kollision. Nu kan vi och vårt äktenskap surfa vidare i njutning och harmoni. För oss är kontakten med nätet mycket viktigare än TV:n. Men det hindrar inte att vi tänker se på tv i kväll.
Posted by
Jan on
14 maj 2013, 7:46 e m
Jag har en polisiär bakgrund. Anna däremot är bara nyfiken. Det var därför hon som började nysta upp mysteriet med Frasses däck. Med vår tidigare bil Selma hade vi under 7 år bara 2 st. punkteringar på vår urusla väg. En av dessa punkteringar berodde dessutom bara på att en bult hade åkt in i däcket. Alltså hade en punktering i sig, inget med vägens skick att göra.
Nu med Frasse så har vi på kort tid känt oss nödgade att byta båda framdäcken! Detta är alltså inte normalt. Ett mönster i punkterandet är brutit! Först resonerade vi omkring att saker händer som på det personliga planet är obegripligt. Men med ett tillräckligt stort statistiskt underlag, så skulle det ha sin naturliga förklaring.
Åska på gång eller!!!
Kärestan framkastade häromdagen frågan ”är däcken gamla?”. Vad då gamla! De såg glänsande nya ut då vi köpte Frasse, menade jag. Då hade kanske säljarna fräschat upp honom med nya däck, var deckarens tanke. Nu kommer min Hustru från en konstig folkstam. Den kännetecknas av en brinnande nyfikenhet. Därför började Anna jaga på nätet för att lära sig allt om vad orden och siffrorna på däcksidorna betydde.
Naturligtvis fann hon det hon letade efter. Några siffror på däcksidorna talade om hur gamla däcken var. Och Frasses däck var lika gamla som han själv,8 år, alltså hans originaldäck. Vidare spaning på nätet lockade fram informationen att däck åldras. Och 8 år gamla däck är just det: GAMLA. Sådana däck har då förlorat sin seghet och spänst, även om de bara har 1.300 mil på väg bakom sig. Ett sådant däck har t.ex. svårt att hantera hård mekanisk nötning. Vilket däck alltid måste uthärda på vår väg. Med anledning av Annas rön, har vi i dag även beställt nya däck till bakaxeln. En lite ovälkommen utgift. Men eftersom vi tror oss förstå varför, är den kostnaden lättare att bära.
Annars har jag i dag börjat med årets vedinsamling. En lite udda sysselsättning, då temperaturen flämtade vid 30 i skuggan. Det vore lögn att påstå att jag gick till arbetet med lätt hjärta. Allt gräs, tistlar och blommor stod stickigt halvtorrt upp till mina armhålor. Där har vi ett resultat av vinterns rikliga nederbörd. Det var bara att gå sidledes genom undervegetationen. Det gångsättet innebär att jag trampar ner allt elände framför mig. Omedelbart bildades det en lättframkomlig stig, varvid mitt humör steg. Nu gäller det att tänka på husets värme under kommande vinter och jobba på!
Webbansvarig och bildredaktör är Anna